Dirtwater Fox – Fizzy Icetea – Peach

Standard

Kolsyrat iste från ekologiska Dirtwater Fox Brewery, med smak av persika

Hur smakar det?
Nog doftar det persika, men själva te-basen verkar nästan vara baserad på grönt te snarare än svart. Vilket ger drickan en lite grön, lite ”sur” doft. Första klunken och jag måste erkänna att besvikelsen är kanske inte total, men inte långt därifrån heller. Det smakar inte så mycket persika, snarare någon obestämbar sötaktig beska. Svårt att sätta fingret på det. Misstänker att det är främst teet jag känner smaken av. Persikan gör ett litet gästspel på eftersmaken, men det är ingen smaksensation. Försöker verkligen lokalisera persikan efter varje klunk men det blir svårare och svårare då jag endast kan känna smaken av sötat te. Drickans kolsyra är väldigt lätt, små små bubblor som mera känns som den bubblighet man kan få från naturligt fermenterade frukter. Vid närmare eftertanke så påminner det ”sticket” som blir på tungan av att äta jordgubbar från sådana färdigpackade fruitshakers, där jordgubbarna är på gränsen till att bli övermogna. En märklig jämförelse, jag vet… Smakar okej, men jag saknar helt klart persikan.

Vart hittar jag läskeblasken?
Säljs i välsorterade matbutiker

Slutsats
Dirtwater Fox har några av mina favoriter till drickor på marknaden. De gör bra saker och de gör de ekologiskt. Men här är det långt ifrån en fullträff. Vart är persikan? Tänker jag iste tänker jag: Lipton eller Fuze. Teer som har en riktigt kraftfull och härlig smak av den frukt de säger sig innehålla. Det är kanske inte det som Dirtwater Fox siktade på, men det är lite det jag förväntar mig. Coca-Colas senaste sensation: Zero Peach, smakar betydligt mer persika och iste än denna drickan. Nej sorry Dirtwater Fox, jag håller mig nog till de andra alternativen och helt enkelt struntar att de saknar kolsyra.

Slutbetyg

Annonser

Urge – Chill Guarana

Standard

Sockerfri Mountain Dew ripoff med smak av guarana från Norge

Hur smakar det?
Drickan doftar precis som en helt vanlig urge, eller Mountain Dew, eller Faxe Kondi. Det vill säga lätt av citron och inte så mycket mera. Smaken är dock lite mer än bara citron, det finns en viss sötma som jag misstänker är guaranan, men basen är fortfarande väldigt mycket vanlig Urge. Hela drickan känns fadd, varje klunk känns som en besvikelse. I stil med: Varför valde jag att dricka denna när jag kunde ha druckit något annat? Efter en stund letar sig en väldigt basisk smak in i ekvationen och det går från att bara vara tråkigt till att smaka surt på ett tämligen otrevligt vis.

Vart hittar jag läskeblasken?
Köptes i Norge hösten 2018

Slutsats
Urge är inte direkt en favorit, inte heller Mountain Dew, vilket är snudd på samma dricka. Tillägget av guarana och bortplockandet av socker gjorde inte mycket för drickan. Den tråkiga smaken blandat med den, efter en stund, otrevliga eftersmaken gör detta till en dricka som känns undermålig. Något som även reflekteras i betyget. Nej tack.

Slutbetyg

Apotekarnes Årsmust 2018

Standard

ApotekarnesArsmust2018I vanlig ordning kommer Apotekarnes med en julmust de kryddat med något litet extra, nytt för i år är dock att de skyltar med smaken istället för att låta dig gissa.

Hur smakar det?
Det doftar mest vanlig julmust, men nog tycker jag mig nog känna en viss underton av lakrits. Lite som om någon råkat tappa ner en av de där lakrits godisarna från Twist i glaset med julmust. Smaken är betydligt mera lakrits, för mycket faktiskt. Julmusten har nästan försvunnit helt i sammanhanget. Det är mer som att dricka en lakritsdricka med julmust i än en julmust med lakrits. Efter ett par klunkar smakar det bara lakrits och inget annat. Skumkronan som dök upp när man fyllde glaset verkar dessutom ha uttömt alla lager på kolsyra i drickan och det är nu en oerhört platt lakritsdricka jag försöker få i mig. Ja försöker, då det blir svårare och svårare att motivera sig till att ta ytterligare en klunk. Halva glaset samt 3/4 av flaskan återstår och nu vill jag inte vara med längre. Varvar man drickandet med en pepparkaka så går det dock ner.

Vart hittar jag läskeblasken?
Finns i alla butiker som säljer julmust.

