Coca-Cola Energy

Standard

Coca-Colas första renodlade energidricka under sitt egna varumärke, eller tja, Coca-Cola BlaK någon?

Hur smakar det?
Doftar mer citrus än cola, vilket är lite udda men okej. Smaken är initialt lika delar citron som coca-cola, det vill säga ganska uppfriskande. Det är faktiskt väldigt mycket citronsmak i denna drickan och det känns nästan som att jag dricker coca-cola lemon. Men med en stor skillnad: Även om coca-cola lemon smakar gott smakar den verkligen inte mycket cola (precis som vanlig Cola Zero) där bärs drickan av sin goda citronsmak. Här har vi faktiskt en väldigt tydlig och distinkt smak av just Cola. Men Coca-Cola? Nja, det smakar faktiskt mera som en lite billigare cola, tankarna förs mot Harboe Cola eller kanske rent av de klassiska exemplet med Calippo isglass som fått kolsyra. Drickan har en härlig sötma på eftersmaken. Citronen är kanske lite väl intensiv efter en stund, då det är 110% citron initialt och sen en härlig och balanserad eftersmak. Eftersmaken är faktiskt det som håller drickan uppe. Skummar dock ganska rejält pga det sockerfria.

Vart hittar jag läskeblasken?
I skrivande stund: Circle K, 7-Eleven samt Pressbyrån. Men efter den tajmade exklusiviteten är över finner man den nog absolut överallt.

Slutsats
Visste inte riktigt vad jag kunde förvänta mig av denna läskeblasken. Den kom från ingenstans och är väl kanske inget man gått och längtat efter. De har ju redan ganska många energidrickor under sitt paraply, men det är väl klart att de vill ha en renodlad energidricka under sitt egna varumärke också. Detta är en kompetent och välgjord energidricka. En sak som är lite märklig, de bytte precis alla sina 33cl burkar till en ny långsmal burk, varför fick inte denna drickan njuta samma burk? Märkligt. Nåväl, bra betyg blir det oavsett burk.

Slutbetyg

Annonser

Fanta – Zero Sugar – Raspberry

Standard

Sockerfri hallon Fanta, jag har mina tvivel…

Hur smakar det?
Överraskande nog har de nästan lyckats få till en bra hallondoft, det är 90% riktigt hallon med 10% syntetisk hallon, en bra start! Även på smaken är det bra hallon och inte den där hemska syntetiska sörjan som brukar bli på hallonläsk. Smakar faktiskt som om de kolsyrat riktiga hallon, väldigt överraskad. Eftersmaken är också angenäm, den bäriga smaken planar ur på ett behagligt vis och sötman är perfekt. Känner ingen som helst antydan till sötningsmedel. Kanske för att de struntat i det traditionella aspartamet och kört med cyklamat istället (i kombination med sukralos). Drickan har inte heller det där överdrivna bruset som ibland kan bli på hallonläsk (speciellt i kombination med lightläsk) så den är trevlig att dricka från alla vinklar. Överraskad.

Vart hittar jag läskeblasken?
Detta exemplar köptes på pressbyrån, men den finns nog i välsorterade matbutiker också.

Slutsats
Detta trodde jag verkligen inte. Jag tänkte att detta skulle bli en syntestisk, skummig, sötningsmedelsförpestad skräckupplevelse. Men detta var väldigt trevligt från början till slut. En dricka jag mycket väl kan tänka mig i sommarens hetta eller varför inte som sockerfri ersättare till den traditionella röda julebrusen? Bra jobbat Coca-Cola!

Slutbetyg

Hatakosen Ramune – Strawberry

Standard

Youtube har berättat för mig att japanska jordgubbar är makalösa, låt oss se om det översätts väl i dryckesform

Hur smakar det?
Doftar inte riktigt som jag förväntar mig. Istället för Ekströms jordgubbskräm är det smultron/äpple jag känner doften av. Smaken är inte helt jordgubbe heller, iaf inte som man är van att det smakar. Det är en lite blygsam smak som jag åter igen närmast kan beskriva som smultron. Så besläktat men inte helt jordgubbe. Efter ett par klunkar börjar dock jordgubben dyka upp och när vi snackar eftersmak har smultronet vuxit till sig och blivit en magnifik jordgubbe. Nu snackar vi jordgubbskräm med kolsyra. Sötman är precis sådär sliskig man vill ha den samtidigt som drickan på något vis är frisk. Initialt är varje klunk lite blyg, men vänta några sekunder så kommer en storslagen smak av jordgubbe. Den som väntar på något gott sägs det som bekant.

