Battery – Black Edition

Standard

Favoriten Battery i en specialversion som inte avslöjar mycket om sin smak på utsidan av burken

Hur smakar det?
Vid en första anblick känns detta precis som en helt vanlig Battery. Doften är snudd på identisk, vilket inte är mig emot, då detta är en favorit. Smaken är även den väldigt lik, nej faktiskt helt identisk med originalet. Drickan har en ”klassisk” smak av energidricka och är väldigt ”sträv” i smaken. Med det menas att man efter varje klunk känner hur tungan blir sträv, som att saliven i munnen tagit slut. Detta kan låta som något icke önskvärt, men det är precis denna sträva eftersmak som gör Battery till en av favoriterna. Dock märks det en viss skillnad på eftersmaken gentemot originalet, det är lite bubbelgum-aktigt på slutet, som att de lagt till en sötma/fruktighet som inte finns vanligtvis. Annars är det samma dricka, ingen skillnad i smaken. Men det finns en skillnad, mer om den lite längre ner.

Vart hittar jag läskeblasken?
Köptes i Finland sommaren 2017

Slutsats
Det var nästan att jag inte köpte den, då jag trodde att det bara var en annorlunda burk, som en Special Edition som fanns i Norge under en period. Dock övertalade mitt resesällskap mig att köpa ett par burkar och med facit i hand så hade jag inte helt fel. Black Edition är en gimmick, en gimmick som endast ser om du häller upp drickan i ett glas. Japp, drickan är svart. Deras slogan är: Here’s to the ones who keep going when other’s sleep. To all the people who beat the night. Nattarbetare med andra ord, tror jag, förstår inte riktigt. Förstår inte heller varför du gör en specialversion av drickan där vätskan är svart och sen stoppar den i en burk. Vem går runt med ett glas på stan när man känner för en energidricka? Släpp drickan i en Pet-flaska då. De har ju (eller har haft) ett vatten i en genomskinlig plastflaska, använd den! Drickan är en vanlig battery fast med svart vätska istället för gul. Original Battery har fyra av fem i betyg, så denna får samma betyg. Men egentligen har jag god lust att dra av ett poäng för deras ”onödiga” edition.

Slutbetyg

Annonser

Truc de Fou

Standard

En Fransk dricka som jag inte har någon aning om eftersom jag inte läser franska, förhoppningsvis är det drickbart.

Hur smakar det?
Doften är så nära Battery man kan komma, doftar mer eller mindre identiskt med Battery, som här på läskeblask kategoriserar som ”klassisk” energidricka. Smakar lite som Battery också med betoning på lite, för smaken är väldigt blygsam. Man känner en syrlighet på en gång i drickan och det där klassiska jag gillar med att man blir sträv i munnen efter varje klunk återfinns även i denna drickan. Utöver detta så smakar det faktiskt inte så mycket, det är som en Battery fast utan huvudnumret, vilket är den säregna klassiska smaken av syrlig energidricka. Det smakar nästa som att de försökt få till något syrligt bubbelgum eller liknande. Sötman i drickan är även den ganska svag, ett par gram socker till hade kanske inte skadat . Energidrickan är oerhört syrlig och man (jag) blir slemmig i halsen efter en stund och munnen känns som att jag stoppat den full med bomull. Nu låter detta kanske hemskt, men det är nostalgi för mig och något jag uppskattar i en dricka. Speciellt lättdrucken är den dock inte. Skummar något alldeles väldigt och den speciella smaken kan nog sätta stopp för ganska många.

Vart hittar jag läskeblasken?
Köptes antingen i Monaco eller plats i Frankrike jag inte kan minnas. Franskt är det iaf

Slutsats
När det står på ett främmande språk helt utan översättningar och när deras hemsida är på samma främmande språk har man inga och alla förväntningar på en gång. Drickan överraskade dock lite med att smaka som en av mina favoriter, dock inte riktigt lika gott. Men jag gillar designen på burken och drickan tjänar sitt syfte, dock värt att notera att denna innehåller lite mindre koffein än snittet på 32mg/100ml (denna har 21mg/100ml). Överlag en helt acceptabel dricka.

Slutbetyg

28 Black

Standard

Energidricka köpt i Monaco som skryter med att de saknar taurin samt att den är gluten/laktosfri… ok

Hur smakar det?
Doftar oerhört mycket när man öppnar burken och inte alls vad jag förväntade mig. Istället för något klassiskt ”energidryckigt” så doftar det passionsfrukt med ananas och apelsin. Smakar fruktigt gör det också. Först en smak av passionsfrukt som sedan tynar bort till en ganska så syrlig eftersmak, med små inslag av passionsfrukten. Efter en stund smakar det mest syrligt och passionsfrukten (eller vad det nu var) är snudd på helt borta. Överraskade stort i början men förlorade sin charm efter bara halva burken (och det är en liten burk)

Vart hittar jag läskeblasken?
Skall gå att köpa över hela världen, men detta exemplaret köptes i Monaco sommaren 2017.

