Spanska Mirinda levererar en dricka med ”Rootbeer Flavor”, vore det inte lättare att bara skriva Rootbeer?

Hur smakar det?
Det doftar oerhört ”mörkt” av rootbeer. Som att de haft i alldeles för mycket sirap och inte tillräckligt med vatten. Man får samma känsla av smaken, som att de råkat blanda i dubbelt så mycket sirap som det var tänkt. En riktigt ”tung” smak av rootbeer lägger sig som ett täcke över tungan och den överdrivna sötman gör att man genast ifrågasätter sitt beslut att ta en klunk. Smaken är dock god, även om den är på tok för överdriven. Att det smakar rootbeer är det inga tvivel om och den är så långt ifrån att vara blaskig man bara kan komma. Efter en tredjedel av burken känner jag hur det värker i tänderna efter varje klunk och hur min kropp säger ”snälla, sluta, vi tål inte mer”. Så där får det tyvärr sluta, efter nästan halva burken.

Vart hittar jag läskeblasken?
Detta exemplaret handlades i Thailand, men är hemmahörande i Spanien. Har siktats i Sverige i asiatiska specialbutiker.

Slutsats
Saken med Mirinda är att det är antingen fullträff eller katastrof. Här lutar det mer åt katastrof än fullträff. Nog för att smaken var helt okej på drickan, men den helt vansinniga sötman förstör verkligen all njutning. De har en högre tolerans för sötma i thailand, så det kan hända att eftersom denna inhandlades där så har de skruvat upp sockret lite extra, en spansk variant kanske inte är lika galen. Men eftersom det är denna drickan jag fått tag i måste betyget sättas baserat på burken i fråga. Och då blir det dessvärre ett kryss. Detta känns som diabetes på burk.

Slutbetyg