Vart hittar jag läskeblasken?
Köptes på Saigon Food i Nordstan, Göteborg, men bör finnas i butiker med asiatiskt tema och/eller sushi restauranger.

Slutsats
Det började lite blygsamt men slutade i förträfflighet. Till dato den bästa Ramune sodan jag smakat. Nog egentligen strået vassare än Fanta Strawberry (som recenserades 2008, mycket har hänt sedan dess) men då betyg är satta och permanenta så kan vi inte ändra på detta. Det blir en stark fyra, för det är vansinnigt gott, men inte riktigt ambrosia. Vill du ha en god Ramune, köp denna, förutsatt att du gillar jordgubbar då.

Slutbetyg

Battery – Black Edition

Standard

Favoriten Battery i en specialversion som inte avslöjar mycket om sin smak på utsidan av burken

Hur smakar det?
Vid en första anblick känns detta precis som en helt vanlig Battery. Doften är snudd på identisk, vilket inte är mig emot, då detta är en favorit. Smaken är även den väldigt lik, nej faktiskt helt identisk med originalet. Drickan har en ”klassisk” smak av energidricka och är väldigt ”sträv” i smaken. Med det menas att man efter varje klunk känner hur tungan blir sträv, som att saliven i munnen tagit slut. Detta kan låta som något icke önskvärt, men det är precis denna sträva eftersmak som gör Battery till en av favoriterna. Dock märks det en viss skillnad på eftersmaken gentemot originalet, det är lite bubbelgum-aktigt på slutet, som att de lagt till en sötma/fruktighet som inte finns vanligtvis. Annars är det samma dricka, ingen skillnad i smaken. Men det finns en skillnad, mer om den lite längre ner.

Vart hittar jag läskeblasken?
Köptes i Finland sommaren 2017

Slutsats
Det var nästan att jag inte köpte den, då jag trodde att det bara var en annorlunda burk, som en Special Edition som fanns i Norge under en period. Dock övertalade mitt resesällskap mig att köpa ett par burkar och med facit i hand så hade jag inte helt fel. Black Edition är en gimmick, en gimmick som endast ser om du häller upp drickan i ett glas. Japp, drickan är svart. Deras slogan är: Here’s to the ones who keep going when other’s sleep. To all the people who beat the night. Nattarbetare med andra ord, tror jag, förstår inte riktigt. Förstår inte heller varför du gör en specialversion av drickan där vätskan är svart och sen stoppar den i en burk. Vem går runt med ett glas på stan när man känner för en energidricka? Släpp drickan i en Pet-flaska då. De har ju (eller har haft) ett vatten i en genomskinlig plastflaska, använd den! Drickan är en vanlig battery fast med svart vätska istället för gul. Original Battery har fyra av fem i betyg, så denna får samma betyg. Men egentligen har jag god lust att dra av ett poäng för deras ”onödiga” edition.

Slutbetyg

Monster – Ultra Violet

Standard

Monster tänkte på 70-talets glamrock när de skapade denna drickan, själv är jag lite mera hair-metal om jag får välja

Hur smakar det?
Det doftar obestämt citrusaktigt med något bär i, kan inte riktigt sätta fingret på vad det doftar. Är sötsyrligt i doften. Först när man tar sig första klunken och har funderat en stund är smaken identifierade: Amerikansk Grape soda. Drickan har den distinkta smaken av grape (druvor, inte grape som i citrus frukten) och färgvalet på burken är nu självklart. Efter att det smakat druva ett tag så smakar det istället syrligt, lite citrus rundar av sötman. Precis som med de andra Ultra drickorna är sötningsmedlet knappt märkbart, det är sött utan några av biverkningarna som kan komma med en översötad lightdricka. Eftersmaken är ganska kort men tillräckligt lång för att ge mersmak. Smaken av druva försvinner snabbt och ger istället utrymme för den syrliga smaken. Något som uppskattas då den amerikanska druvan inte tillhör en av mina favoriter på smaker. Men den fungerar som en liten ”titt-ut” vid början av varje klunk. Väldigt trevligt.

Vart hittar jag läskeblasken?
Otroligt svårhittad, denna köptes på USAgodis.

