Cherry Special

Standard

Svensk körsbärsdricka från Vasa bryggeri

Hur smakar det?
Det doftar inte så mycket körsbär som jag förväntade mig. Doftar faktiskt mer som exempelvis Cherry Coke än renodlad körsbärsläsk. Smaken är lite det samma, det smakar inte så mycket körsbär som jag först tänkte mig. Nej det är snarare en mera subtil smak av körsbär som känns som att den är utblandad med cola. Något jag inte kan läsa mig till på flaskan dock, så det är nog inbillning. Sötman är trevlig men lite anonym, sött men man vet inte riktigt av vad. Känns inte som att körsbäret och sötman hänger ihop. Den lite syrliga undertonen som kändes på doften återfinns inte i drickan. Nej, lite tråkigt faktiskt, sorry.

Vart hittar jag läskeblasken?
Köptes i Sundsvall, vilket är nära bryggeriet själv. Återfinns i stora delar av norrland. Ju längre ner i landet du kommer, desto sällsyntare är allt från Vasa.

Slutsats
Jag tänkte mig en riktig körsbärsbomb, ordet special lockade av någon anledning fram dessa tankarna. Men ack nej, detta känns tråkigt och oinspirerande. Visst det smakar av körsbär, men det är så svagt i jämförelse med de flesta andra körsbärsdrickor som har testats att det knappt går att kalla för en körsbärsdricka. Jag har testat att dricka den iskall, kylskåpskall och rumstempererad, inget stadie av denna drickan lockar fram mer smak av körsbär. Hade jag haft betygen ”axelryckning” hade den fått det, men en trea får symbolisera denna mediokra läskeblask. Bättre lycka nästa gång Vasa.

Slutbetyg

Annonser

Monster – Ultra Violet

Standard

Monster tänkte på 70-talets glamrock när de skapade denna drickan, själv är jag lite mera hair-metal om jag får välja

Hur smakar det?
Det doftar obestämt citrusaktigt med något bär i, kan inte riktigt sätta fingret på vad det doftar. Är sötsyrligt i doften. Först när man tar sig första klunken och har funderat en stund är smaken identifierade: Amerikansk Grape soda. Drickan har den distinkta smaken av grape (druvor, inte grape som i citrus frukten) och färgvalet på burken är nu självklart. Efter att det smakat druva ett tag så smakar det istället syrligt, lite citrus rundar av sötman. Precis som med de andra Ultra drickorna är sötningsmedlet knappt märkbart, det är sött utan några av biverkningarna som kan komma med en översötad lightdricka. Eftersmaken är ganska kort men tillräckligt lång för att ge mersmak. Smaken av druva försvinner snabbt och ger istället utrymme för den syrliga smaken. Något som uppskattas då den amerikanska druvan inte tillhör en av mina favoriter på smaker. Men den fungerar som en liten ”titt-ut” vid början av varje klunk. Väldigt trevligt.

Vart hittar jag läskeblasken?
Otroligt svårhittad, denna köptes på USAgodis.

Slutsats
Monster Ultra är en bra serie drickor, vit och röd tillhör favoriterna men denna kan nog ställa sig i ledet med riktigt goda lightdrickor. Hade den funnits mera tillgänglig (säg ICA eller 7-eleven) så hade det nog blivit någon burk i veckan. Sötningsmedlet i denna drickan är ett märkligt val, E968, vilket är Erytriol. Inget man brukar hitta i lightdrickor i Sverige. Märkligt val bland annat för att ämnet inte är lika sött som socker, så det behövs mer av ämnet för att uppnå samma sötma. Så varför man inte tog Aspartam, Sukralos eller Stevia är ett mysterium. Men det goda med detta är att det blir en väldigt trevlig sötma till drickan helt utan den där lite avslöjande lightsmaken som kan komma annars. Överlag är detta en riktigt god dricka och jag önskar som sagt att denna skulle gå att få tag på för ett annat pris än 45kr…

Slutbetyg

Playboy Energy Drink

Standard

En dricka som verkar ha gått i graven, precis som skaparen till det märke drickan påstår sig representera.

