Mojito Soda

Standard

En alkoholfri mojitoläsk från Italien

Hur smakar det?
Detta är en ganska så ”limeig” dricka från början till slut. På doften kan man känna att det är en hel del lime i drickan, men även en hel del mynta då det doftar ljuvligt av denna ört. Första klunken är väldigt smakrik. Smaklökarna översköljs av härligt frisk lime och en minst lika frisk och trevlig smak av mynta. Eftersmaken är mera mynta än lime, något som är välkommet. Och myntan hänger kvar en bra stund på eftersmaken. När man ”smackar” lite lätt kan man känna myntan upp till någon minut efter varje klunk. Väldigt syrligt/surt dock och inget för folk som inte uppskattar sådant. Det är snudd på att man gör en grimas efter varje munfull, men det hör liksom till.

Vart hittar jag läskeblasken?
Gåva från en vän som hade vägarna förbi Italien

Slutsats
Smakar det mojito då? Ja det gör det. Det smakar precis som de överprisade Mojitos man kan köpa på diverse uteställen och det bästa är att man kan dricka precis hur många man vill helt utan att riskera att vara bakfull dagen efter. Förutsatt att man bor i Italien då. Verkar dock vid något tillfälle ha dykt upp i mathems sortiment, så vem vet, kanske har man tur i framtiden.

Slutbetyg

Rosa Pantern Special

Standard

En ordentlig nostalgitripp från det ljuva 80-talet har återuppstått i Norge, lika bra som man minns det eller katastrof?

Hur smakar det?
Nog en av de sötaste dofterna jag känt på länge. Doftar som om någon gjort en koncentrerad lösning av godisbutik och sedan kolsyrat det. Kan inte identifiera någon specifik doft, det är bara godis rätt och slätt. Smaken är den samma, godis och sött, men märkligt nog inte lika intensiv som doften. Den är dock väldigt kort i smaken, ingen större eftersmak att tala om utan den dundrar fram och försvinner bort lika fort som den kom. Jag önskar det fanns något att sätta fingret på, någon frukt eller något godis som dyker upp i tankarna, men det smakar bara som ett virrvarr av olika sötsaker. Det närmaste jag kanske kan komma är ”Röd ammo” vad det nu är tänkt att dessa skall smaka. Efter ungefär halva drickan är man lite trött på det hela och man önskar nästan det skall ta slut.

Vart hittar jag läskeblasken?
Köptes i Norge hösten 2018. Bryggs av Berentsens

Slutsats
Första gången jag drack dessa var jag i rätt ålder, det vill säga runt 4-5 år gammal. Under en period på 80-talet var Rosa Pantern stor, iaf i Norge och det är inte så konstigt att det blev en läskeblask av den tecknade figuren. Snackar vi ren och skär nostalgi är det 5/5. Det blir inte mycket mera nostalgiskt än så här för mig. Men går man på smakupplevelsen så är det lite tråkigt. Obestämt godis i varje klunk och en ganska intensiv sådan blir tröttsamt efter ungefär halva flaskan. Man är kanske för gammal helt enkelt, detta är nog en dricka främst gjord för barn på barnkalas och inte för en man på 30+ som sitter i soffan och tittar på tv en måndagskväll. Det är lite som att titta på en gammal film som inte åldrats väl, eller köra igång något gammalt TV-Spel som inte riktigt åldrats med stil. Men helt klart något för samlaren.

Slutbetyg

Urge – Chill Guarana

Standard

Sockerfri Mountain Dew ripoff med smak av guarana från Norge

Hur smakar det?
Drickan doftar precis som en helt vanlig urge, eller Mountain Dew, eller Faxe Kondi. Det vill säga lätt av citron och inte så mycket mera. Smaken är dock lite mer än bara citron, det finns en viss sötma som jag misstänker är guaranan, men basen är fortfarande väldigt mycket vanlig Urge. Hela drickan känns fadd, varje klunk känns som en besvikelse. I stil med: Varför valde jag att dricka denna när jag kunde ha druckit något annat? Efter en stund letar sig en väldigt basisk smak in i ekvationen och det går från att bara vara tråkigt till att smaka surt på ett tämligen otrevligt vis.