Slutsats
Monster Ultra är en bra serie drickor, vit och röd tillhör favoriterna men denna kan nog ställa sig i ledet med riktigt goda lightdrickor. Hade den funnits mera tillgänglig (säg ICA eller 7-eleven) så hade det nog blivit någon burk i veckan. Sötningsmedlet i denna drickan är ett märkligt val, E968, vilket är Erytriol. Inget man brukar hitta i lightdrickor i Sverige. Märkligt val bland annat för att ämnet inte är lika sött som socker, så det behövs mer av ämnet för att uppnå samma sötma. Så varför man inte tog Aspartam, Sukralos eller Stevia är ett mysterium. Men det goda med detta är att det blir en väldigt trevlig sötma till drickan helt utan den där lite avslöjande lightsmaken som kan komma annars. Överlag är detta en riktigt god dricka och jag önskar som sagt att denna skulle gå att få tag på för ett annat pris än 45kr…

Slutbetyg

Gran’s Cola

Standard

Norsk cola från Grans som andas 50-talet med sin design på etiketten

Hur smakar det?
Denna sockriga variant doftar betydligt mer än sin osockrade broder. Det doftar av ”blommig” cola och man tänker genast isglass i stil med Calippo. Fösta klunken och det går inte att ta miste på, detta är smält och kolsyrad calippo! En riktigt härlig söt smak av klassisk cola med lite ”blommiga” undertoner. Smakar betydligt mer än en coca-cola (som i ärlighetens namn är lite tråkig) och man vill ta sig klunk efter klunk. Sött är det, men inte för sött. Dock så sött att om jag hade haft en 1½ liters flaska istället för en knapp halvliter så hade jag nog fått ha något till (chips exempelvis) för att bryta sötman lite. Men det är en härlig smak av cola med en eftersmak som lever kvar länge och väl. Eftersmaken hittar dock inte på lika mycket som light varianten, men det smakar trevligt hela vägen.

Vart hittar jag läskeblasken?
Köptes i Norge på en Rema 1000

Slutsats
Konstigt nog är denna röda varianten ovanligare än den blåa (light). Hittade den blåa i ett par butiker men den röda endast i en. Vilket är märkligt för de är båda minst lika goda. Genuin colasmak som påminner om allas favorit isglass (hur annars kan den ha överlevt så länge?). Gott från början till slut och nu gråter jag lite över att den inte finns att köpa i min lokala matbutik.

Slutbetyg

Flux Soda

Standard

En norsk klassiker som fått nytt liv tack vare den lille brusfabrikken

Hur smakar det?
Doftar inte speciellt mycket, det är en väldigt subtil doft av något fruktigt och en hint av vaniljen. Smakar dock lite mer än det doftar, men är fortfarande väldigt subtil. Det smakar obestämt fruktigt, som att de blandat äpplen med aprikos och möjligt något obestämt bär. Vaniljen finns där med, som en liten underton som märks mer på eftersmaken. Eftersmaken är väldigt trevlig, för då kommer en fruktig vanilj fram som för tankarna till lavendelsocker. Efter en ytterligare liten stund smakar det istället sockerbitar, ni vet det där marshmallow-liknande godiset man kan köpa i lösvikt. En sak som dock måste nämnas är att det finns en underton som av någon anledning får minnesbanken att öppnas och få mig att tänka på ett badskum jag hade som liten. Det märks först på smaken, innan äventyret med eftersmaken kommer och det är till en början lite förvirrande. Med det sagt, jag älskar viol och många säger att det smakar tvål, så jag kanske helt enkelt gillar badskum och tvål? Men badskum eller ej, det smakar gott.

Vart hittar jag läskeblasken?
Köptes på en Euroshopper i Norge, har endast skådats en gång i Norge dock.

Slutsats
Min mor blev helt lyrisk när hon såg denna drickan, det var tydligen något som fanns i hennes barndom och jag såg hur nostalgin fyllde hennes ögon. Så det var med spänning som jag tog och öppnade denna flaskan för ett test. Det är en oerhört spännande dricka, speciellt eftersom eftersmaken byter skepnad så många gånger. Först tänkte jag att detta endast skulle vara en banal fruktsoda, men drickan innehåller en komplexitet som imponerar. Är det den bästa läsken någonsin? Nej. Är det en oerhört intressant läsk? Ja! Skulle jag mot förmodan finna en flaska igen så blir det lätte ett köp.

Slutbetyg