3. Tre burkar

Tøyen Cola

Standard

Norsk cola i liten skala som dessutom printar hela receptet på flaskan?!

Hur smakar det?
Det doftar inte cola, det doftar väldigt starkt av clementin eller satsumas. Något de inte har i, eftersom jag ser receptet, men det är i både apelsin, lime och citron. Smaken är inte alls som doften, initialt iaf. Smaken är lite som en calippo glass fast med en aningens bränt socker i, kanske lite åt farin hållet. Så en klassisk cola som faktiskt smakar cola och inte vad Coca-Cola kallar för cola. Men sen kommer citrus smakerna tillbaks och nja, inte så stort fan av det. Undertoner av apelsin och annan citrus går bra, det kan ofta komplettera en cola. Men här är smaken för dominerande. Den intressanta smaken av cola försvinner bakom citrusen. Och de andra smakerna som enligt receptet finns med, bland annat kanel och lavendel saknas helt i ekvationen. Om jag tar en klunk och håller kvar colan en stund i munnen kan jag ana en underton av lavendel. Så den finns där, men trängs åt sidan av apelsinen. Med det sagt så är det fortfarande en välsmakande och unik cola. Lite för mycket citrus bara.

Vart hittar jag läskeblasken?
Tøyen är ett område i Oslo, så den kan skådas lite varstans i huvudstaden. Just denna flaska köptes på en Coop X-Tra i Sarpsborg.

Slutsats
Lokala drickor är alltid skoj att hitta. Några eldsjälar som gör hantverksläsk i liten skala med passion är något som alltid skall premieras. Detta är en väldigt god och välgjord dricka, men för egen del faller den tyvärr på den dominerande apelsinen. Det finns gott om andra intressanta kryddor och smaksättningar i den. Kanel och lavendel har jag redan nämnt. Men den innehåller också: muskot, koriander och något kallat neroli (länk till wikipedia). Kanske är det denna nerolin som gör det överdrivet mycket citrus? Oklart. Men jag hade gärna sett att de skruvar tillbaks citrusen så de andra, mer spännande, smakerna får komma fram lite. Tyskar hade nog älskat detta. Iom deras kärlek till renodlade apelsincolor de har där nere.

Slutbetyg

Red Bull – Winter Edition – Iced Cotton Candy

Standard

Precis som julmusten dyker Red Bulls säsongsvarianter upp helt utanför den säsong den är avsedd för

Hur smakar det?
Doftar godisbutik. Som att jag vandrat in på Hemmakväll, eller motsvarande. Smakar trevligt och generiskt sött. Liknelsen till godisbutik kvarstår. Som en kavalkad av söta saker. Dock är detta en sockerfri dricka och det märks. Smaken är söt, men sötman återfinns inte i drickan. Den typ av sötma som finns är tom och ihålig. Varför man väljer att göra just denna Winter edition, som ska smaka sockervadd, sockerfri är för mig ett totalt mysterium. Det funkar helt enkelt inte. Sötman är tam och lämnar mycket att önska. Deras ”iced” anspegling får mig att tro att de ämnar att ge drickan en lite ”frisk” smak. Typ samma du får av olika mint varianter. Men tack och lov återfinns inget sådant i drickan. Så där missar dom väl? Även om det för mig är bra.

Vart hittar jag läskeblasken?
Denna köptes på Sött & Salt, men finns redan nu lite här och var. Snart i en matbutik nära dig, i september, mest troligt.

Slutsats
Åter igen: Varför göra just denna sockerfri? De andra winter editions har inte varit sockerfria. Så väljer man att börja med just smaken sockervadd? Knäppaste på länge. Beträffande själva drickan så är den helt okej. Sötman är tam som bara den och deras isiga effekt fattas helt. Så det är inte mycket som går rätt med denna drickan rent tematiskt. Men som sagt, det är inget fel på smaken mer än att den är tråkig. Som med alla andra säsongs editions kommer du se dessa länge och väl i matbutikernas kylar för ingen köper dem. Och sen kan du köpa dem relativt billigt på matsmart. Cykeln fortsätter.

Slutbetyg

Superman Drink

Standard

Vad är blått och rött? Nej inte stålmannen, blue raspberry!

