2. Två burkar

Big Shock – Summer Edition – Sex on the beach

Standard

Klassiska drinken i from av en energidricka

Hur smakar det?
Öppnar burken och när den står där cirka 30 cm från mig känner jag en oroväckande doft av kemisk apelsin. Det doftar verkligen som sådana där hemska billiga små klubbor med socker på man brukade få hos pizzagubben eller kinakrogen som liten. Smaken är inte mycket bättre, men av andra anledningar. Först och främst så är detta oerhört vattnigt. Alltså skrämmande vattnigt. Varje klunk känns som att de glömt ha i typ hälften av smaksättningen. Som en snål person som bara tar i hälften av angiven dosering när denne gör saft. Apelsinsmaken är väldigt tam, på gott och ont. Känner inte av det där kemiska jag doftade, men känner inte heller någon speciellt god smak av apelsin. Eller tranbärsjuice, ska det inte var det i också förresten? Och persika? Jo vänta lite, på eftersmaken kommer det något som faktiskt skulle kunna vara anden av en persika. Men jag är verkligen inte säker.

Vart hittar jag läskeblasken?
Denna köptes på ovrhypd.se

Slutsats
Om detta är vad Big Shock tycker sommaren smakar som är det en blek sommar. Väldigt tam dricka som inte erbjuder något av värde egentligen. Nåväl, innehållet i koffein är väl visst värde i då det iaf piggar upp kroppen lite. Men den annars så deprimerande avsaknaden av faktisk smak piggar verkligen inte upp. En dricka som kommer drickas upp men mest för snålhet och för att den inte var vidrig. Den är bara så otroligt tråkig.

Slutbetyg

Burn

Standard

Detta är en återvisit till Burn original som enligt expertisen ändrat sin smak sedan starten

Hur smakar det?
Lite svår identifierad doft, svag doft av bubbelgum kanske? Smaken är faktiskt nästan precis som jag mins den. Minus min analys att den innehöll smak av jästa jordgubbar. Den lilla hint av bubbelgum jag kände är inte där längre. Istället har vi typ smaken som om någon blandat Red Bull med Battery och harmoni har inte uppstått. Det smakar liksom ”fel”. En rörig smakprofil som inte riktigt fungerar. Smaken är sträv och obestämt dåligt fruktgodis. Det som gör Battery till en av mina favoriter är den sträva, torra smaken och effekten man får av drickan. Samma upplevelse här, men smaken på drickan gör att jag inte uppskattar det på samma vis. Eftersmaken har en ganska bitsk syrlig underton som även den är lite för på hugget för min smak. Nej det finns mycket att inte gilla på denna drickan, dessvärre.

Vart hittar jag läskeblasken?
Köptes i Norge, gåva från en energydryckes-konnässör, tack!

Slutsats
Burn har redan en recension på sidan. Men den är i runda slängar 15 år gammal. Och när det gått så lång tid kan både personlig smak och smak på drickan ha ändrats. Enligt donatorn har de ändrat receptet lite sedan drickan först gjorde insteg på marknaden. Eftersom Burn som bekant försvunnit från den svenska marknaden sedan flera år tillbaks så är det endast smuggling från grannlandet Norge som fungerar. Det är kul att ha testat denna igen. Burn är ändå en av titanerna inom scenen. Men nej, det är fortfarande inte min melodi. Inte lika illa som förra gången det dracks och det smakade jästa jordgubbar. Men det är inte bra heller. Smakerna går inte ihop, ingen av dem. Hade den smakat som den doftar så hade det kunnat vara en medelmåttig dricka. Den torra effekten man får av drickan på tungan och av smaken fungerar ypperligt med Battery. Men det kan vara nostalgin som spelar in där då Battery var den första energidrickan jag drack. Här fungerar det helt enkelt inte.

