Frank’s Energy Drink – Premium Black

Standard

Frank’s Energy Drink har varit med länge på marknaden, varför denna är ”premium black” förtäljer inte historian

Hur smakar det?
Den doftar lite blåbär, lite fruktigt, vilket för tankarna till franks blåa energidricka som smakar just blåbär. Smaken är nog ungefär den samma, det smakar blåbär blandat med något annat obestämt sött, kanske lite bubbelgum? Tämligen osäkert. Gott är det oavsett vad det smakar. Sötman är potent och smaken trevlig och icke kemisk. Syrlig eftersmak har den med, betydligt syrligare än generiska energidrickor. Något som vissa kanske kan ha ett problem med, men något jag personligen välkomnar. Efter varje ny klunk försvinner associationerna till blåbär och det blir istället obestämt sött med en syrlig eftersmak. Lite sträv är den också, likt Battery. Vilket kanske är målet då den enligt Kopparbergs skall fungera som groggvirke.

Vart hittar jag läskeblasken?
Köptes i en matbutik ovanför polcirkeln i Sverige, inte skådats på sydligare breddgrader, men har inte heller letat speciellt noggrant. Tips mottages gärna.

Slutsats
Tjusig burk och helt okej innehåll. Finns inget direkt att klaga på men det är inte heller en dricka som sticker ut på något vis. God från början till slut men är det en dricka jag aktivt skulle leta efter igen? Nej. Går jag in i en matbutik och ser den kan det nog bli ett köp på impuls, för att variera sig lite så det inte bara blir Monster och Red Bull. Hur den fungerar som groggvirke kan jag inte uttala mig om, men Kopparbergs vet nog vad de gör.

Slutbetyg

Annonser

Gammeldags Knäckkola

Standard

Vasa bryggeri bjuder på gammeldags knäckkola, en dricka som borde passa förträffligt runt juletider

Hur smakar det?
Doften är inbjudande då den har en härlig närvaro av vanilj och något bränt socker, för tankarna åt ljus sirap. Tar första klunken och jo, det är fullt dugligt detta. Smakar trevligt av vanilj och karamell. Tankar som Crème brûlée och Cream Soda dyker upp i skallen. Detta för även tankarna till en förträffligt härlig version av Portello som Zeunerts hade för flera år sedan. Och det är just där tanken slutar, är inte detta ”bara” en portello fast med lite mera vanilj i? Varje ny klunk gör mig mer och mer eftertänksam. Det som först verkade nytt och spännande är kanske inget mer än kejsarens nya kläder? Sedermera så tappar drickan smaken väldigt snabbt. Efter att först ha omsvepts av en härlig filt av vanilj och karamell så försvinner sötman fort. Det smakar inte så sött och sockrigt som jag vill. Vart är den där tunga sötman? Det känns nästan som att de ersatt en del av sockret med exempelvis stevia (vilket de inte har men det känns så på den korta sötman). Drickan har även en lite syrlig underton på eftersmaken, antagligen tack vare citronsyran. Men eftersmaken räddar drickan från att tappa fotfästet. Vaniljen och karamellen återvänder för ett extranummer och fungerar som ett gott avslut på en dricka där det pendlat mellan hiss och diss.

Vart hittar jag läskeblasken?
Vasa är svåra, norrland är säkraste kortet. Denna köptes i Sundsvall.

Slutsats
Jag var väldigt spänd på denna drickan. Speciellt efter att jag smakat Flying Cauldron – Butterscotch Beer och hoppades på en svensk variant av samma dricka. Ack nej så blev det ej. Gammeldags knäckkola kan ses som en lightversion av Flying Cauldrons fantastiska läsk. Vasa levererar ungefär 50% av smaken som ”motståndaren” gör. Och jag är fortfarande inte helt säker på att detta inte bara är portello med lite mera vanilj i. Guttsta Källa hade en portello som de sedan döpte om till Gammeldags Kola innan den tydligen försvann helt ur deras sortiment. Och som en vaniljdricka (cream soda) levererar den inte heller. För att bara nämna några få har vi Ben Shaws, Dr. Brown’s och Mirinda som alla levererar en långt mer smakrik och solid smakupplevelse. En helt klart godkänd dricka som kunde ha placerat sig i topp om de bara skruvat upp smaken lite extra, säg 25% eller så. Som det är nu faller drickan på målsnöret och får bronsmedalj.

Slutbetyg

Apotekarnes Årsmust 2017

Standard

Enligt traditionen återkommer Apotekarnes årsmust även detta år med en ny hemlig smak. *Det bör tilläggas att den hemliga ingrediensen kommer röjas i denna recension, så läs vidare på egen risk!