Vart hittar jag läskeblasken?
Köptes i Norge hösten 2018

Slutsats
Urge är inte direkt en favorit, inte heller Mountain Dew, vilket är snudd på samma dricka. Tillägget av guarana och bortplockandet av socker gjorde inte mycket för drickan. Den tråkiga smaken blandat med den, efter en stund, otrevliga eftersmaken gör detta till en dricka som känns undermålig. Något som även reflekteras i betyget. Nej tack.

Slutbetyg

Coca-Cola Zero – Raspberry

Standard

Hallon och Cola Zero låter ok på pappret, men fungerar verkligen denna smakkombination i verkligheten?

Hur smakar det?
Jo nog doftar det allt av hallon, den där lätt karaktäristiska lite kemiska doften som så många hallon-läskeblaskar har återfinns även här och med en viss underton av vad som skulle kunna vara Cola zero. Smaken får samma beskrivning, det är hallonläsk blandat med något annat. När det gäller coca-cola och deras Zero (light också för den delen) så smakar grunddrickan inte speciellt mycket av något egentligen. Så att säga att smakerna kompletterar varandra vore en överdrift. Det smakar som utspädd hallonläsk som skummar ganska friskt när man tar sig en klunk. Eftersmaken är nog trevligast, då smakerna äntligen finner varandra och bildar någon form av harmoni tillsammans. Hallonet hänger kvar länge och väl, vilket ger en viss fräschör till drickan. Det funkar, men inte mycket mer än så.

Vart hittar jag läskeblasken?
Denna köptes i Norge, vintern 2018. Möjligt att den kan leta sig till Sverige.

Slutsats
Av coca-colas lightprodukter är fortfarande Mango och Citron favoriterna. Det är drickor som dyker upp i kylskåpet på en daglig basis och som inhandlas flitigt på kiosker. Hade denna kommit till Sverige skulle jag nog se mig om efter andra alternativ. Det är inte en dricka som på något vis är dålig, det är bara inte speciellt lockande med en Cola Zero som smakar av hallon. Nej denna kan norrmännen behålla.

Slutbetyg

Battery – Black Edition

Standard

Favoriten Battery i en specialversion som inte avslöjar mycket om sin smak på utsidan av burken

Hur smakar det?
Vid en första anblick känns detta precis som en helt vanlig Battery. Doften är snudd på identisk, vilket inte är mig emot, då detta är en favorit. Smaken är även den väldigt lik, nej faktiskt helt identisk med originalet. Drickan har en ”klassisk” smak av energidricka och är väldigt ”sträv” i smaken. Med det menas att man efter varje klunk känner hur tungan blir sträv, som att saliven i munnen tagit slut. Detta kan låta som något icke önskvärt, men det är precis denna sträva eftersmak som gör Battery till en av favoriterna. Dock märks det en viss skillnad på eftersmaken gentemot originalet, det är lite bubbelgum-aktigt på slutet, som att de lagt till en sötma/fruktighet som inte finns vanligtvis. Annars är det samma dricka, ingen skillnad i smaken. Men det finns en skillnad, mer om den lite längre ner.

Vart hittar jag läskeblasken?
Köptes i Finland sommaren 2017

Slutsats
Det var nästan att jag inte köpte den, då jag trodde att det bara var en annorlunda burk, som en Special Edition som fanns i Norge under en period. Dock övertalade mitt resesällskap mig att köpa ett par burkar och med facit i hand så hade jag inte helt fel. Black Edition är en gimmick, en gimmick som endast ser om du häller upp drickan i ett glas. Japp, drickan är svart. Deras slogan är: Here’s to the ones who keep going when other’s sleep. To all the people who beat the night. Nattarbetare med andra ord, tror jag, förstår inte riktigt. Förstår inte heller varför du gör en specialversion av drickan där vätskan är svart och sen stoppar den i en burk. Vem går runt med ett glas på stan när man känner för en energidricka? Släpp drickan i en Pet-flaska då. De har ju (eller har haft) ett vatten i en genomskinlig plastflaska, använd den! Drickan är en vanlig battery fast med svart vätska istället för gul. Original Battery har fyra av fem i betyg, så denna får samma betyg. Men egentligen har jag god lust att dra av ett poäng för deras ”onödiga” edition.

Slutbetyg

Truc de Fou

Standard

En Fransk dricka som jag inte har någon aning om eftersom jag inte läser franska, förhoppningsvis är det drickbart.