Slutbetyg

Rockstar – Waldmeister Boost

Standard

En skuggväxt vid namn myskmadra kryddar denna märkliga energidricka

Hur smakar det?
Doften är oerhört märklig. En blandning av grönsåpa, mandelmassa och krusbär. Smaken är minst lika förvirrad. Jag kan verkligen inte släppa smaken av mandelmassa, eller kanske marsipan? Nåväl, mandelmassa och marsipan är väl mer eller mindre samma sak. Det är lite som att dricka en chokladbit från Anthon Berg, fast utan chokladen då. Smaken är inte dålig direkt, men väldigt egendomlig. Som marsipan blandat med någon obestämd fruktsmak, eller snarare bär. Kan inte skaka känslan av att det smakar krusbär på något vis. Den sötman som hänger kvar ett tag är mild och trevlig, lite som att den är sötad med honung. Vilket den inte är, för detta är sockerfritt. Märks dock inte att det är sukralos i drickan, sötman känns äkta. Ju längre ner i burken jag kommer desto tröttare blir jag på smaken. Smaken av marsipan (eller vad det nu är) börjar bli lite överväldigande och det är endast snålheten som får mig att dricka vidare.

Vart hittar jag läskeblasken?
Köptes på candyplanet.se

Slutsats
En gång tidigare har jag druckit något med waldmeister smak, men den gången upplevde jag solkräm snarare än marsipan. Mångsidig växt det där. Men nej detta lirar väl inte riktigt med mina smaklökar. Först var det gott på ett lite spännande och märkligt vis. Men efter några klunkar började intresset svalna och de smakerna som drickan bjuder på blev irriterande. Med 2/3 av burken kvar funderar jag på om det inte ändå blir vasken, för jag är så vansinnigt trött på smaken. En dricka för den som vill vara äventyrlig och smaka något som verkligen är unikt. Eller om du har ljuva minnen från din barndom när du gick ut i skogen och åt myskmadra tills solen gick ner. Så kanske detta är drickan för dig.

Slutbetyg

Angry Birds – Watermelon

Standard

Året är 2010 och Angry Birds är populärt. Grisar är kända för att smaka vattenmelon.

Hur smakar det?
Det doftar typ päron, surt godis och multivitamin dryck. Bådar väl för denna vattenmelonsdricka. Och det smakar inte alls vattenmelon. Kanske i någon sekund, om jag verkligen försöker hitta något. Nej det smakar som de där multivitaminsdrickorna från Glockengold. Eller ett multivitaminsgodis som min barndomsväns morsa alltid köpte när hon var nere i Tyskland. Hur som helst, det smakar absolut inte vattenmelon iaf. Eller låt mig förtydliga att vid varje ny klunk känner jag något, något oerhört förvirrat och grumligt som skulle kunna tolkas som vattenmelon, i cirka två sekunder. Innan det bara smakar varje frukt som vi i väst skulle kalla tropisk. Det smakar typ okej dock. Smaken är förvirrad och speciell. Men sötman är hög och helt okej. Men någon vattenmelon är det inte.

Vart hittar jag läskeblasken?
Köptes på Willys

Slutsats
Hur kan man misslyckas så markant med att få något att smaka vattenmelon? Har personen som framställt detta bara läst om vattenmelon i böcker och aldrig smakat det? Har personen tappat smak och doft? Det smakar inte illa som sagt, men om du vill ha något som smakar vattenmelon så är detta total katastrof. Tvåa i betyg, dvs underkänt, bara för att det är så otroligt dåligt gjort.

Slutbetyg

Pwr Bru – Origin

Standard

Skottlands stolthet Irn-Bru fast nu i energiform (igen)

Hur smakar det?
Doftar som jag minns irn-bru, typ som Trocadero. Smaken är lite mera åt Champis hållet än Trocadero. En ganska så sötsur dricka, eller snarare sursöt för den har en ganska påtaglig syrlig smak. Det kittlar till i alla smaklökarna efter varje klunk. Var verkligen original irn-bru såhär potent? Detta är inte sockerfritt men känns nästan sockerfritt då den initiala sötman snabbt blir ”ihålig” och saknar kropp. Drickan blir liksom lite vattnig efter en stund på eftersmaken. Lämnar inte det bästa intrycket efter en klunk faktiskt. Skummar som bara den gör läskeblasken också, varje klunk blir genast 50% skum i munnen. Så liknelserna vid en light dricka fortsätter. Syran blir ett problem för mig efter ett tag och jag blir mer och mer tveksam till att ta en ny klunk. Burken skall tömmas, men av snålhet snarare än mums-faktor.