Hur smakar det?
Ja att det är sour blue raspberry vi har i burken råder det inga tvivel om. Så fort man korkar upp kommer den välbekanta doften. Smakmässigt kan vi också konstatera att det rör sig om sagda smak. Samt att den är sur. Så dom har klarat av alla kriterierna som de utgav på burken. Faktiskt ganska rejält surt detta. Kittlar till lite vid varje klunk. Och hänger kvar länge och väl. Riktigt söt dricka, på gränsen till sötslisk. Klarar sig undan den mest kemiska hallonsmaken, även om man självklart känner att det är på låtsas. Håller vad den lovar, precis som stålmannen.

Vart hittar jag läskeblasken?
Dök ett tag upp precis överallt, denna köptes via cooperscandy.com

Slutsats
Märklig dricka att göra ändå. Bara en helt random dricka med stålmannen tema. Så fort den dök upp dök den även upp på matsmart. Så kanske visste de att detta inte skulle bli någon långkörare? Men den smakar som den skall. Bluerazz är inte min favoritsmak, men denna gör det helt acceptabelt ändå. Tur det är en såpass liten burk.

Slutbetyg

Tørst – Wild Berry

Standard

Vilda bär på burk från Norge

Hur smakar det?
Överraskande doft. Förväntade mig typ syntetiska hallon och märkliga björnbär men det doftar blåbär. Tankarna går lite åt någon skogsbär yoghurt. Smaken är åt samma håll. Initialt smakar det trevligt av bär. Blåbär är väldigt framträdande och det finns någon blandning av andra bär bakom. Nästan lite som drottningsylt fast kolsyrad. Sen kommer tyvärr det som ofta brukar dyka upp när det kommer till drickor som ska smaka bär. Den syntetiska smaken av hallon. Eller vad det nu är. En lite smått kemisk smak sprider sig i munnen efter några sekunder och jag grimaserar lite lätt. Detta som började så bra! Efter detta lilla snedsteg så kommer en oväntad syrlighet springandes. Syrligheten tacklar mina smaklökar från sidan och dommaren (jag) ger gult kort. Varför kunde jag inte bara få fortsätta i min lilla kolsyrad drottningsylts bubbla? Det är socker i drickan, vilket märks främst på efter-eftersmaken (dvs när det sura lagt sig) för då är vi åter igen på syltnivån och jag är lite glad igen. Men det var änna jobbigt där i mitten alltså.

Vart hittar jag läskeblasken?
Köptes i en livsmedelsbutik i Norge sommaren 2024

Slutsats
Verkligen höjder och dalar på denna drickan. Förväntade mig en syntetisk katastrof. Blev glatt överraskad över drottningsylt. Blev tacklad av både sylighet och syntetiska smaker. För att sedan avsluta med drottningsylt igen. Jag förutspår att burken kommer stå här och bli drucken till cirka 60% innan den är helt bortglömd och jag får hälla ut en avslagen och rumsvarm dricka i vasken. Det är bara inte tillräckligt bra för att hålla mitt intresse. Tjänlig, men inte mycket mer än så.

Slutbetyg

Dr Pepper – Creamy Coconut

Standard

Dr Pepper är gott, kokos är vidrigt. Låt oss se hur detta går

Hur smakar det?
Det luktar precis som jag misstänkte, hudkräm. Eller någon annan kräm man kunde köpa på Body Shop. Till dess försvar är det lite mera åt kokosmjölk hållet än Malibu. Men ändå, jag ryser av tanken på min första klunk. Inte alls så illa som jag trodde! Låt mig säga igen: Jag hatar kokos. Det är en vidrig smak som förstör allt, när det är med i drickor. I matlagning är det gott. Och det kanske är det som är räddningen här? För det smakar mera som den kokosmjölk eller grädde som man har i matlagning. Det är mycket riktigt en krämig smak av kokos och tillsammans med den speciella smaken på original Dr Pepper så funkar det faktiskt, märkligt nog. Den karaktäristiska smaken av Dr Pepper blandar sig 50/50 med den krämiga smaken av kokos. Sötman är hög och väldigt trevlig. Eftersmaken är som eftersmaken av kokos man får när man ätit exempelvis en chokladboll eller en bit kärleksmums. Jag är väldigt överraskad för att uttrycka det milt. Det är dock fortfarande kokos, så jag tycker inte det är fenomenalt. Men att den ens är acceptabelt är ett mirakel.

