En norsk klassiker som fått nytt liv tack vare den lille brusfabrikken

Hur smakar det?
Doftar inte speciellt mycket, det är en väldigt subtil doft av något fruktigt och en hint av vaniljen. Smakar dock lite mer än det doftar, men är fortfarande väldigt subtil. Det smakar obestämt fruktigt, som att de blandat äpplen med aprikos och möjligt något obestämt bär. Vaniljen finns där med, som en liten underton som märks mer på eftersmaken. Eftersmaken är väldigt trevlig, för då kommer en fruktig vanilj fram som för tankarna till lavendelsocker. Efter en ytterligare liten stund smakar det istället sockerbitar, ni vet det där marshmallow-liknande godiset man kan köpa i lösvikt. En sak som dock måste nämnas är att det finns en underton som av någon anledning får minnesbanken att öppnas och få mig att tänka på ett badskum jag hade som liten. Det märks först på smaken, innan äventyret med eftersmaken kommer och det är till en början lite förvirrande. Med det sagt, jag älskar viol och många säger att det smakar tvål, så jag kanske helt enkelt gillar badskum och tvål? Men badskum eller ej, det smakar gott.

Vart hittar jag läskeblasken?
Köptes på en Euroshopper i Norge, har endast skådats en gång i Norge dock.

Slutsats
Min mor blev helt lyrisk när hon såg denna drickan, det var tydligen något som fanns i hennes barndom och jag såg hur nostalgin fyllde hennes ögon. Så det var med spänning som jag tog och öppnade denna flaskan för ett test. Det är en oerhört spännande dricka, speciellt eftersom eftersmaken byter skepnad så många gånger. Först tänkte jag att detta endast skulle vara en banal fruktsoda, men drickan innehåller en komplexitet som imponerar. Är det den bästa läsken någonsin? Nej. Är det en oerhört intressant läsk? Ja! Skulle jag mot förmodan finna en flaska igen så blir det lätte ett köp.

Slutbetyg