Festbrus

Standard

En svensk version av en norsk klassiker, så kallad champagnebrus

Hur smakar det?
Det doftar precis som det skall av klassisk champagnebrus (fruktchampagne) och för tankarna osökt till klassiker som Lillehammer Julebrus samt Villa. Smaken är även den väldigt lik de två tidigare nämnda dryckerna men med en liten skillnad. Festbrus har en lite mera ”pommacig” smak än den fruktchampagne jag är van vid från norge. Den har ett visst inslag av den där lite ”vuxna” karaktären som Pommac är så känd för. Men det är fortfarande en riktigt sockersöt och härlig dricka med väldigt potent fruktsmak. Drickan har kanske lite mera äppelsmak i sig än den Julebrus man är van vid från norge och det finns även inslag av vad som kan beskrivas som bubbelgum. Sötman är riktigt potent dock, men inte på ett sådant vis att det efter en stund blir otrevligt, man får dricka lite försiktigt. Eftersmaken  hänger kvar länge och väl, det smakar underbart av fruktchampagne fast med en liten ”tvist” då.

Vart hittar jag läskeblasken?
Produceras av Vasa Bryggeri, Sundsvall, säljs i hela det närområdet. Svårare att hitta nere i söder dock.

Slutsats
När någon försöker sig på något norskt (som pågens totalt misslyckade imitation av Kneipp, men det är en annan historia) är jag genast lite mera kritiskt inställd. Men Vasa levererar en utomordentlig dricka som levererar på alla fronter. Är den lika god som den avgudade julebrusen? Ja, vissa sorter slår den, men inte favoriter som Hamar Lillehammer Julebrus eller Sørlands Julebrus, fast att slå de två är nog nästan omöjligt. Men det smakar som det skall, om än med en liten ändring då den är starkare på vad som känns som Pommac. En läskeblask (brus) som passar väl till fest och som kan fylla tomrummet efter och innan jul då den klassiska julebrusen lyser med sin frånvaro. Bra jobbat Vasa, fullt betyg.

Slutbetyg

Zingo – Citron och Fläder

Standard

Vad är somrigare än fläder? Blanda det med citron så har du vad som på pappret verkar vara en solklar vinnare.

Hur smakar det?
Det doftar av citron, nästan bara citron, men om man använder fantasin lite kan man känna en svag närvaro av fläder. Smaken är även den mestadels av citron men en ganska så snäll sådan. Flädern dyker in lite då och då, men bidrar inte till så mycket i smaken. Den lilla strävheten som kan komma med fläder äts upp av syran från citronen. Men det märks att flädern är där och tar udden av citronen, för det smakar inte lika potent av citron som till exempel Fanta Citron. Eftersmaken är trevlig och man känner åter igen flädern komma fram lite försiktigt. Vid det här laget (eftersmaken) är det nästan 50/50 mellan citron och fläder. Sötman är behaglig och står i bra kontrast till syrligheten från citronen.

Vart hittar jag läskeblasken?
Funnits ute ett bra tag och kan köpa i matbutiker.

Slutsats
Fläder är jag väldigt svag för. Förutom Liptons citron-iste är fläder det somrigaste för mig och det skapar lite av ett ”problem” för denna drickan. Flädern får på tok för lite utrymme och försvinner nästan helt i en dimma av citron. Jag hade gärna sett att de hade ändrat på ekvationen, så att citronen blivit det lilla tillskottet istället för flädern. Men oavsett om det smakar för lite fläder eller inte så är det en god dricka, absolut inget fel på den. En läskeblask jag utan tvekan skulle ta en varm sommardag för att släcka törsten och njuta av livet.

Slutbetyg

Solo Super – Appelsin & Jordbær

Standard

Norska Solo blandar apelsin med jordgubbe och struntar i sockret

Hur smakar det?
Doften är mycket mera apelsin än jordgubbe, det finns en hint av något annat, men det kan lika gärna vara en annan citrus, som en blodapelsin eller grape. Första klunken är också väldigt mycket apelsin och inte så mycket annat. Det dyker dock upp en liten jordgubbe efter att apelsinen gjort sitt, men det är en riktigt blek och tråkig jordgubbe. För varje ny klunk jag tar kommer jordgubben fram lite mera, men det blir aldrig någon framträdande jordgubbssmak utan det är mest en smak av apelsin. Eftersmaken är drickans största problem. Efter varje ny klunk får jag en känsla av att jag råkat dricka tvål och det är verkligen ingen höjdare. Det blir en gaska så påtaglig ”tvålig” smak i munnen en lång stund efter varje klunk. Väntar man dock lite till försvinner tvålsmaken och jordgubben kommer fram lite försiktigt igen. Inget tillsatt socker stoltserar drickan med och det märks, lite mera sötma hade verkligen hjälpt denna drickan. Aspartam har de lagt i, men inte ens den sötman tycker jag är speciellt påtaglig.

