En av drickorna i ”duellen” på let’s feast. Doris ville ha vattenmelon tydligen.

Hur smakar det?
Det doftar i ärlighetens namn mer honungsmelon än vattenmelon, inbjudande dock, oavsett melon. Smaken är initialt, gräsig, det smakar lite som det där vita längst ut på vattenmelonen, insidan av skalet så att säga. Varje ny klunk bara bekräftar min första liknelse. Det är som att jag tagit ett bett för djupt på en vattenmelon eller tagit ett bett av en omogen honungsmelon. Det är inte äckligt eller så, det smakar bara lite, oväntat. Eftersmaken är snudd på obefintlig, väldigt anonym efter första klunken. Ungefär halva burken in börjar jag vänja mig med den lite ”omogna” smaken och drickan tar sig faktiskt upp ett steg. Men jag är fortfarande besviken på den oerhört korta och vattniga eftersmaken.

Vart hittar jag läskeblasken?
Finns i välstorterade matbutiker, denna köptes på ICA

Slutsats
Och först och främst, bindestreck, använd det. Nu ser det ut som att ni inte vet att watermelon är ett ord. En liknande engelsk språklig ”blunder” hände med ”icetea” drickorna. Vi kallade det för ”artistisk frihet” den gången, men nu har det alltså hänt igen. Korrekturläs innan saker går i tryck! Rant over. Drickan är acceptabel, men inte mycket mer än så. Jag kan inte släppa tanken av omogen honungsmelon och avsaknaden av någon som helst eftersmak är inte bra. Inte äcklig, tråkig, oerhört tråkig.

Slutbetyg