Vart hittar jag läskeblasken?
Denna köptes i en godisbutik vid riksgränsen Svinesund, men återfinns bland annat på cooperscandy.com

Slutsats
Jag hade laddat upp med en root beer bredvid för att skölja munnen efter min första och enda klunk av denna dricka. För kokos är verkligen mitt kryptonit, dock endast röd kryptonit. Fortfarande så förvånad över att detta ens är drickbart. De har faktiskt fått till en kokossmak i en läskeblask som jag inte genast avskyr. Om jag hade gillat kokos så hade detta nog varit en fullpoängare. Men jag gillar inte kokos (tror det sagts tillräckligt många gånger nu) så det kan inte bli en fullpoängare. Medelbetyget är som att se som en guldmedalj för drickan, för den hade verkligen oddsen emot sig. Bra jobbat Dr Pepper. Ni gjorde det omöjliga!

Slutbetyg

Cult – Dragon

Standard

Vilken tur att det är drakfrukt och inte kryddan dragon det handlar om, eller?

Hur smakar det?
Drakfrukt är en sådan där grej jag alltid glömmer hur det ska smaka från gång till gång. Inte direkt som att fruktkorgarna på jobbet innehåller annat än bananer och äpplen. Men det doftar gott och det kanske doftar drakfrukt? Sött och lite åt godis hållet är det iaf. Men en sötningsmedlet känns på doften, vilket är ett illavarslande tecken. Smakar sött och trevligt av någon frukt. Så vitt jag minns är det typ såhär saker som smakar drakfrukt brukar smaka. Förvånansvärt syrlig dricka, nästan som att de haft i surt godis i burken. Men det sura håller sig på mattan och övergår inte riktigt i något som gör det för surt. Smaken är trevlig. Påminner mig lite om sura vattenmeloner från Malaco. Sötningsmedlet är dock väldigt tydligt och drickan har den där ”ihåliga” sötman jag inte gillar. Det är som att man dricker ett svart hål att sötma. Varje klunk känns tom och ger ingen fyllnadskänsla till drickans sötma. De har med andra ord tappat bollen på den punkten. Vilket är synd.

Vart hittar jag läskeblasken?
Denna köptes i en matbutik i Norge sommaren 2024

Slutsats
Cult är väldigt hit and miss för mig. Vissa är kanoners, som Tokyo Ice och andra är förskräckliga, som Peach Blaster. Detta är en medelmåtta. Det smakar (nog) drakfrukt och det är helt okej. Vad som drar ner drickan är den ihåliga och tomma sötman. Sukralos är sötningsmedlet och det funkade tydligen inte med smaken speciellt bra. Balanser är off. Men burken kommer tömmas utan problem, för det är ändå helt tjänligt. Synd dock att de famlar till det med en såpass lovande smak.

Slutbetyg

Røros Mineralvann – Perlende Tyttebær

Standard

Låt inte namnet lura dig, detta är en läskeblask, med smak av lingon

Hur smakar det?
Doftar absolut noll. Nada. Hur det nu är möjligt att vara helt doftfri? Om det inte bara är vatten ändå? Första klunken och nej, det är smak på drickan. Gott om smak! Det smakar, föga förvånande, av lingon. Och bara lingon. Inga undertoner av något annat. Bara härliga syrliga lingon med en ganska trevlig sötma från sockret. Smaken är mera av rårörda lingon snarare än lingonsylt. Vilket är helt okej. Det gör drickan friskare. Mycket socker i drickan, 11g per 100ml vilket är typ som en Coca-Cola. Men det märks inte på smaken då det är ganska syrligt och en aningens beskt. Såsom lingon ska smaka. Trevlig kolsyra som inte är för platt eller för intensiv. God balans.

Vart hittar jag läskeblasken?
Köptes på en Joker (matbutik) i Norge sommaren 2024

Slutsats
På burken skryter de om att de prioriterar kvalitet, vilket alltid är lite farligt om de inte når måttet. Men detta är fina grejer. Inte den mest magnifika läskeblasken någonsin. Det smakar faktiskt ”bara” som en god lingondricka som man sodastreamat. Lingon är väldigt förlåtande som smak på dryck. Men det smakar precis som det skall och det är gott från början till slut. Vill du ha ett inhemskt alternativ som dessutom är en aningens godare kan jag rekommendera Pop Art – Lingon Cream.

Slutbetyg

C4 – Twisted Limeade

Standard

Undrar vad som är twisted med den? Är den skruvad på det viset att den har en personlighetsstörning? Eller är det bara att det är en twist på receptet för en limeade?

