Kiviks Musteri – Lemonad Cola

Standard

Kiviks musteri är känt för sina äppleprodukter, ibland hittar de på lite annat med, som denna lemonad cola

Hur smakar det?
Doftar cola blandat med lite ingefära, inte lika potent ingefära som Pepsi Max ingefära, men roten märks. Smaken är riktigt trevlig. Först träffas smaklökarna av en härlig colasmak, som en calippo, sen kommer ett litet inspel från ingefäran som i sin tur lämnar över till lemonaden som ger en väldigt frisk och trevlig avslutning. En viss hint av brända mandlar dyker upp också, som nog är tack vare det karamelliserade sockret och sirapen de har i. Eftersmaken är frisk och trevlig och växlar mellan calippo-cola och lemonad. En riktig dunderdricka!

Vart hittar jag läskeblasken?
Köptes på Kiviks Musteri, Maj 2019

Slutsats
Kvalitet förväntade jag mig, det är ändå kiviks vi pratar om. Men att deras cola skulle vara så här förträffligt god kunde jag inte ens hoppas på. Lätt en av de bästa colorna jag druckit . Somrig och god. Gjord med sann yrkesstolthet av duktiga människor. Ekologisk också, full pott!

Slutbetyg

Sprite – Cherry

Standard

Citron + Lime + Körsbär = lyckat? Låt oss se

Hur smakar det?
Doften är inte speciellt lockande. Man känner doften av syntetiska körsbär blandade med en underton av citrus.Smaken är en aningens bättre än doften, den annars lite syntetiska känslan är nästan helt borta och det smakar faktiskt svagt av körsbär. Notera: Svagt, för detta är ingen smaksensation åt något håll. Nu skall inte en sprite kanske vara en smakbomb, men de hade gärna fått skruva upp körsbäret lite till. Drickan är smaksatt med glukos-fruktossirap, vilket brukar betyda att det är riktigt sött, dock inte denna gången då sötman är väldigt tillbakahållen. Den annars så uppfriskande smaken av lime/citron som sprite bjuder på finns där, mest på eftersmaken. Det är mera körsbär än citrus, men det är lite för lite av allt. Eftersmaken, som primärt är citron/lime, har en beska jag inte riktigt uppskattar. Det är okej, inte mycket mer.

Vart hittar jag läskeblasken?
Denna inhandlades på coopers candy, verkar dock ha varit någon limited edition.

Slutsats
Jag förväntade mig nog en aningens mer körsbär än det blev. Säg på en tiogradig skala är körsbäret kanske en fyra, själv önskade jag en sexa. Sprite tillhör inte heller favoriterna, så det blev lite uppförsbacke för drickan. Men allt som allt, detta var helt okej, men inget man kommer lägga på minnet. Det finns mycket annat med körsbärssmak som är betydligt roligare än denna drickan.

Slutbetyg

Coca-Cola Energy – Sockerfri

Standard

Coca-Colas första renodlade energidricka under sitt egna varumärke, eller tja, Coca-Cola BlaK någon?

Hur smakar det?
Doftar mer citrus än cola, vilket är lite udda men okej. Smaken är initialt lika delar citron som coca-cola, det vill säga ganska uppfriskande. Det är faktiskt väldigt mycket citronsmak i denna drickan och det känns nästan som att jag dricker coca-cola lemon. Men med en stor skillnad: Även om coca-cola lemon smakar gott smakar den verkligen inte mycket cola (precis som vanlig Cola Zero) där bärs drickan av sin goda citronsmak. Här har vi faktiskt en väldigt tydlig och distinkt smak av just Cola. Men Coca-Cola? Nja, det smakar faktiskt mera som en lite billigare cola, tankarna förs mot Harboe Cola eller kanske rent av de klassiska exemplet med Calippo isglass som fått kolsyra. Drickan har en härlig sötma på eftersmaken. Citronen är kanske lite väl intensiv efter en stund, då det är 110% citron initialt och sen en härlig och balanserad eftersmak. Eftersmaken är faktiskt det som håller drickan uppe. Skummar dock ganska rejält pga det sockerfria.