Hur smakar det?
Tänk er klassisk energidricka, det vill säga tidiga versioner av Battery, de thailändska okolsyrade red bull flaskorna och du har smaken på Playboy  Energy Drink. Det smakar trevligt och bekant, som att jag blivit transporterad tillbaks cirka 15 år i tiden till när energidrickor började göra entré på den svenska marknaden. Det finns en viss syrlighet till drickan som jag också associerar med de tidigare energidrickorna. Överlag en trevlig dricka som levererar det den skall.

Vart hittar jag läskeblasken?
Det gör du inte, den är otrotad, av Playboy Enterprises.

Slutsas
Jag börjar detta med ett meddelande på engelska: This is NOT an endorsement, an promotion or a sale of this energy drink. This is just a review of a now defunct energy drink and no one on this website/blog has any affiliation with the previous manufacturer of this energy drink. Varför skrev jag nu detta? Jo därför att efter många turer lyckades Playboy stänga ner produktionen av denna drickan, då den inte längre var officiellt licensierad av Playboy Enterprises. Det hela slutade med ett skadestånd i miljonklassen och ett stopp på produktionen i alla dess former. Vilket är synd, för burken var toksnygg och smaken helt okej. Den var dessutom relativt billig (köptes på webhallen) så den hade gärna fått stanna. Men rätt skall vara rätt och ett varumärke som ägs skall beskyddas.

Slutbetyg

Asina

Standard

En snudd på utdöd norsk klenod som idag endast produceras av två bryggerier, där Roma Mineralvannfabrikk är en av dem.

Hur smakar det?
Inget tvivel om saken att det är en apelsindricka vi har att göra med här. Härligt söt doft av apelsin, men än så länge, inget som skulle skilja dem från exempelvis Fanta eller Solo. Smaken skiljer sig dock lite från både Fanta och Solo. Läsken känns ”lättare” att dricka än andra apelsindrickor, som har en viss tendens (för mig) att bli lite väl sockriga och man tröttnar fort. Smaken av apelsin är trevlig och känns mer naturlig i smaken än exempelvis Fanta. Ingen syrlighet på eftersmaken finns det utan det smakar trevligt av apelsin en stund innan smaken slutligen försvinner. Lätt kolsyrad dricka, så skummar inte speciellt mycket. Sötman är väldigt balanserad. Efter att 3/4 av flaskan var borta kände jag inte samma sliskiga känsla jag kan få av andra apelsindrickor. Överlag gott men gör inget spektakulärt.

Vart hittar jag läskeblasken?
Köptes på en Europshopper i Norge, har dock bara skådats i en butik, vilket är märkligt, då bryggeriet ligger nära Oslo.

Slutsats
Asina skapades och bryggdes av alla bryggerier som var med i Mineralvannfabrikkenes Landsforening, antagligen för att konkurrera med Solo, som görs av Ringnes. Solo är för mig synonymt med norsk dryckeskultur, då det är en läskeblask man ser absolut överallt. Asina å andra sidan har jag aldrig stött på tidigare. Man hända att den helt enkelt alltid varit lite i skuggan av Solo (en dricka som till och med kan mäta sig med Coca-Cola och Pepsi i säljsiffror). Nog om Solo, mer om Asina. Detta är en trevlig dricka som smakar gott av apelsin, precis som den skall göra. Inga spännande undertoner eller överraskningar. En apelsinläsk rätt upp och ned, men en klassiker oavsett.

Slutbetyg

Gran’s Cola

Standard

Norsk cola från Grans som andas 50-talet med sin design på etiketten

Hur smakar det?
Denna sockriga variant doftar betydligt mer än sin osockrade broder. Det doftar av ”blommig” cola och man tänker genast isglass i stil med Calippo. Fösta klunken och det går inte att ta miste på, detta är smält och kolsyrad calippo! En riktigt härlig söt smak av klassisk cola med lite ”blommiga” undertoner. Smakar betydligt mer än en coca-cola (som i ärlighetens namn är lite tråkig) och man vill ta sig klunk efter klunk. Sött är det, men inte för sött. Dock så sött att om jag hade haft en 1½ liters flaska istället för en knapp halvliter så hade jag nog fått ha något till (chips exempelvis) för att bryta sötman lite. Men det är en härlig smak av cola med en eftersmak som lever kvar länge och väl. Eftersmaken hittar dock inte på lika mycket som light varianten, men det smakar trevligt hela vägen.