Hur smakar det?
Doftar väldigt lite och smakar väldigt lite. Även om det smakar lite så är det faktiskt ganska så trevligt. En mild smak av söt lime är vad drickan bjuder på. Det för tankarna till en gammal märklig Solero glass som var massa små gröna kulor i en förpackning som såg ut som en liten soptunna. Vi snackar 90-talet här. Mild trevlig och söt lime som inte går bananas på varken syrlighet eller sötma. En bra balans mellan de båda. Eftersmaken är mer av det samma och är helt enkelt trevlig. Ingen twist här inte.

Vart hittar jag läskeblasken?
Köptes på cooperscandy.com

Slutsats
Jag förväntade mig något riktigt surt i denna drickan men blev positivt överraskad att det inte var bara en massa surhet. Detta är en mild och fin dricka som gör det den skall. Den är såpass mild och lättdrucken att detta lätt hade kunnat bli en dricka som följer med i den vardagliga rotationen av drickor just för att det är en såpass mild men ändå behaglig smak att man (nog) inte tröttnar på den. Dock är det import och dyrt så nej på den. Men hade det funnits på den inhemska marknaden, varför inte?

Slutbetyg

Battery – Charged Lemon Yuzu

Standard

Fulladdat batteri med smak av citron och yuzu.

Hur smakar det?
Trevlig mild doft av citrus kommer ur burkens öppning. Doftar inte så surt utan snarare friskt och med en söt underton. Smaken är minst lika trevlig som doften. Att det är citron och en annan lite syrligare citrusfrukt är inget tvivel om. Men smaken är len och härlig snarare än syrlig och sticksig. Med det sagt så är det en syrlig dricka. Sötman hjälper dock till med att ta udden av sötman och det blir en väldigt trevlig smakupplevelse. Det finns egentligen inga fler undertoner i drickan och eftersmaken bjuder inte på några överraskningar. Helt enkelt en välgjord och välsmakande energidricka.

Vart hittar jag läskeblasken?
Köptes i Norge sommaren 2024

Slutsats
Battery Fully Charged (som det faktiskt står på burken men tillverkaren skippar fully i namnet på sin hemsida) klarar sig från att gå WC-anka rutten och smaka kemiskt experiment. En god och mild citrondricka med en bra balans mellan syrlighet och sötma. Är den bäst i klassen? Absolut inte. Cult – Tokyo Ice är oerhört mycket bättre. Och på hemmaplan har vi både Cult – Miami Ice och PXL – Liquid Lightning som är strået vassare än denna. Men det är en helt klart godkänd dricka som man mycket väl kan köpa när man är på besök i grannlandet Norge.

Slutbetyg

Sørlandsbrus

Standard

Läskeblask med smak av druva och äpple, från den norska… palmkusten?

Hur smakar det?
Inbjudande doft av äppeljuice är ju en bra start iaf. Smaken är den samma, det smakar äppeljuice, med kolsyra dock. Finns säkert någon vindruva med i smaken också. Men det smakar verkligen som äppeljuicen man får på hotel. 12,4 % äppelsaft är det i, men endast 0,5% druva. Druvor är säkert dyra i Norge. Tyvärr finns det inte så mycket mer att säga än att det smakar kolsyrad äppeljuice. Det är lite sött, det är lite äppligt och det är lite kolsyrat. Bra jobbat.

Vart hittar jag läskeblasken?
Gåva som köptes i området kring Kristiansand sommaren 2024, tack onkel!

Slutsats
Visst är det lite märkligt att man på etiketten väljer att skriva den frukten det är minst av först? 30& mindre socker än vanlig läsk stoltserar de med. Och faktiskt en eloge till dem för att den enda sötningen de har i verkar vara juicen från äpplen. Så 8,3g socker i, vilket är 1,2g mindre socker än exempelvis Bravo Äppeljuice. Så knappast hälsokost. Men de stoppade iaf inte i något annat vanligt socker eller körde ens i något sötningsmedel som så många andra gör. Inte för att det höjer betyget nämnvärt, men det är positivt att de valde den vägen. Själva drickan är dock medioker. Det smakar som det skall, men det är ingen smaksensation. Snarare att man kan tänka sig att stödja lokalproducerat istället för de stora jättarna.

Slutbetyg