Vart hittar jag läskeblasken?
Köptes på cooperscandy.com

Slutsats
Ja detta med att det är energidricka igen. För några år sedan recenserades Irn-bru – Energy, som var typ samma sak. Men de har la gjort en rebrand och kommit på lite andra smaker i serien. Men för just denna är det typ samma. Men där Irn-Bru Energy fick tre i betyg kan det inte bli mer än två här för jag klarar verkligen inte av den intensiva syrligheten i drickan. Och det hjälper ju inte att sötman också är otillräcklig för min smak. Nej originalet är mycket godare och deras tidigare energi variant var mer lyckad.

Slutbetyg

Amper – Sugarfree

Standard

Sockerfri björn på burk, gott kanske?

Hur smakar det?
Väldigt lik sin sockrade variant i doften, klassisk energidryck med lutning åt Battery. Smaken är nästan obefintlig. Det är en oerhört mild energidricka som mest är som lite lätt sockrat kolsyrat vatten. Tänk ramlösa med suketter i sig. Ja det är en liten närvaro av en Battery liknande smak, men den är så avlägsen att den nästan inte ens räknas som att vara här. Tyvärr finns det inte mer att skriva för det finns inget att riktigt smaka på.

Vart hittar jag läskeblasken?
Köptes i Danmark 2023

Slutsats
Där den sockrade varianten ändå bjöd på en ganska så bra smak så är denna helt menlös på alla sätt och vis. Den släckte törsten efter en joggingrunda men jag kunde lika gärna ha druckit Loka.

Slutbetyg

G Fuel – Ice Shatter

Standard

Sub Zero från Mortal Kombat är ju känd för att frysa sina motståndare till is och sen krossa dem, undrar hur det smakar?

Hur smakar det?
Doftar hallon, vilket överraskar lite. Jag vet inte riktigt vad jag förväntade mig, men inte hallon iaf. Doftar också sådär tråkigt super syntetiskt hallon. Klunkar i mig några munfullar och ja, hallon, syntetiskt hallon. Förvånansvärt svag smak också. Det lilla bäret är liksom i bakgrunden från start. Sötman är även den lite i skymundan och gör inte speciellt mycket för drickan. Den känns blaskig överlag, G Fuel brukar ha ganska starka smaker så jag vet inte vad de råkat göra denna gången. Men som sagt, det är ett tråkigt och syntetiskt hallon, de klarar sig dock med en hårsmån från att smaka misslyckat kemiexperiment. Men det är inte långt ifrån. Någon eftersmak finns det inte helt enkelt. Så riktigt tråkigt från början till slut.

Vart hittar jag läskeblasken?
Köptes på ovrhypd.se

Slutsats
Nej ingen höjdare detta. Inte odrickbar men jag dricker den av snålhet. Smakar dåligt hallon och väldigt lite överlag. Men när jag tänker efter så var det kanske en passande smak. För när Sub Zero kör sin ultimate och fryser sin fiende för att sedan göra dem till krossad is så lär det ju bli lite röd/rosa skimrande krossad is och då passar hallon ganska bra. Så från det perspektivet så är det faktiskt ganska bra.

Slutbetyg

Mountain Dew – Spark

Standard

Gnista är tydligen synonymt med hallon och lemonad för bergsdaggen

Hur smakar det?
Doftar mer lemonad än hallon, men känner ändå en liten närvaro av ett eller två hallon. Smaken är destomera 50/50 initialt. Det smakar av både ganska söt lemonad men också lite syntetiskt hallon. Den ganska trevliga fördelningen mellan smakerna krossas dock fullständigt efter endast någon sekund då en ganska go smocka med WC-anka citron kommer springandes. Detta är också startskottet för att hallonet skall bli sådär tråkigt syntetiskt och artificiellt. En nästan kemisk smak sprider sig i munhålan och jag grimaserar i min fåtölj. En ny klunk löser problemet temporärt men sen ballar det ur igen med rengöringsmedel och bara allmänt lidande. Nåväl, så olidligt är det kanske inte, men det går från ganska gott till ”snälla låt det ta slut”. Slutet når den genom att jag trycker i mig popcorn och behöver skölja ner med halva burken efter varje näve med popcorn. Så den tar slut illa kvickt, men inte tack vare att den var försvinnande god.