Vart hittar jag läskeblasken?
I skrivande stund: Circle K, 7-Eleven samt Pressbyrån. Men efter den tajmade exklusiviteten är över finner man den nog absolut överallt.

Slutsats
Visste inte riktigt vad jag kunde förvänta mig av denna läskeblasken. Den kom från ingenstans och är väl kanske inget man gått och längtat efter. De har ju redan ganska många energidrickor under sitt paraply, men det är väl klart att de vill ha en renodlad energidricka under sitt egna varumärke också. Detta är en kompetent och välgjord energidricka. En sak som är lite märklig, de bytte precis alla sina 33cl burkar till en ny långsmal burk, varför fick inte denna drickan njuta samma burk? Märkligt. Nåväl, bra betyg blir det oavsett burk.

Slutbetyg

Urge – Chill Guarana

Standard

Sockerfri Mountain Dew ripoff med smak av guarana från Norge

Hur smakar det?
Drickan doftar precis som en helt vanlig urge, eller Mountain Dew, eller Faxe Kondi. Det vill säga lätt av citron och inte så mycket mera. Smaken är dock lite mer än bara citron, det finns en viss sötma som jag misstänker är guaranan, men basen är fortfarande väldigt mycket vanlig Urge. Hela drickan känns fadd, varje klunk känns som en besvikelse. I stil med: Varför valde jag att dricka denna när jag kunde ha druckit något annat? Efter en stund letar sig en väldigt basisk smak in i ekvationen och det går från att bara vara tråkigt till att smaka surt på ett tämligen otrevligt vis.

Vart hittar jag läskeblasken?
Köptes i Norge hösten 2018

Slutsats
Urge är inte direkt en favorit, inte heller Mountain Dew, vilket är snudd på samma dricka. Tillägget av guarana och bortplockandet av socker gjorde inte mycket för drickan. Den tråkiga smaken blandat med den, efter en stund, otrevliga eftersmaken gör detta till en dricka som känns undermålig. Något som även reflekteras i betyget. Nej tack.

Slutbetyg

Zingo Light – Sorbet

Standard

Sockerfri, smält och kolsyrad sorbet med lite av varje i fruktväg

Hur smakar det?
Doften är mer citron än något annat, en liten hint av ananas dyker upp också men hallonet som skall vara i märks inte alls initialt. Smaken är typ den samma, det smakar ananas och citron, apelsinen försvinner in i de andra två smakerna och jag undrar fortfarande vart hallonet tagit vägen. Ananasen blir mer och mer framträdande för varje klunk och tränger undan de andra frukterna. Eftersmaken känns faktiskt som att man ätit en fruktig sorbet då den sötma som brukar associeras med sorbet finns i denna drickan. Men drickan har ett problem och det är just sötman. De har skruvat upp sötningsmedlet lite väl mycket och gör man misstaget att hålla kvar drickan i munnen en stund (i förhoppning att lokalisera hallonet) så kommer en riktigt tråkig smak av sötningsmedel (sukralos i detta fallet) så då gör man bäst i att svälja fort och ta en ny klunk för att skölja bort den lite jobbiga smaken.

Vart hittar jag läskeblasken?
Gåva från en trogen läsare, inhandlad på Coop, tack Robban!

Slutsats
Jag kan se hur denna drickan skulle fungera fint på sommaren. Den är ganska läskande och frisk i smaken. Kan verkligen se framför mig att man sitter på baksidan under parasollen en solig dag i Juli och svalkar sig med denna somriga dricka efter man gått ett par rundor mot maskrosorna i rabatten. Men som sagt, sötningsmedlet är en aningens för potent och två av fyra smaker lyser med sin frånvaro. Ananas är dock gott så den är förlåten.

