Fanta – Dark Mystery – Blood Orange

Standard

Oj en svart mystisk dricka från Fanta, undrar vad den sma…jaha, det står på flaskan. Blodapelsin, mysteriet löst.

Hur smakar det?
Det doftar onekligen av en lite ”mörkare” apelsin. Smaken är otvivelaktigt citrus, sen exakt vilken citrus är svårt att säga. Drickan innehåller 3% juice från koncentrat, varav en av dessa tre är blodapelsin, ganska svagt. Jag äter inte tillräckligt med citrusfrukter för att med säkerhet kunna säga ”Ah, blodapelsin!” för mig smakar det som den citrusfrukt jag nyss åt, vilket i mitt fall är satsumas. Drickan är inte speciellt söt, den är mer syrlig än söt. Får mig att tänka på typ grapefrukt. Syran är för potent och för varje ny klunk stiger mina tvivel om denna drickan. Det smakar nog som det skall, men efter 1/3 av drickan är jag redan trött på den. Vilket inte bådar väl för slutbetyget.

Vart hittar jag läskeblasken?
Finns i skrivande stund överallt. Denna köptes på ICA.

Slutsats
Drickor med smak av citrus har ett ganska dåligt utgångsläge. Apelsiner och annat tillhör inte favoriten när det kommer till drickor eller frukt. Det är bara en så sjukt tråkig frukt. Är det en dålig dricka? Om du gillar apelsiner och kanske till och med blodapelsiner så kanske detta är drickan för dig. Det som dock är kul med drickan är den kolsvarta färgen och egentligen hela temat. Förutom då att de skriver ut vad drickan smakar, så vart är mysteriet? Detta verkar onekligen vara Coca-Colas halloween satsning i år. Kanske i förhoppning att den svarta färgen skall inspirera föräldrar och lärare på lågstadieskolor att köpa kopiösa mängder svart apelsindricka till de olika halloween-temade maskerader / fester som utan tvivel kommer hållas under den närmaste månaden.

Slutbetyg

Annonser

Dirtwater Fox – Water melon

Standard

En av drickorna i ”duellen” på let’s feast. Doris ville ha vattenmelon tydligen.

Hur smakar det?
Det doftar i ärlighetens namn mer honungsmelon än vattenmelon, inbjudande dock, oavsett melon. Smaken är initialt, gräsig, det smakar lite som det där vita längst ut på vattenmelonen, insidan av skalet så att säga. Varje ny klunk bara bekräftar min första liknelse. Det är som att jag tagit ett bett för djupt på en vattenmelon eller tagit ett bett av en omogen honungsmelon. Det är inte äckligt eller så, det smakar bara lite, oväntat. Eftersmaken är snudd på obefintlig, väldigt anonym efter första klunken. Ungefär halva burken in börjar jag vänja mig med den lite ”omogna” smaken och drickan tar sig faktiskt upp ett steg. Men jag är fortfarande besviken på den oerhört korta och vattniga eftersmaken.

Vart hittar jag läskeblasken?
Finns i välstorterade matbutiker, denna köptes på ICA

Slutsats
Och först och främst, bindestreck, använd det. Nu ser det ut som att ni inte vet att watermelon är ett ord. En liknande engelsk språklig ”blunder” hände med ”icetea” drickorna. Vi kallade det för ”artistisk frihet” den gången, men nu har det alltså hänt igen. Korrekturläs innan saker går i tryck! Rant over. Drickan är acceptabel, men inte mycket mer än så. Jag kan inte släppa tanken av omogen honungsmelon och avsaknaden av någon som helst eftersmak är inte bra. Inte äcklig, tråkig, oerhört tråkig.

Slutbetyg

Dirtwater Fox – Fizzy Icetea – Peach

Standard

Kolsyrat iste från ekologiska Dirtwater Fox Brewery, med smak av persika

Hur smakar det?
Nog doftar det persika, men själva te-basen verkar nästan vara baserad på grönt te snarare än svart. Vilket ger drickan en lite grön, lite ”sur” doft. Första klunken och jag måste erkänna att besvikelsen är kanske inte total, men inte långt därifrån heller. Det smakar inte så mycket persika, snarare någon obestämbar sötaktig beska. Svårt att sätta fingret på det. Misstänker att det är främst teet jag känner smaken av. Persikan gör ett litet gästspel på eftersmaken, men det är ingen smaksensation. Försöker verkligen lokalisera persikan efter varje klunk men det blir svårare och svårare då jag endast kan känna smaken av sötat te. Drickans kolsyra är väldigt lätt, små små bubblor som mera känns som den bubblighet man kan få från naturligt fermenterade frukter. Vid närmare eftertanke så påminner det ”sticket” som blir på tungan av att äta jordgubbar från sådana färdigpackade fruitshakers, där jordgubbarna är på gränsen till att bli övermogna. En märklig jämförelse, jag vet… Smakar okej, men jag saknar helt klart persikan.