Vart hittar jag läskeblasken?
Köptes i Norge på en Rema 1000

Slutsats
Konstigt nog är denna röda varianten ovanligare än den blåa (light). Hittade den blåa i ett par butiker men den röda endast i en. Vilket är märkligt för de är båda minst lika goda. Genuin colasmak som påminner om allas favorit isglass (hur annars kan den ha överlevt så länge?). Gott från början till slut och nu gråter jag lite över att den inte finns att köpa i min lokala matbutik.

Slutbetyg

Flux Soda

Standard

En norsk klassiker som fått nytt liv tack vare den lille brusfabrikken

Hur smakar det?
Doftar inte speciellt mycket, det är en väldigt subtil doft av något fruktigt och en hint av vaniljen. Smakar dock lite mer än det doftar, men är fortfarande väldigt subtil. Det smakar obestämt fruktigt, som att de blandat äpplen med aprikos och möjligt något obestämt bär. Vaniljen finns där med, som en liten underton som märks mer på eftersmaken. Eftersmaken är väldigt trevlig, för då kommer en fruktig vanilj fram som för tankarna till lavendelsocker. Efter en ytterligare liten stund smakar det istället sockerbitar, ni vet det där marshmallow-liknande godiset man kan köpa i lösvikt. En sak som dock måste nämnas är att det finns en underton som av någon anledning får minnesbanken att öppnas och få mig att tänka på ett badskum jag hade som liten. Det märks först på smaken, innan äventyret med eftersmaken kommer och det är till en början lite förvirrande. Med det sagt, jag älskar viol och många säger att det smakar tvål, så jag kanske helt enkelt gillar badskum och tvål? Men badskum eller ej, det smakar gott.

Vart hittar jag läskeblasken?
Köptes på en Euroshopper i Norge, har endast skådats en gång i Norge dock.

Slutsats
Min mor blev helt lyrisk när hon såg denna drickan, det var tydligen något som fanns i hennes barndom och jag såg hur nostalgin fyllde hennes ögon. Så det var med spänning som jag tog och öppnade denna flaskan för ett test. Det är en oerhört spännande dricka, speciellt eftersom eftersmaken byter skepnad så många gånger. Först tänkte jag att detta endast skulle vara en banal fruktsoda, men drickan innehåller en komplexitet som imponerar. Är det den bästa läsken någonsin? Nej. Är det en oerhört intressant läsk? Ja! Skulle jag mot förmodan finna en flaska igen så blir det lätte ett köp.

Slutbetyg

Fanta Zero -Blackcurrant

Standard

En halloween temad läskeblask utan socker och med smak av svarta vinbär

Hur smakar det?
Nog doftar det av svarta vinbär iaf. Till en början riktigt trevligt men när jag återvänder till burken för en till sniff känner jag någon underton i doften som inte riktigt uppskattas. Smaken är trevlig vid en första klunk. Det smakar svarta vinbär och känns inte speciellt artificiellt utan som att de använt äkta vara. Dock är detta en smakglädje som inte stannar speciellt länge då det snabbt blir väldigt menlöst. Smaken försvinner nästan på en gång efter att man svalt drickan och kvar i munnen är endast syrligheten från de svarta vinbären kvar. Det känns ”tomt” efter varje klunk och även om man kan förnya smaken med en ny munfull så är det tråkigt att upplevelsen blir så kort. För när det väl smakar svarta vinbär så smakar det gott. Sötman känns typiskt ”zero” men bekommer mig inte, det är en helt okej sötma som inte går överstyr med aspartamet.

Vart hittar jag läskeblasken?
Köptes i en ica butik, som för stunden har någon form av exklusivitet.

Slutsats
Jag hade tidigare hört mixade recensioner av drickan. Vissa ansåg att den var kanon andra att den var hemsk. Själv är jag i mitten. Det var trevligt, men lite ”kort”. Smakar svarta vinbär, smakar goda svarta vinbär, trevlig sötma men allt för kort eftersmak. Hellre en Zero svarta vinbär än en Zero apelsin. Kan nog tänkas att denna dricks igen. Kanske rent av ett sexpack för att variera lite mot den sedvanliga läskeblasken. Helt ok men inget fantastiskt (snygg burk dock).

Slutbetyg