Slutsats
Varför tog de bort mystiken med årets smak? Det var alltid skoj att tillsammans med familjen försöka gissa sig fram till vad det kunde vara för smak detta året. Man tog en gissningsrunda på ett par minuter innan man pillade bort lappen och såg vad den hemliga smaken var. Varpå man antingen sa ”Ja! Nu känner jag det!” eller ”Va? Inte minsta lilla antydan av X”. Det var lite av en tradition som jag uppskattade. Men nu skyltas det på framsidan av flaskan, på gott och ont kanske. Kanske ansåg folk att det var jobbigt att inte veta vad de köpte. Jag kan förlåta den biten. Men smaken, den går inte att förlåta. Jag kanske inte är rätt person för denna drickan. Lakrits är ok, jag äter gärna de där lakritsbitarna med små hål i som finns i Gott & Blandat och lakritsbåtar är vanligt förekommande i lösgodispåsen. Men här är det på tok för mycket lakrits för min smak. Julmusten har tagit julledigt och kvar står bara en lakritsdricka utan kolsyra. Bättre lycka nästa år Carlsberg!

Slutbetyg
laskeblaskburklaskeblaskburk

Solo Super – Appelsin & Jordbær

Standard

Norska Solo blandar apelsin med jordgubbe och struntar i sockret

Hur smakar det?
Doften är mycket mera apelsin än jordgubbe, det finns en hint av något annat, men det kan lika gärna vara en annan citrus, som en blodapelsin eller grape. Första klunken är också väldigt mycket apelsin och inte så mycket annat. Det dyker dock upp en liten jordgubbe efter att apelsinen gjort sitt, men det är en riktigt blek och tråkig jordgubbe. För varje ny klunk jag tar kommer jordgubben fram lite mera, men det blir aldrig någon framträdande jordgubbssmak utan det är mest en smak av apelsin. Eftersmaken är drickans största problem. Efter varje ny klunk får jag en känsla av att jag råkat dricka tvål och det är verkligen ingen höjdare. Det blir en gaska så påtaglig ”tvålig” smak i munnen en lång stund efter varje klunk. Väntar man dock lite till försvinner tvålsmaken och jordgubben kommer fram lite försiktigt igen. Inget tillsatt socker stoltserar drickan med och det märks, lite mera sötma hade verkligen hjälpt denna drickan. Aspartam har de lagt i, men inte ens den sötman tycker jag är speciellt påtaglig.

Vart hittar jag läskeblasken?
Köptes i Norge i Maj 2017, antagligen en sommarsmak som kommer försvinna under årets gång.

Slutsats
När något är utan tillsatt socker brukar det tyvärr bli lite tråkigt. Utan tillsatt socker betyder också (för det mesta) att de hållit igen på sötningsmedel överlag för att det skall kännas ”nyttigare” och det är nog snålheten med sötman som blir fallet för denna drickan. Att det smakar mindre jordgubbe än apelsin är att vänta, apelsin är billigt, jordgubbar är det inte (vilket märks av 7,5% apelsinjuice och 0,5% Jordgubbsjuice från koncentrat). Men den ganska så tvåliga eftersmaken och avsaknaden av någon sötma gör att läskeblasken tyvärr får underkänt. Ingen hemsk dricka, men lite besviken är jag nog.

Slutbetyg

Zingo – Jordgubb Rabarber

Standard

Vad är mera somrigt än jordgubbar och rabarber? Möjligtvis fläder…

Hur smakar det?
Skruvar av korken, ställer ifrån mig flaskan på bänken och sträcker mig efter ett glas i skåpet. Doften av läsken har redan börjat sprida sig och när den når mina näsborrar blir det ett instinktivt ”Mmmm!”. Detta bådar väl. Doften är riktigt jordgubbig, tänk Ekströms Jordgubbskräm – Extra Prima. Jag tar första klunken och förväntar mig en riktig smakbomb, men så fort vätskan når mina smaklökar är besvikelsen ett faktum. Det smakar oerhört vattnigt, inte ens 10% av doften återfinns i smaken. Jovisst känner jag en smak av jordgubbar, men den är lika blek som min hud efter den långa mörka vintern, inte speciellt somrig med andra ord. Sötman som känns på doften återfinns knappt i drickan. Rabarbern som kunde stått för den där lite härliga syrligheten som den är känd för lyser med sin frånvaro. Varje ny klunk är en besvikelse. Först känner man den oerhört lockande doften på drickan, men så fort man tagit sig en klunk och möts av den mest urvattnade jordgubben i modern så blir man nästan förbannad. Vad hände egentligen? Eftersmaken är faktiskt överraskande trevlig, då eftersmaken bjuder på en ganska så behaglig smak av jordgubb. Men det räddar tyvärr inte en annars så blek dricka.

Vart hittar jag läskeblasken?
Kan just nu köpas i samtliga matbutiker.

Slutsats
Åter igen: Vad hände egentligen? Hur kan man lyckas göra en så oerhört lockande dricka doftmässigt men misslyckas totalt med smaken? Det smakar inte illa, jordgubben är ”okej”, det känns inte kemiskt eller så, men det är bara så oerhört tråkigt. Med sin härliga doft och sin härliga färg och sin härliga etikett trodde jag helhjärtat att detta skulle vara en härlig dricka. Detta är som att åka på semester till Spanien och mötas av en vecka med konstant regn istället för solsken, med andra ord, vattnigt.