Hur smakar det?
Till en början doftar det inte mycket mer än vanlig julmust, men ju mer jag sveper runt vätskan i glaset och sniffar kontinuerligt så finner jag en underton av något jag tycker mig känna igen. Smuttar lite lätt på årets upplaga av julmusten och tycker mig känna igen vissa undertoner som för tankarna till jul, mer än smaken av must då såklart. Ett par munfullar till och jag är framme vid min slutsats. Nu väntar bara intryck från den övriga panelen innan vi börjar gissa hejvilt. Alla är vi överens om att detta var ganska trevligt, men ingen kan riktigt sätta fingret på vad det är för speciellt med årets smak. ”Är det en frukt?” Undrar den ene. ”Nej det är helt klart malda nejlikor!” säger den andre. Varpå jag harklar mig och stolt utropar att detta är minsann med smak av pepparkaka! Vi tar bort etiketten och ser att den hemliga smaken är, kanel? Jaha… Där ser man. Efter att vi fått veta ingrediensen kan vi nog alla enas om att ja, jo, det smakar nog lite kanel. Men pepparkaka var nog det vi alla fick vissa associationer till när smaken var avslöjad. Smakar det kanel? Jo det gör det faktiskt, med lite ansträngning kan man känna en subtil smak av kanel. I sedvanlig ordning är apotekarnes julmust inget att hänga i granen, lite sur eftersmak och en trevlig sötma. Fullt drickbar.

Vart hittar jag läskeblasken?
Finns att köpa i välsorterade matbutiker hela julen ut

Slutsats
Det är alltid kul med årsmusten, att sätta sig ner med vänner och se vad vi alla tycker och tror. Vad var den allmänna uppfattningen av årets must då? Jodå, det smakar trevligt, kanelen kan man känna av men vi anser alla att helheten smakar mer av pepparkaka än endast kanel. Vilket inte är helt fel då traditionell pepparkaksdeg innehåller både kanel och malda nejlikor. Lika god som förra årets saffran? Nej. Värt pengarna? Ja. Köpa igen? Kanske, om man vill se lite snoffsig ut när man bjuder till glöggfest (för flaskan är åter igen väldigt vacker). Allt som allt en helt duglig julmust som lägger sig i mitten med resten av årsmustarna (förutom 2016 års upplaga då).

Slutbetyg

Truc de Fou

Standard

En Fransk dricka som jag inte har någon aning om eftersom jag inte läser franska, förhoppningsvis är det drickbart.

Hur smakar det?
Doften är så nära Battery man kan komma, doftar mer eller mindre identiskt med Battery, som här på läskeblask kategoriserar som ”klassisk” energidricka. Smakar lite som Battery också med betoning på lite, för smaken är väldigt blygsam. Man känner en syrlighet på en gång i drickan och det där klassiska jag gillar med att man blir sträv i munnen efter varje klunk återfinns även i denna drickan. Utöver detta så smakar det faktiskt inte så mycket, det är som en Battery fast utan huvudnumret, vilket är den säregna klassiska smaken av syrlig energidricka. Det smakar nästa som att de försökt få till något syrligt bubbelgum eller liknande. Sötman i drickan är även den ganska svag, ett par gram socker till hade kanske inte skadat . Energidrickan är oerhört syrlig och man (jag) blir slemmig i halsen efter en stund och munnen känns som att jag stoppat den full med bomull. Nu låter detta kanske hemskt, men det är nostalgi för mig och något jag uppskattar i en dricka. Speciellt lättdrucken är den dock inte. Skummar något alldeles väldigt och den speciella smaken kan nog sätta stopp för ganska många.

Vart hittar jag läskeblasken?
Köptes antingen i Monaco eller plats i Frankrike jag inte kan minnas. Franskt är det iaf

Slutsats
När det står på ett främmande språk helt utan översättningar och när deras hemsida är på samma främmande språk har man inga och alla förväntningar på en gång. Drickan överraskade dock lite med att smaka som en av mina favoriter, dock inte riktigt lika gott. Men jag gillar designen på burken och drickan tjänar sitt syfte, dock värt att notera att denna innehåller lite mindre koffein än snittet på 32mg/100ml (denna har 21mg/100ml). Överlag en helt acceptabel dricka.

Slutbetyg

28 Black

Standard

Energidricka köpt i Monaco som skryter med att de saknar taurin samt att den är gluten/laktosfri… ok

Hur smakar det?
Doftar oerhört mycket när man öppnar burken och inte alls vad jag förväntade mig. Istället för något klassiskt ”energidryckigt” så doftar det passionsfrukt med ananas och apelsin. Smakar fruktigt gör det också. Först en smak av passionsfrukt som sedan tynar bort till en ganska så syrlig eftersmak, med små inslag av passionsfrukten. Efter en stund smakar det mest syrligt och passionsfrukten (eller vad det nu var) är snudd på helt borta. Överraskade stort i början men förlorade sin charm efter bara halva burken (och det är en liten burk)

Vart hittar jag läskeblasken?
Skall gå att köpa över hela världen, men detta exemplaret köptes i Monaco sommaren 2017.

