I år har jag undvikit julmust light, men det är dags att ta tjuren (eller julbocken) vid hornen och se vad Edward Bloms givna inslag på julbordet går för!

Hur smakar det?
Musten klarar första testet, det doftar julmust, so far so good. Smaken är lite på gränsen till att smaka julmust, inte lika övertygande som doften. Det smakar lite urvattnad julmust, som om någon fuling hällt i ett snapsglas värt av vatten. Inte någon 50/50 fördelning av julmust och vatten, bara tillräckligt för att göra den lite väl tunn i smaken. Smaken av sötningsmedel såsom aspartam bekommer mig inte speciellt mycket, men jag kan känna smaken av aspartamet i denna drickan. Som sagt, det bekommer mig inte, men jämfört med en sockrad julmust är det en tydlig skillnad och lite av ett nedköp. Eftersmaken har den där lite karaktäristiska sötman som kommer med aspartam blandat med en gnutta julmust. Eftersmaken hänger dock kvar ett tag och är ganska så trevlig när allt kommer omkring. Drickan har en lustig effekt då det efter varje klunk kittlar till lite på tungan, ingen aning vad det beror på.

Vart hittar jag läskeblaskan?
Vart hittar man inte Apotekarnes i juletider?!

Slutsats
Jag förväntade mig något som skulle få mig att spotta och fräsa, men det var faktiskt inte så farligt. Dock var det ganska så tråkigt, men det gäller ju för Apotekarnes sockrade julmust också. Detta får helt enkelt ses som en utgångspunkt för lightmust, precis som den sockrade varianten är basnivån för all ”vanlig” julmust. Om man av någon anledning inte vill dricka julmust med socker i, eller kanske inte kan dricka sockermust så är detta ett bra alternativ. Själv håller jag mig nog till de andra varianterna, men bra att ha testat.

Slutbetyg