Vart hittar jag läskeblasken?
Köptes på tastyamerica.se

Slutsats
När jag läste raspberry lemonade på burken sjönk mitt hjärta lite. Mountain dew har en tendens att vara lite för kemiska för mig. Det började bra men åkta snabbt över en klippkant ner i en ravin, fylld med WC-anka. Hade jag varit någon som uppskattar dessa smakerna mera kanske det hade kunnat bli ett medelbetyg iaf. Men nu dippar den tyvärr under medel, men inte odrickbar. Man får bara lägga upp en taktik för att bli av med den så snabbt som möjligt.

Slutbetyg

Calpis Soda

Standard

Omåttligt populär mjölkig läskeblask från Japan, frågan är vad mina västerländska smaklökar tycker om kolsyrad mjölk?

Hur smakar det?
Doftar citrus och svagt av något annat sött. Av någon anledning påminner det mig om pop rocks, det godiset som exploderar på tungan. Smaken får mig också att tänka på pop rocks, kanske någon citrus variant av det godiset jag åt när jag var liten på solsemester. Märkligt hur smakminnen fungerar. Det smakar som sagt som söt citrus och kolsyrningen är oerhört lätt. Det bubblar verkligen inte mycket. Kittlar lite på tungan snarare. Har inte helt bestämt mig för om jag gillar smaken. Tar jag en klunk och sväljer så tänker jag ”Mmmm, det var ju ganska gott” men om drickan får stanna längre i munnen eller jag tänker på vad jag dricker tycker jag mig nästan bli lite illamående. Tror det har något att göra med att det är mjölkpulver i, något som jag inte tycker låter speciellt aptitligt. Även om jag med gott humör dricker vanlig mjölk. Eftersmaken är lite för mjölkig för mig och det blandat med syrligheten får mig att tänka på sur mjölk. Nej kombinationen fungerar inte riktigt.

Vart hittar jag läskeblasken?
Denna köptes på drakfrukt.se

Slutsats
Någon gång tidigare i min läskeblask ”karriär” kom jag över ett par mjölkbaserade drickor från Kina. De kanske var lätt kolsyrade eller helt utan kolsyra, jag minns inte riktigt. Men konsensus i gruppen som drack det var att det var ganska blä. Vill minnas det var någon variant på söt/sur mjölkig dricka där med. Calpis är bättre, jag häller inte ut det i vasken. Men jag är inte speciellt förtjust i det heller. Vid varje klunk smakar det först väldigt trevligt, men blott några sekunder senare möts jag av en sötäcklig smak som jag rynkar på näsan till. Så nej, säkert en kultursak. Men denna drickan kan nog stanna i Japan för min del. Kul att ha testat dock!

Slutbetyg

Cult – Mango & Chili

Standard

Chili i drickor är ett big nono, men kanske kan denna övertyga mig om annat?

Hur smakar det?
Som vanligt börjar vi med doften och det doftar riktigt tjock mango juice. Jag förväntar mig nästan att det kommer vara grynigt i drickan för det doftar så sjukt intensivt. Okej den var inte grynig och det smakar faktiskt ganska rejält av mango, i någon sekund. Det jag trodde skulle vara en sötsliskig historia är istället väldigt syrligt och jag blir helt sträv på tungan efter varje klunk. Den intensiva mango doften återfinns knappt i smaken. Förvisso smakar det mango, men bara kanske 20% av vad doften gav ett intryck av. Desto längre ner i burken jag kommer desto värre blir det. Sötman är väldigt sötningsmedel-aktig (sukralos i detta fallet) och passar sig inte alls med mangon. Ska det vara mango skall det vara sötslisk, såsom Mango Loco från Monster. Vart chilin befinner sig i hela den här ekvationen vet jag inte, vilket inte gör mig det minsta besviken för jag avskyr verkligen när läskeblasken är stark.

Vart hittar jag läskeblasken?
Denna köptes i Norge vintern 2022, men har skådats på svensk mark, på Pressbyrån.

Slutsats
Det som doftade så lovande föll platt på marken. Trevlig mango i kanske två sekunder sedan bara en pina av syrlighet och dålig sötning. Jag är bara en tredjedel genom burken nu men är redan så galet trött på denna att det snart blir vasken. Om man är ett stort fan av syrlighet så är detta nog kanoners. Om man däremot tänker att det vore skoj med en dricka som innehåller chili kan du fetglömma denna drickan för det finns inte minsta lilla gnutta chili i den. Ett misslyckande från start till slut helt enkelt.

Slutbetyg