Slutsats
Okej, vi måste skriva lite om drickans image och innehåll. Går man till deras sida kan man se att de var en grupp människor som tröttnade på att alla energidrickor smakade ”gummibjörnar” och att alla energidrickor bara var gjorda för ”tuffa killar”. Drickan skryter med att den är helt utan gluten och laktos, så är även Red Bull. Känns bara som ett sätt att försöka slå mynt av hela gluten/laktos hysterin. På framsidan kan vi se Acai, det mytomspunna superbäret som alla skall äta, men som innehåller mindre antioxidanter än exempelvis blåbär eller granatäpplen. Även här, ett försök att slå mynt av hälsotrenden. Men då är säkert drickan nyttig som tusan då eftersom den skapades som motpol till alla andra energidrickor? Nope, mindre vitaminer i denna drickan än i just Red Bull (0,5mg B6 och 0,8μg B12 vs 2mg B6 och 2μg B12 i Red Bull) 28 Black har dock C-Vitamin i sig, men då endast 30% RDI (rekommenderat dagligt intag) så märkligt nog är Red Bull ”nyttigare” än denna drickan. En innehåller dessutom mindre koffein än standard (vilket är 32/mg per 100ml där denna har 20mg per 100ml). Så vad blir slutsatsen? Slutsatsen blir att drickan smakar ok, den överraskade stort i början men är inte lika god mot slutet av burken. Och själva imagen samt marknadsföringen av drickan känns bara som att någon försöker lura till sig hipsters som inte orkar läsa innehållsförteckningen. Det är också fruktansvärt kul att de på sin about sida skriver att de gjorde denna läsken i kontrast till ”robust men with a yearning for wings” men själva har de en fågel med utspridda vingar som logotyp.

Slutbetyg

Asina

Standard

En snudd på utdöd norsk klenod som idag endast produceras av två bryggerier, där Roma Mineralvannfabrikk är en av dem.

Hur smakar det?
Inget tvivel om saken att det är en apelsindricka vi har att göra med här. Härligt söt doft av apelsin, men än så länge, inget som skulle skilja dem från exempelvis Fanta eller Solo. Smaken skiljer sig dock lite från både Fanta och Solo. Läsken känns ”lättare” att dricka än andra apelsindrickor, som har en viss tendens (för mig) att bli lite väl sockriga och man tröttnar fort. Smaken av apelsin är trevlig och känns mer naturlig i smaken än exempelvis Fanta. Ingen syrlighet på eftersmaken finns det utan det smakar trevligt av apelsin en stund innan smaken slutligen försvinner. Lätt kolsyrad dricka, så skummar inte speciellt mycket. Sötman är väldigt balanserad. Efter att 3/4 av flaskan var borta kände jag inte samma sliskiga känsla jag kan få av andra apelsindrickor. Överlag gott men gör inget spektakulärt.

Vart hittar jag läskeblasken?
Köptes på en Europshopper i Norge, har dock bara skådats i en butik, vilket är märkligt, då bryggeriet ligger nära Oslo.

Slutsats
Asina skapades och bryggdes av alla bryggerier som var med i Mineralvannfabrikkenes Landsforening, antagligen för att konkurrera med Solo, som görs av Ringnes. Solo är för mig synonymt med norsk dryckeskultur, då det är en läskeblask man ser absolut överallt. Asina å andra sidan har jag aldrig stött på tidigare. Man hända att den helt enkelt alltid varit lite i skuggan av Solo (en dricka som till och med kan mäta sig med Coca-Cola och Pepsi i säljsiffror). Nog om Solo, mer om Asina. Detta är en trevlig dricka som smakar gott av apelsin, precis som den skall göra. Inga spännande undertoner eller överraskningar. En apelsinläsk rätt upp och ned, men en klassiker oavsett.

Slutbetyg

Gran’s Cola

Standard

Norsk cola från Grans som andas 50-talet med sin design på etiketten

Hur smakar det?
Denna sockriga variant doftar betydligt mer än sin osockrade broder. Det doftar av ”blommig” cola och man tänker genast isglass i stil med Calippo. Fösta klunken och det går inte att ta miste på, detta är smält och kolsyrad calippo! En riktigt härlig söt smak av klassisk cola med lite ”blommiga” undertoner. Smakar betydligt mer än en coca-cola (som i ärlighetens namn är lite tråkig) och man vill ta sig klunk efter klunk. Sött är det, men inte för sött. Dock så sött att om jag hade haft en 1½ liters flaska istället för en knapp halvliter så hade jag nog fått ha något till (chips exempelvis) för att bryta sötman lite. Men det är en härlig smak av cola med en eftersmak som lever kvar länge och väl. Eftersmaken hittar dock inte på lika mycket som light varianten, men det smakar trevligt hela vägen.

