Vira Blåtira

Standard

Klassisk läskeblask med farligt blå färg och laddad med nostalgi (och socker)

Hur smakar det?
Färgen först och främst, vilken underbart intensiv färg av blå denna drickan har. Doften är allt sött på en gång. Tuttifrutti-banan-bubbelgum är det jag plockar fram ur drickans intensiva doft. Smaken är likadan, allt sött på en gång. Att säga att det smakar tuttifrutti är inte helt fel, men jag kan inte skaka smaken av artificiell banan. Väldigt genomträngande smak av syntetisk banan som helt dominerar smaken för mig. Eftersmaken är mer av det samma, allt sött man kan komma på i ett enda virrvarr. Lite bubbelgum dyker upp på eftertonerna också. Men en sak står helt klart: Detta är något av det sötsliskigaste mänskligheten någonsin uppfunnit. Det är så sötsliskigt att jag nästan får för mycket. När smaklökarna fullständigt översvämmas av intensiva smaker, så sparkar iaf mina bakut och drickan får en gnuttas beskhet eftersom det är så vansinnigt intensivt.

Vart hittar jag läskeblasken?
Köptes på delitea.se men kan finnas i vanliga matbutiker. Främst i trakten kring Sundsvall, där bryggeriet ligger.

Slutsats
Tror vi är många som någon gång i barndomen druckit vira blåtira. Kanske hängde det med upp i åldrarna och man använde det som groggvirke. För detta är en smak som kan maskera det mesta man blandar i den. Detta är flytande godis. Det är högintensivt sliskeblask på en sällan skådad nivå. Det är faktiskt, på tok för intensivt. Efter ett glas (30cl) så har mina smaklökar viftat med den vita flaggan ett bra tag. Nostalgisk och god dricka men helt klart att det var mycket mer uppskattat när man var barn. Första tre klunkarna var gott, nu undrar jag hur tusan jag skall ta mig igenom resten av 1,5L flaskan…

Slutbetyg