Slutbetyg

Coca-Cola Zero – Lemon

Standard

When life gives you lemons, blanda det i Coca-Cola Zero!

Hur smakar det?
Man öppnar flaskan, hör det där underbara pysande ljudet och genast sipprar en inbjudande doft av cola och citron fram. Första klunken är underbar. En härlig frisk smak av citron insveper smaklökarna initialt, för att sedan snällt lämna över till härliga söta toner av colan och till sist en liten visit av den friska citronen igen. En snudd på perfekt smakupplevelse från början till slut. Det finns inte så mycket mer att säga än: Perfektion

Vart hittar jag läskeblasken?
Kan köpas i de flesta butiker, dock endast i 0.5L flaskor, Coca-Cola, ge oss 1.5L flaskor pronto!

Slutsats
Första gången denna dricka skådades i vilt tillstånd var i Norge. Det dröjde ungefärligen ett år innan samma dricka dök upp även i Sverige och sedan dess har detta varit en ständigt återkommande dricka. Både i handen ute på stan men oftast vid matbordet. Vi har faktiskt haft en variant på detta i Sverige förut, dock innan ”Zero Sugar” var uppfunnet och det istället hette Light. Den försvann dock, men levde kvar i Tyskland. Det kommer alltid finnas två väldigt polariserade läger när det kommer till lightdrickor. Team sötningsmedel vs team ”det skall vara riktigt socker!”. Som en representant för team ”varför inte båda?” så är jag oerhört glad för att denna drickan finns i Sverige och min förhoppning är att den stannar. En perfekt bordsdricka till vilken mat som helst och en given följeslagare på en varm och solig dag. Eller vilken dag som helst egentligen.

Slutbetyg

Rockstar Revolt – Killer Citrus

Standard

En camofärgad burk med mördande citrus utan socker, vilken kombination!

Hur smakar det?
Doftar riktigt starkt av citron och inte på ett ”oooh detta doftar gott” vis utan på ett stickande ”åh herregud jag tror dom varit i kemilabbet igen…”. Smaken är till en börjar inte alls lika farlig som doften. Det smakar faktiskt ganska så snällt av citron och man tycker till en början att det är ganska så trevligt. Sen kommer en käftsmäll av syrlighet, kemi och sötningsmedel. Sukralos för att vara mera precis. Som vanligt, smaken av sötningsmedel bekommer mig inte så mycket, men tillsammans med allt annat som går fel med denna drickan var det inte välkommet. Det positiva med drickan är att till skillnad från en vanlig käftsmäll så försvinner ”smärtan” ganska så fort och övergår istället till en ganska så blaskig och kemiskt framställd smak av citron. Nu låter det kanske inte som något positivt, men även om det är blaskigt och kemiskt är det åtminstone inte så ”in your face” som det var för några sekunder sedan. Eftersmaken hänger kvar länge, på tok för länge. Den tråkiga smaken av WC-anka i kolsyrat vatten blir riktigt långrandig och jag ser mig om efter något annat att dricka.

Vart hittar jag läskeblasken?
Köptes via usagodis.se

Slutsats
När det kommer till citrus och lightprodukter brukar det inte gå speciellt bra. Man måste ha riktigt socker för att det skall bli uthärdligt. Det hjälper inte heller att de misslyckats i labbet med citronsmaken. Istället för något syrligt och härligt har de gjort en substans som, i tillräckligt höga doser, nog kan få målarfärgen att trilla av från husväggen. Efter att ha druckit cirka en tredjedel av burken känner jag hur det sticker på tungan, som att jag fått i mig något jag inte borde ha druckit. Nog kommer jag tag mig igenom burken, av ren snålhet, men jag lovar att det blir en grimas efter varje klunk. Namnet killer citrus är nu uppenbart. Detta är en dricka designad för att döda.

Slutbetyg