Vart hittar jag läskeblasken?
Köptes i Norge i Maj 2017, antagligen en sommarsmak som kommer försvinna under årets gång.

Slutsats
När något är utan tillsatt socker brukar det tyvärr bli lite tråkigt. Utan tillsatt socker betyder också (för det mesta) att de hållit igen på sötningsmedel överlag för att det skall kännas ”nyttigare” och det är nog snålheten med sötman som blir fallet för denna drickan. Att det smakar mindre jordgubbe än apelsin är att vänta, apelsin är billigt, jordgubbar är det inte (vilket märks av 7,5% apelsinjuice och 0,5% Jordgubbsjuice från koncentrat). Men den ganska så tvåliga eftersmaken och avsaknaden av någon sötma gör att läskeblasken tyvärr får underkänt. Ingen hemsk dricka, men lite besviken är jag nog.

Slutbetyg

Sprite Zero – Cranberry

Standard

Sprite Zero är ingen höjdare, men kanske kan tranbär hjälpa?

Hur smakar det?
Det doftar faktiskt okej. Känner en tydlig närvaro av citron/lime och en sötma som antagligen är tranbären. Första klunken och jag är kluven, är det gott? Jag är faktiskt inte helt säker. Först kommer den välbekanta smaken av citron/lime som är karaktäristiskt för Sprite, det smakar friskt och trevligt. Sen kommer en viss sötma krypande, något lite anonymt som så sakteligen kryper fram ju längre eftersmaken rullar. Tranbär vet jag inte om jag kan identifiera det som, men det smakar sött på ett ”bärigt” vis och jag uppskattar faktiskt denna avrundande sötma. Något som skiljer denna versionen av Sprite Zero från den vanliga Zero (utan tranbär) är att eftersmaken inte får mig att tvivla på om jag skall ta mig en klunk till eller inte. Sötningsmedlet i vanliga Zero gör drickan snudd på odrickbar, och detta från en som vanligtvis inte bryr sig om aspartam/sukralos/stevia. Men i denna drickan har de funnit en trevlig balans. Visst, jag känner smaken av sötningsmedel och det är inte direkt kanongott, men sötman från tranbäret tar udden av aspartamet, vilket är välkommet.

Vart hittar jag läskeblasken?
Finns i skrivande stund att köpa i de flesta butiker, just denna handlades på ÖB.

Slutsats
Att säga att jag var skeptisk till denna drickan är bara förordet. Sprite Zero tillhör en av mina lägst uppskattade drickor (som ingår i det normala sortimentet från våra stora aktörer) och jag trodde faktiskt att denna skulle falla under samma kategori. Förvånansvärt nog så är jag försiktigt förtjust i denna drickan. Ett test som drickan dock inte klarar är när man dricker den till mat. Då kommer aspartamet fram på ett högst otrevligt sätt och påminner om sin icke tranbäriga kusin. Men överlag, en dricka som överraskar genom att vara helt klart duglig. Inget jag skulle längta efter, men kanske skulle jag få för mig att köpa en flaska/burk lite då och då.

Slutbetyg

Zingo – Jordgubb Rabarber

Standard

Vad är mera somrigt än jordgubbar och rabarber? Möjligtvis fläder…

Hur smakar det?
Skruvar av korken, ställer ifrån mig flaskan på bänken och sträcker mig efter ett glas i skåpet. Doften av läsken har redan börjat sprida sig och när den når mina näsborrar blir det ett instinktivt ”Mmmm!”. Detta bådar väl. Doften är riktigt jordgubbig, tänk Ekströms Jordgubbskräm – Extra Prima. Jag tar första klunken och förväntar mig en riktig smakbomb, men så fort vätskan når mina smaklökar är besvikelsen ett faktum. Det smakar oerhört vattnigt, inte ens 10% av doften återfinns i smaken. Jovisst känner jag en smak av jordgubbar, men den är lika blek som min hud efter den långa mörka vintern, inte speciellt somrig med andra ord. Sötman som känns på doften återfinns knappt i drickan. Rabarbern som kunde stått för den där lite härliga syrligheten som den är känd för lyser med sin frånvaro. Varje ny klunk är en besvikelse. Först känner man den oerhört lockande doften på drickan, men så fort man tagit sig en klunk och möts av den mest urvattnade jordgubben i modern så blir man nästan förbannad. Vad hände egentligen? Eftersmaken är faktiskt överraskande trevlig, då eftersmaken bjuder på en ganska så behaglig smak av jordgubb. Men det räddar tyvärr inte en annars så blek dricka.