Vart hittar jag läskeblasken?
Köptes i Norge på en Rema 1000

Slutsats
Konstigt nog är denna röda varianten ovanligare än den blåa (light). Hittade den blåa i ett par butiker men den röda endast i en. Vilket är märkligt för de är båda minst lika goda. Genuin colasmak som påminner om allas favorit isglass (hur annars kan den ha överlevt så länge?). Gott från början till slut och nu gråter jag lite över att den inte finns att köpa i min lokala matbutik.

Slutbetyg

Flux Soda

Standard

En norsk klassiker som fått nytt liv tack vare den lille brusfabrikken

Hur smakar det?
Doftar inte speciellt mycket, det är en väldigt subtil doft av något fruktigt och en hint av vaniljen. Smakar dock lite mer än det doftar, men är fortfarande väldigt subtil. Det smakar obestämt fruktigt, som att de blandat äpplen med aprikos och möjligt något obestämt bär. Vaniljen finns där med, som en liten underton som märks mer på eftersmaken. Eftersmaken är väldigt trevlig, för då kommer en fruktig vanilj fram som för tankarna till lavendelsocker. Efter en ytterligare liten stund smakar det istället sockerbitar, ni vet det där marshmallow-liknande godiset man kan köpa i lösvikt. En sak som dock måste nämnas är att det finns en underton som av någon anledning får minnesbanken att öppnas och få mig att tänka på ett badskum jag hade som liten. Det märks först på smaken, innan äventyret med eftersmaken kommer och det är till en början lite förvirrande. Med det sagt, jag älskar viol och många säger att det smakar tvål, så jag kanske helt enkelt gillar badskum och tvål? Men badskum eller ej, det smakar gott.

Vart hittar jag läskeblasken?
Köptes på en Euroshopper i Norge, har endast skådats en gång i Norge dock.

Slutsats
Min mor blev helt lyrisk när hon såg denna drickan, det var tydligen något som fanns i hennes barndom och jag såg hur nostalgin fyllde hennes ögon. Så det var med spänning som jag tog och öppnade denna flaskan för ett test. Det är en oerhört spännande dricka, speciellt eftersom eftersmaken byter skepnad så många gånger. Först tänkte jag att detta endast skulle vara en banal fruktsoda, men drickan innehåller en komplexitet som imponerar. Är det den bästa läsken någonsin? Nej. Är det en oerhört intressant läsk? Ja! Skulle jag mot förmodan finna en flaska igen så blir det lätte ett köp.

Slutbetyg

Grans’ Cola X

Standard

Sockerfri cola från Grans bryggeri, som av någon anledning känns gammaldags i sin design, på ett positivt sätt.

Hur smakar det?
En väldigt svag doft av cola är vad denna drickan bjuder på, så man får hoppas att det den saknar i doft väger den upp i smak. Men nej, det är ingen smaksensation här heller, men även om den inte har någon explosiv ”wow!” smak så är detta faktiskt riktigt trevligt. Det smakar inte så mycket när man tar sig en klunk, lite sötma men ingen utmålad cola smak direkt. Magin händer snarare ett par sekunder efter att man tagit sig en klunk. Då kommer en riktigt trevlig smak av cola som har trevliga undertoner av något så konstigt som honung. Det finns säkert ingen honung i denna drickan, men sötman för onekligen tankarna åt just honungshållet. Smaklökarna lindas in i en dimma av välsmakande läskeblask och det blir bara bättre och bättre ju mera tid som går. Den är sötad med aspartam och folk som är känsliga för denna smaken kanske kommer rygga. Men personligen har jag inget emot aspartam så länge det är sötat med korrekt mängd. Vilket är fallet i denna drickan. Otroligt lättdrucken och man känner sig uppfriskad. Sötman bara rullar på och byter karaktär i vad som känns som en evighet efter varje klunk. Brusar inte heller sådär kusligt mycket som light cola gärna kan göra.

Vart hittar jag läskeblasken?
Köptes i Norge på en Rema 1000

Slutsats
När man tar si gen utflykt till Norge är Tab X-Tra mitt givna val för vägdricka, då den inte längre finns i Sverige. Nu är snarare Grans’ Cola X numero uno på listan, vilket är lite synd för den är faktiskt inte allt för lätt att hitta. Under senaste resan, då det gick från Tromsø till Oslo, hittade vi den endast ett fåtal gånger i butik. Kanske är den så populär att den alltid tar slut, eller så är det ett fall av att många butiker helt enkelt inte tar in den. Men när en flaska skådas är det bara att köpa. Ordet Fresh som står på framsidan till denna flaskan beskriver verkligen läskeblasken perfekt. Riktigt fräscht och galet välsmakande. Nog den bästa light-colan jag någonsin druckit.

Slutbetyg