Slutbetyg

Fanta Zero – Pink Grapefruit

Standard

Grapefrukt får mig alltid att tänka på 80/90-talets USA där varje hälsosam person började dagen med en halva av denna citrusväxt.

Hur smakar det?
I sedvanlig ordning tar vi doften först och det doftar mycket riktigt av grapefrukt, inga andra konstigheter, bara grapefrukt. Sen tar vi oss en klunk (har med mig två extra smaktestare för denna då grapefrukt historiskt sett inte är en favorit) och reaktionerna är spridda. ”Usch vad det smakar sötningsmedel!” säger den ena ”Hum….. Mjaa…. Hm…..” säger den andra eftertänksamt och undertecknad säger ”Jahopp, där var det över” i referens till hur länge smaken på drickan stannar kvar. Det smakar grapefrukt och inte speciellt konstgjord sådan heller, det smakar bara grapefrukt så oerhört kort att man knappt hinner märka det. Aspartamet som den ena känner av är inget jag stör mig på, tycker snarare det smakar ovanligt lite av sötningsmedel. Men smaken på drickan är galet ”kort”. Man tar en klunk och nästan lika fort som man svalt är smaken ett minne blott. Ingen eftersmak att tala om, eller jo, efter cirka en halvminut kommer det något tillbaks som känns bekant, jupp det är en mesig liten grapefrukt som gör sig påmind. Skummar också ovanligt lite för att vara en lightdricka, vilket är ett plus i min bok. Men smakmässigt (som ändå är det viktigaste) så är detta en total miss.

Vart hittar jag läskeblasken?
Finns i skrivande stund i de flesta matbutiker/kiosker.

Slutsats
När jag köpte den i min lokala ICA fick jag höra att denna var riktigt najs och jag har fått höra från annat håll att den nya Fanta Zeron var trevlig (vilket jag antar refererar till denna). Nu är smaken bekant som baken (delad) och alla kan inte tycka om samma saker. Drickan är inte äcklig på något vis, det kunde ha varit mycket värre. Men smaken är så oerhört kortvarig att det knappt räknas. När tre av tre smaktestare säger nej till drickan, ja då är det inget att diskutera. Betyget blir lågt och någon ny flaska lär det inte bli i detta hushållet.

Slutbetyg

Pepsi Max – Ginger

Standard

Ingefära och Pepsi? Okej, varför inte?

Hur smakar det?
Drickan har en tydlig doft av ingefära, den normala doften av Pepsi Max är helt borta, kvar finns bara ingefära. Det samma gäller med smaken, pepsin är helt utbytt mot kolsyrad ingefära och jag klagar inte. Eller jo, kanske lite. Problemet med drickan är att den smakar nästan bara uteslutande av denna potenta lilla roten med lite sötma. Den annars så goda smaken av Pepsi Max (min vardagsdricka) återfinns inte alls, vilket är tråkigt. Vad som talar för drickan är att ingefäran smakar naturligt och ger drickan en viss fräschör som känns spännande. Sötman är inte speciellt hög, även om man kan känna av sötman från aspartamet. På tal om aspartam så känner jag inget av den annars så karaktäristiska eftersmaken av aspartam som man brukar känna när det gäller lightdrycker, så kanske är det ett plus för de som ogillar smaken? Eftersmaken är av ingefära och det smakar ingefära länge och väl efter varje klunk, kanske lite för länge.

Vart hittar jag läskeblasken?
Säljs i de flesta butiker från och med vecka 14. I skrivande stund finns den på Cirkle K, 7-eleven samt Hemmakväll.

Slutsats
Detta är en klurig dricka att betygsätta. Det är nog den dricka som jag druckit längst innan en recension, totalt har det varit kanske tio tillfällen då jag druckit den. Initialt var det för att jag tyckte den var fenomenal, men efter tredje-fjärde tillfället började jag se nackdelarna med drickan. Det påminner mig om en husmorskur för förkylningar som min far brukade köra med. Koka ingefära i coca-cola och sedan dricka, skall tydligen bota allt från ont i halsen till magont. Utöver detta så har drickan den lite otrevliga egenskapen att inte passa med något i matväg. Funkar inte till fredagsmyset (lösgodis/chips), funkar inte heller till mat (husmanskost, sushi eller asiatiskt som redan innehåller ingefära) och vad är då poängen? En vanlig Pepsi Max funkar bra till allt, det är det vi älskar med cola, oavsett om den är sockrad eller sötningsmedlad, det passar till allt. Men det gör inte Pepsi Max Ginger, den passar knappt till sig själv. Det är utan tvekan en intressant läskeblask, men den träffar lite fel. Så även om den är välgjord och intressant blir det underkänt då den inte går att kombinera med något samt att ingefäran är lite för påträngande.

Slutbetyg