Vart hittar jag läskeblasken?
Kan just nu köpas i samtliga matbutiker.

Slutsats
Åter igen: Vad hände egentligen? Hur kan man lyckas göra en så oerhört lockande dricka doftmässigt men misslyckas totalt med smaken? Det smakar inte illa, jordgubben är ”okej”, det känns inte kemiskt eller så, men det är bara så oerhört tråkigt. Med sin härliga doft och sin härliga färg och sin härliga etikett trodde jag helhjärtat att detta skulle vara en härlig dricka. Detta är som att åka på semester till Spanien och mötas av en vecka med konstant regn istället för solsken, med andra ord, vattnigt.

Slutbetyg

Monster Ultra Sunrise

Standard

Vad är bättre än en soluppgång? En ultra soluppgång!

Hur smakar det?
Doftar apelsin, doftar mer eller mindre precis som en Fanta, kanske lite mera åt clementin hållet dock. Inte speciellt spännande doft. Smakar inte lika potent som den doftar. Istället för apelsin är det en mera generell citrus, som en blandning av apelsin, clementin och satsuma. Drickan är ganska så syrlig och ”dövar” sötman i drickan lite. Sötningsmedlet i drickan är knappt märkbar, men folk som är känsliga för sukralos och dess kumpaner kanske ”känner” smaken av sötningsmedel mer. Eftersmaken är syrlig men inte lemonad syrlig utan en ganska trevlig ”naturlig” syrlighet som brukar komma med citrusfrukter. Väldigt medelmåttig dricka.

Vart hittar jag läskeblasken?
Har främst skådats på Willys, men kan finnas i de flesta matbutiker/kiosker

Slutsats
Apelsin är (för mig) tråkigt. Det är den mest generiska smaken på en läskeblask jag kan tänka mig och därför måste en dricka som smakar apelsin slå på stort för att imponera. Monster Ultra Sunrise är absolut inte en dålig dricka, det smakar gott, det smakar bara ”tråkigt” och är inget speciellt. En Monster Ultra Red eller White kan jag verkligen sukta efter, men en orange skulle jag nog inte få för mig att köpa igen när jag står framför de kylda drickorna. Inte för att den är dålig, utan för att jag vill ha något roligare än medelmåttig apelsin.

Slutbetyg

Fanta Zero – Pink Grapefruit

Standard

Grapefrukt får mig alltid att tänka på 80/90-talets USA där varje hälsosam person började dagen med en halva av denna citrusväxt.

Hur smakar det?
I sedvanlig ordning tar vi doften först och det doftar mycket riktigt av grapefrukt, inga andra konstigheter, bara grapefrukt. Sen tar vi oss en klunk (har med mig två extra smaktestare för denna då grapefrukt historiskt sett inte är en favorit) och reaktionerna är spridda. ”Usch vad det smakar sötningsmedel!” säger den ena ”Hum….. Mjaa…. Hm…..” säger den andra eftertänksamt och undertecknad säger ”Jahopp, där var det över” i referens till hur länge smaken på drickan stannar kvar. Det smakar grapefrukt och inte speciellt konstgjord sådan heller, det smakar bara grapefrukt så oerhört kort att man knappt hinner märka det. Aspartamet som den ena känner av är inget jag stör mig på, tycker snarare det smakar ovanligt lite av sötningsmedel. Men smaken på drickan är galet ”kort”. Man tar en klunk och nästan lika fort som man svalt är smaken ett minne blott. Ingen eftersmak att tala om, eller jo, efter cirka en halvminut kommer det något tillbaks som känns bekant, jupp det är en mesig liten grapefrukt som gör sig påmind. Skummar också ovanligt lite för att vara en lightdricka, vilket är ett plus i min bok. Men smakmässigt (som ändå är det viktigaste) så är detta en total miss.

Vart hittar jag läskeblasken?
Finns i skrivande stund i de flesta matbutiker/kiosker.

Slutsats
När jag köpte den i min lokala ICA fick jag höra att denna var riktigt najs och jag har fått höra från annat håll att den nya Fanta Zeron var trevlig (vilket jag antar refererar till denna). Nu är smaken bekant som baken (delad) och alla kan inte tycka om samma saker. Drickan är inte äcklig på något vis, det kunde ha varit mycket värre. Men smaken är så oerhört kortvarig att det knappt räknas. När tre av tre smaktestare säger nej till drickan, ja då är det inget att diskutera. Betyget blir lågt och någon ny flaska lär det inte bli i detta hushållet.

Slutbetyg