Hur smakar det?
Doften är så nära Battery man kan komma, doftar mer eller mindre identiskt med Battery, som här på läskeblask kategoriserar som ”klassisk” energidricka. Smakar lite som Battery också med betoning på lite, för smaken är väldigt blygsam. Man känner en syrlighet på en gång i drickan och det där klassiska jag gillar med att man blir sträv i munnen efter varje klunk återfinns även i denna drickan. Utöver detta så smakar det faktiskt inte så mycket, det är som en Battery fast utan huvudnumret, vilket är den säregna klassiska smaken av syrlig energidricka. Det smakar nästa som att de försökt få till något syrligt bubbelgum eller liknande. Sötman i drickan är även den ganska svag, ett par gram socker till hade kanske inte skadat . Energidrickan är oerhört syrlig och man (jag) blir slemmig i halsen efter en stund och munnen känns som att jag stoppat den full med bomull. Nu låter detta kanske hemskt, men det är nostalgi för mig och något jag uppskattar i en dricka. Speciellt lättdrucken är den dock inte. Skummar något alldeles väldigt och den speciella smaken kan nog sätta stopp för ganska många.

Vart hittar jag läskeblasken?
Köptes antingen i Monaco eller plats i Frankrike jag inte kan minnas. Franskt är det iaf

Slutsats
När det står på ett främmande språk helt utan översättningar och när deras hemsida är på samma främmande språk har man inga och alla förväntningar på en gång. Drickan överraskade dock lite med att smaka som en av mina favoriter, dock inte riktigt lika gott. Men jag gillar designen på burken och drickan tjänar sitt syfte, dock värt att notera att denna innehåller lite mindre koffein än snittet på 32mg/100ml (denna har 21mg/100ml). Överlag en helt acceptabel dricka.

Slutbetyg

28 Black

Standard

Energidricka köpt i Monaco som skryter med att de saknar taurin samt att den är gluten/laktosfri… ok

Hur smakar det?
Doftar oerhört mycket när man öppnar burken och inte alls vad jag förväntade mig. Istället för något klassiskt ”energidryckigt” så doftar det passionsfrukt med ananas och apelsin. Smakar fruktigt gör det också. Först en smak av passionsfrukt som sedan tynar bort till en ganska så syrlig eftersmak, med små inslag av passionsfrukten. Efter en stund smakar det mest syrligt och passionsfrukten (eller vad det nu var) är snudd på helt borta. Överraskade stort i början men förlorade sin charm efter bara halva burken (och det är en liten burk)

Vart hittar jag läskeblasken?
Skall gå att köpa över hela världen, men detta exemplaret köptes i Monaco sommaren 2017.

Slutsats
Okej, vi måste skriva lite om drickans image och innehåll. Går man till deras sida kan man se att de var en grupp människor som tröttnade på att alla energidrickor smakade ”gummibjörnar” och att alla energidrickor bara var gjorda för ”tuffa killar”. Drickan skryter med att den är helt utan gluten och laktos, så är även Red Bull. Känns bara som ett sätt att försöka slå mynt av hela gluten/laktos hysterin. På framsidan kan vi se Acai, det mytomspunna superbäret som alla skall äta, men som innehåller mindre antioxidanter än exempelvis blåbär eller granatäpplen. Även här, ett försök att slå mynt av hälsotrenden. Men då är säkert drickan nyttig som tusan då eftersom den skapades som motpol till alla andra energidrickor? Nope, mindre vitaminer i denna drickan än i just Red Bull (0,5mg B6 och 0,8μg B12 vs 2mg B6 och 2μg B12 i Red Bull) 28 Black har dock C-Vitamin i sig, men då endast 30% RDI (rekommenderat dagligt intag) så märkligt nog är Red Bull ”nyttigare” än denna drickan. En innehåller dessutom mindre koffein än standard (vilket är 32/mg per 100ml där denna har 20mg per 100ml). Så vad blir slutsatsen? Slutsatsen blir att drickan smakar ok, den överraskade stort i början men är inte lika god mot slutet av burken. Och själva imagen samt marknadsföringen av drickan känns bara som att någon försöker lura till sig hipsters som inte orkar läsa innehållsförteckningen. Det är också fruktansvärt kul att de på sin about sida skriver att de gjorde denna läsken i kontrast till ”robust men with a yearning for wings” men själva har de en fågel med utspridda vingar som logotyp.

Slutbetyg