Om det är något Island är känt för så är det apelsiner

Hur smakar det?
Doften på drickan är väldigt inbjudande, känns som en äkta apelsin som jag precis brutit skalet på. Smaken är också den väldigt naturlig av apelsin. Precis som med doften är det som att jag just skalat en apelsin och börjat kalasa på en klyfta av en riktigt härligt mogen apelsin. Den upplevs inte lika söt som exempelvis Fanta, även om detta är en söt dricka. Drickan har en viss bitterhet i sig, som bidrar till att ge intrycket av en helt naturlig smaksättning då det smakar lite som skalet på en apelsin. Tänk dig en Fanta men som man kryddat med lite zest. Eftersmaken är trevlig den med, hänger kvar ett ganska bra tag innan den gör sorti. Sötman på drickan känns inte lika sliskig som exempelvis en Fanta, men innehåller ändå 11g socker per 100ml, vilket väl är mer eller mindre standarden. Men överlag smakar det som en apelsindricka brukar smaka och skall smaka. För när allt kommer omkring så är en apelsinläsk en apelsinläsk, iaf för mig.

Vart hittar jag läskeblasken?
Skänktes av en äkta islänning, som i sin tur handlat den på Grimsis i Bollebygd.

Slutsats
Som sagt, apelsinläsk är apelsinläsk. Det tillhör inte mina favoriter men går ner under de rätta omständigheterna. Islänningen i fråga har ett väldigt sentimentalt förhållande till denna drickan, vilket jag helt kan relatera till fast då mot den norska motsvarigheten till Fanta, känd som Solo. Men skall man se helt objektivt på drickan så är det en apelsindricka som ändå är strået vassare än Fantan. Som väl ändå får ses som måttstocken för apelsinläsk. Det är den lilla tvisten med vad som närmast kan beskrivas som zest som för drickan över en poäng i skalan. Samtidigt som den är söt och trevlig är den lite besk och det uppskattar jag i detta fallet. Bra jobbat Island. Eller som det gamla isländska uttrycket går: Nú hafa kindurnar hlaupið upp eldfjallið aftur!

Slutbetyg