En sjukt imperialistisk energidricka som antagligen får medlemmar från Republikanska föreningen att koka av ilska

Hur smakar det?
Doftar inte något speciellt egentligen, lite svagt av något citronaktigt och lite halvt av vanilj. Vid närmare eftertanke doftar det ganska likt Lemon curd… Men smaken har inget med lemon curd att göra, nej här känns det att detta är en riktig citronbomb. Den mjukstartar med en lite ”blommig” smak av citron, nästan som att den vill smaka något mer än bara just citron och det är till en början ganska så trevligt. Men sen kommer eftersmaken som ett x2000 på västra stambanan. Det smakar starkt av syntetisk citron, en så syntetisk och påträngande smak att det ganska snabbt övergår från att smaka syntetisk citron till att bara smaka kemiskt surt. Det är inte den där goda syrligheten som ”traditionella” energidrickor gärna har, man får en sur hemsk bismak i hela munnen som vägrar ge sig. Efter ett par minuter av pina så kommer en lite småtrevlig sötaktig eftersmak och man blir lurad att ta en klunk till, för minnet är bra men kort, sen sitter man där och grimaserar igen…

Vart hittar jag läskeblasken?
Inhandlad i en random kiosk i Göteborg, bör finnas i andra random kiosker i landet.

Slutsats
Varför är det gärna så att de hemskaste drickorna ofta har de bästa burkarna? Burken var helt fantastiskt läcker, med ett kungligt namn och ”Union Jack” på framsidan så kunde det ju inte vara annat än gott. Men ack så fel jag tog. Fem kronor betalade jag för denna upplevelse och det är inte mycket pengar i energidrycks sammanhang, jag fick vad jag betalade för helt enkelt. Vissa kanske tycker att den överdrivna surheten i drickan är god, men personligen skulle jag nog inte ens ta mig en klunk till även om någon gav mig en burk.

Slutbetyg