Vart hittar jag läskeblasken?
Säljs i välsorterade matbutiker

Slutsats
Dirtwater Fox har några av mina favoriter till drickor på marknaden. De gör bra saker och de gör de ekologiskt. Men här är det långt ifrån en fullträff. Vart är persikan? Tänker jag iste tänker jag: Lipton eller Fuze. Teer som har en riktigt kraftfull och härlig smak av den frukt de säger sig innehålla. Det är kanske inte det som Dirtwater Fox siktade på, men det är lite det jag förväntar mig. Coca-Colas senaste sensation: Zero Peach, smakar betydligt mer persika och iste än denna drickan. Nej sorry Dirtwater Fox, jag håller mig nog till de andra alternativen och helt enkelt struntar att de saknar kolsyra.

Slutbetyg

Urge – Chill Guarana

Standard

Sockerfri Mountain Dew ripoff med smak av guarana från Norge

Hur smakar det?
Drickan doftar precis som en helt vanlig urge, eller Mountain Dew, eller Faxe Kondi. Det vill säga lätt av citron och inte så mycket mera. Smaken är dock lite mer än bara citron, det finns en viss sötma som jag misstänker är guaranan, men basen är fortfarande väldigt mycket vanlig Urge. Hela drickan känns fadd, varje klunk känns som en besvikelse. I stil med: Varför valde jag att dricka denna när jag kunde ha druckit något annat? Efter en stund letar sig en väldigt basisk smak in i ekvationen och det går från att bara vara tråkigt till att smaka surt på ett tämligen otrevligt vis.

Vart hittar jag läskeblasken?
Köptes i Norge hösten 2018

Slutsats
Urge är inte direkt en favorit, inte heller Mountain Dew, vilket är snudd på samma dricka. Tillägget av guarana och bortplockandet av socker gjorde inte mycket för drickan. Den tråkiga smaken blandat med den, efter en stund, otrevliga eftersmaken gör detta till en dricka som känns undermålig. Något som även reflekteras i betyget. Nej tack.

Slutbetyg

Apotekarnes Årsmust 2018

Standard

ApotekarnesArsmust2018I vanlig ordning kommer Apotekarnes med en julmust de kryddat med något litet extra, nytt för i år är dock att de skyltar med smaken istället för att låta dig gissa.

Hur smakar det?
Det doftar mest vanlig julmust, men nog tycker jag mig nog känna en viss underton av lakrits. Lite som om någon råkat tappa ner en av de där lakrits godisarna från Twist i glaset med julmust. Smaken är betydligt mera lakrits, för mycket faktiskt. Julmusten har nästan försvunnit helt i sammanhanget. Det är mer som att dricka en lakritsdricka med julmust i än en julmust med lakrits. Efter ett par klunkar smakar det bara lakrits och inget annat. Skumkronan som dök upp när man fyllde glaset verkar dessutom ha uttömt alla lager på kolsyra i drickan och det är nu en oerhört platt lakritsdricka jag försöker få i mig. Ja försöker, då det blir svårare och svårare att motivera sig till att ta ytterligare en klunk. Halva glaset samt 3/4 av flaskan återstår och nu vill jag inte vara med längre. Varvar man drickandet med en pepparkaka så går det dock ner.

Vart hittar jag läskeblasken?
Finns i alla butiker som säljer julmust.

Slutsats
Varför tog de bort mystiken med årets smak? Det var alltid skoj att tillsammans med familjen försöka gissa sig fram till vad det kunde vara för smak detta året. Man tog en gissningsrunda på ett par minuter innan man pillade bort lappen och såg vad den hemliga smaken var. Varpå man antingen sa ”Ja! Nu känner jag det!” eller ”Va? Inte minsta lilla antydan av X”. Det var lite av en tradition som jag uppskattade. Men nu skyltas det på framsidan av flaskan, på gott och ont kanske. Kanske ansåg folk att det var jobbigt att inte veta vad de köpte. Jag kan förlåta den biten. Men smaken, den går inte att förlåta. Jag kanske inte är rätt person för denna drickan. Lakrits är ok, jag äter gärna de där lakritsbitarna med små hål i som finns i Gott & Blandat och lakritsbåtar är vanligt förekommande i lösgodispåsen. Men här är det på tok för mycket lakrits för min smak. Julmusten har tagit julledigt och kvar står bara en lakritsdricka utan kolsyra. Bättre lycka nästa år Carlsberg!