Slutsats
Okej, vi måste skriva lite om drickans image och innehåll. Går man till deras sida kan man se att de var en grupp människor som tröttnade på att alla energidrickor smakade ”gummibjörnar” och att alla energidrickor bara var gjorda för ”tuffa killar”. Drickan skryter med att den är helt utan gluten och laktos, så är även Red Bull. Känns bara som ett sätt att försöka slå mynt av hela gluten/laktos hysterin. På framsidan kan vi se Acai, det mytomspunna superbäret som alla skall äta, men som innehåller mindre antioxidanter än exempelvis blåbär eller granatäpplen. Även här, ett försök att slå mynt av hälsotrenden. Men då är säkert drickan nyttig som tusan då eftersom den skapades som motpol till alla andra energidrickor? Nope, mindre vitaminer i denna drickan än i just Red Bull (0,5mg B6 och 0,8μg B12 vs 2mg B6 och 2μg B12 i Red Bull) 28 Black har dock C-Vitamin i sig, men då endast 30% RDI (rekommenderat dagligt intag) så märkligt nog är Red Bull ”nyttigare” än denna drickan. En innehåller dessutom mindre koffein än standard (vilket är 32/mg per 100ml där denna har 20mg per 100ml). Så vad blir slutsatsen? Slutsatsen blir att drickan smakar ok, den överraskade stort i början men är inte lika god mot slutet av burken. Och själva imagen samt marknadsföringen av drickan känns bara som att någon försöker lura till sig hipsters som inte orkar läsa innehållsförteckningen. Det är också fruktansvärt kul att de på sin about sida skriver att de gjorde denna läsken i kontrast till ”robust men with a yearning for wings” men själva har de en fågel med utspridda vingar som logotyp.

Slutbetyg

Cherry Special

Standard

Svensk körsbärsdricka från Vasa bryggeri

Hur smakar det?
Det doftar inte så mycket körsbär som jag förväntade mig. Doftar faktiskt mer som exempelvis Cherry Coke än renodlad körsbärsläsk. Smaken är lite det samma, det smakar inte så mycket körsbär som jag först tänkte mig. Nej det är snarare en mera subtil smak av körsbär som känns som att den är utblandad med cola. Något jag inte kan läsa mig till på flaskan dock, så det är nog inbillning. Sötman är trevlig men lite anonym, sött men man vet inte riktigt av vad. Känns inte som att körsbäret och sötman hänger ihop. Den lite syrliga undertonen som kändes på doften återfinns inte i drickan. Nej, lite tråkigt faktiskt, sorry.

Vart hittar jag läskeblasken?
Köptes i Sundsvall, vilket är nära bryggeriet själv. Återfinns i stora delar av norrland. Ju längre ner i landet du kommer, desto sällsyntare är allt från Vasa.

Slutsats
Jag tänkte mig en riktig körsbärsbomb, ordet special lockade av någon anledning fram dessa tankarna. Men ack nej, detta känns tråkigt och oinspirerande. Visst det smakar av körsbär, men det är så svagt i jämförelse med de flesta andra körsbärsdrickor som har testats att det knappt går att kalla för en körsbärsdricka. Jag har testat att dricka den iskall, kylskåpskall och rumstempererad, inget stadie av denna drickan lockar fram mer smak av körsbär. Hade jag haft betygen ”axelryckning” hade den fått det, men en trea får symbolisera denna mediokra läskeblask. Bättre lycka nästa gång Vasa.

Slutbetyg

Playboy Energy Drink

Standard

En dricka som verkar ha gått i graven, precis som skaparen till det märke drickan påstår sig representera.

Hur smakar det?
Tänk er klassisk energidricka, det vill säga tidiga versioner av Battery, de thailändska okolsyrade red bull flaskorna och du har smaken på Playboy  Energy Drink. Det smakar trevligt och bekant, som att jag blivit transporterad tillbaks cirka 15 år i tiden till när energidrickor började göra entré på den svenska marknaden. Det finns en viss syrlighet till drickan som jag också associerar med de tidigare energidrickorna. Överlag en trevlig dricka som levererar det den skall.

Vart hittar jag läskeblasken?
Det gör du inte, den är otrotad, av Playboy Enterprises.

Slutsas
Jag börjar detta med ett meddelande på engelska: This is NOT an endorsement, an promotion or a sale of this energy drink. This is just a review of a now defunct energy drink and no one on this website/blog has any affiliation with the previous manufacturer of this energy drink. Varför skrev jag nu detta? Jo därför att efter många turer lyckades Playboy stänga ner produktionen av denna drickan, då den inte längre var officiellt licensierad av Playboy Enterprises. Det hela slutade med ett skadestånd i miljonklassen och ett stopp på produktionen i alla dess former. Vilket är synd, för burken var toksnygg och smaken helt okej. Den var dessutom relativt billig (köptes på webhallen) så den hade gärna fått stanna. Men rätt skall vara rätt och ett varumärke som ägs skall beskyddas.

Slutbetyg