Slutbetyg
laskeblaskburklaskeblaskburk

Solo Super – Appelsin & Jordbær

Standard

Norska Solo blandar apelsin med jordgubbe och struntar i sockret

Hur smakar det?
Doften är mycket mera apelsin än jordgubbe, det finns en hint av något annat, men det kan lika gärna vara en annan citrus, som en blodapelsin eller grape. Första klunken är också väldigt mycket apelsin och inte så mycket annat. Det dyker dock upp en liten jordgubbe efter att apelsinen gjort sitt, men det är en riktigt blek och tråkig jordgubbe. För varje ny klunk jag tar kommer jordgubben fram lite mera, men det blir aldrig någon framträdande jordgubbssmak utan det är mest en smak av apelsin. Eftersmaken är drickans största problem. Efter varje ny klunk får jag en känsla av att jag råkat dricka tvål och det är verkligen ingen höjdare. Det blir en gaska så påtaglig ”tvålig” smak i munnen en lång stund efter varje klunk. Väntar man dock lite till försvinner tvålsmaken och jordgubben kommer fram lite försiktigt igen. Inget tillsatt socker stoltserar drickan med och det märks, lite mera sötma hade verkligen hjälpt denna drickan. Aspartam har de lagt i, men inte ens den sötman tycker jag är speciellt påtaglig.

Vart hittar jag läskeblasken?
Köptes i Norge i Maj 2017, antagligen en sommarsmak som kommer försvinna under årets gång.

Slutsats
När något är utan tillsatt socker brukar det tyvärr bli lite tråkigt. Utan tillsatt socker betyder också (för det mesta) att de hållit igen på sötningsmedel överlag för att det skall kännas ”nyttigare” och det är nog snålheten med sötman som blir fallet för denna drickan. Att det smakar mindre jordgubbe än apelsin är att vänta, apelsin är billigt, jordgubbar är det inte (vilket märks av 7,5% apelsinjuice och 0,5% Jordgubbsjuice från koncentrat). Men den ganska så tvåliga eftersmaken och avsaknaden av någon sötma gör att läskeblasken tyvärr får underkänt. Ingen hemsk dricka, men lite besviken är jag nog.

Slutbetyg

Zingo – Jordgubb Rabarber

Standard

Vad är mera somrigt än jordgubbar och rabarber? Möjligtvis fläder…

Hur smakar det?
Skruvar av korken, ställer ifrån mig flaskan på bänken och sträcker mig efter ett glas i skåpet. Doften av läsken har redan börjat sprida sig och när den når mina näsborrar blir det ett instinktivt ”Mmmm!”. Detta bådar väl. Doften är riktigt jordgubbig, tänk Ekströms Jordgubbskräm – Extra Prima. Jag tar första klunken och förväntar mig en riktig smakbomb, men så fort vätskan når mina smaklökar är besvikelsen ett faktum. Det smakar oerhört vattnigt, inte ens 10% av doften återfinns i smaken. Jovisst känner jag en smak av jordgubbar, men den är lika blek som min hud efter den långa mörka vintern, inte speciellt somrig med andra ord. Sötman som känns på doften återfinns knappt i drickan. Rabarbern som kunde stått för den där lite härliga syrligheten som den är känd för lyser med sin frånvaro. Varje ny klunk är en besvikelse. Först känner man den oerhört lockande doften på drickan, men så fort man tagit sig en klunk och möts av den mest urvattnade jordgubben i modern så blir man nästan förbannad. Vad hände egentligen? Eftersmaken är faktiskt överraskande trevlig, då eftersmaken bjuder på en ganska så behaglig smak av jordgubb. Men det räddar tyvärr inte en annars så blek dricka.

Vart hittar jag läskeblasken?
Kan just nu köpas i samtliga matbutiker.

Slutsats
Åter igen: Vad hände egentligen? Hur kan man lyckas göra en så oerhört lockande dricka doftmässigt men misslyckas totalt med smaken? Det smakar inte illa, jordgubben är ”okej”, det känns inte kemiskt eller så, men det är bara så oerhört tråkigt. Med sin härliga doft och sin härliga färg och sin härliga etikett trodde jag helhjärtat att detta skulle vara en härlig dricka. Detta är som att åka på semester till Spanien och mötas av en vecka med konstant regn istället för solsken, med andra ord, vattnigt.

Slutbetyg