Battery – Black Edition

Standard

Favoriten Battery i en specialversion som inte avslöjar mycket om sin smak på utsidan av burken

Hur smakar det?
Vid en första anblick känns detta precis som en helt vanlig Battery. Doften är snudd på identisk, vilket inte är mig emot, då detta är en favorit. Smaken är även den väldigt lik, nej faktiskt helt identisk med originalet. Drickan har en ”klassisk” smak av energidricka och är väldigt ”sträv” i smaken. Med det menas att man efter varje klunk känner hur tungan blir sträv, som att saliven i munnen tagit slut. Detta kan låta som något icke önskvärt, men det är precis denna sträva eftersmak som gör Battery till en av favoriterna. Dock märks det en viss skillnad på eftersmaken gentemot originalet, det är lite bubbelgum-aktigt på slutet, som att de lagt till en sötma/fruktighet som inte finns vanligtvis. Annars är det samma dricka, ingen skillnad i smaken. Men det finns en skillnad, mer om den lite längre ner.

Vart hittar jag läskeblasken?
Köptes i Finland sommaren 2017

Slutsats
Det var nästan att jag inte köpte den, då jag trodde att det bara var en annorlunda burk, som en Special Edition som fanns i Norge under en period. Dock övertalade mitt resesällskap mig att köpa ett par burkar och med facit i hand så hade jag inte helt fel. Black Edition är en gimmick, en gimmick som endast ser om du häller upp drickan i ett glas. Japp, drickan är svart. Deras slogan är: Here’s to the ones who keep going when other’s sleep. To all the people who beat the night. Nattarbetare med andra ord, tror jag, förstår inte riktigt. Förstår inte heller varför du gör en specialversion av drickan där vätskan är svart och sen stoppar den i en burk. Vem går runt med ett glas på stan när man känner för en energidricka? Släpp drickan i en Pet-flaska då. De har ju (eller har haft) ett vatten i en genomskinlig plastflaska, använd den! Drickan är en vanlig battery fast med svart vätska istället för gul. Original Battery har fyra av fem i betyg, så denna får samma betyg. Men egentligen har jag god lust att dra av ett poäng för deras ”onödiga” edition.

Slutbetyg

Annonser

Truc de Fou

Standard

En Fransk dricka som jag inte har någon aning om eftersom jag inte läser franska, förhoppningsvis är det drickbart.

Hur smakar det?
Doften är så nära Battery man kan komma, doftar mer eller mindre identiskt med Battery, som här på läskeblask kategoriserar som ”klassisk” energidricka. Smakar lite som Battery också med betoning på lite, för smaken är väldigt blygsam. Man känner en syrlighet på en gång i drickan och det där klassiska jag gillar med att man blir sträv i munnen efter varje klunk återfinns även i denna drickan. Utöver detta så smakar det faktiskt inte så mycket, det är som en Battery fast utan huvudnumret, vilket är den säregna klassiska smaken av syrlig energidricka. Det smakar nästa som att de försökt få till något syrligt bubbelgum eller liknande. Sötman i drickan är även den ganska svag, ett par gram socker till hade kanske inte skadat . Energidrickan är oerhört syrlig och man (jag) blir slemmig i halsen efter en stund och munnen känns som att jag stoppat den full med bomull. Nu låter detta kanske hemskt, men det är nostalgi för mig och något jag uppskattar i en dricka. Speciellt lättdrucken är den dock inte. Skummar något alldeles väldigt och den speciella smaken kan nog sätta stopp för ganska många.

Vart hittar jag läskeblasken?
Köptes antingen i Monaco eller plats i Frankrike jag inte kan minnas. Franskt är det iaf

Slutsats
När det står på ett främmande språk helt utan översättningar och när deras hemsida är på samma främmande språk har man inga och alla förväntningar på en gång. Drickan överraskade dock lite med att smaka som en av mina favoriter, dock inte riktigt lika gott. Men jag gillar designen på burken och drickan tjänar sitt syfte, dock värt att notera att denna innehåller lite mindre koffein än snittet på 32mg/100ml (denna har 21mg/100ml). Överlag en helt acceptabel dricka.

Slutbetyg

28 Black

Standard

Energidricka köpt i Monaco som skryter med att de saknar taurin samt att den är gluten/laktosfri… ok

Hur smakar det?
Doftar oerhört mycket när man öppnar burken och inte alls vad jag förväntade mig. Istället för något klassiskt ”energidryckigt” så doftar det passionsfrukt med ananas och apelsin. Smakar fruktigt gör det också. Först en smak av passionsfrukt som sedan tynar bort till en ganska så syrlig eftersmak, med små inslag av passionsfrukten. Efter en stund smakar det mest syrligt och passionsfrukten (eller vad det nu var) är snudd på helt borta. Överraskade stort i början men förlorade sin charm efter bara halva burken (och det är en liten burk)

Vart hittar jag läskeblasken?
Skall gå att köpa över hela världen, men detta exemplaret köptes i Monaco sommaren 2017.

Slutsats
Okej, vi måste skriva lite om drickans image och innehåll. Går man till deras sida kan man se att de var en grupp människor som tröttnade på att alla energidrickor smakade ”gummibjörnar” och att alla energidrickor bara var gjorda för ”tuffa killar”. Drickan skryter med att den är helt utan gluten och laktos, så är även Red Bull. Känns bara som ett sätt att försöka slå mynt av hela gluten/laktos hysterin. På framsidan kan vi se Acai, det mytomspunna superbäret som alla skall äta, men som innehåller mindre antioxidanter än exempelvis blåbär eller granatäpplen. Även här, ett försök att slå mynt av hälsotrenden. Men då är säkert drickan nyttig som tusan då eftersom den skapades som motpol till alla andra energidrickor? Nope, mindre vitaminer i denna drickan än i just Red Bull (0,5mg B6 och 0,8μg B12 vs 2mg B6 och 2μg B12 i Red Bull) 28 Black har dock C-Vitamin i sig, men då endast 30% RDI (rekommenderat dagligt intag) så märkligt nog är Red Bull ”nyttigare” än denna drickan. En innehåller dessutom mindre koffein än standard (vilket är 32/mg per 100ml där denna har 20mg per 100ml). Så vad blir slutsatsen? Slutsatsen blir att drickan smakar ok, den överraskade stort i början men är inte lika god mot slutet av burken. Och själva imagen samt marknadsföringen av drickan känns bara som att någon försöker lura till sig hipsters som inte orkar läsa innehållsförteckningen. Det är också fruktansvärt kul att de på sin about sida skriver att de gjorde denna läsken i kontrast till ”robust men with a yearning for wings” men själva har de en fågel med utspridda vingar som logotyp.

Slutbetyg

Cherry Special

Standard

Svensk körsbärsdricka från Vasa bryggeri

Hur smakar det?
Det doftar inte så mycket körsbär som jag förväntade mig. Doftar faktiskt mer som exempelvis Cherry Coke än renodlad körsbärsläsk. Smaken är lite det samma, det smakar inte så mycket körsbär som jag först tänkte mig. Nej det är snarare en mera subtil smak av körsbär som känns som att den är utblandad med cola. Något jag inte kan läsa mig till på flaskan dock, så det är nog inbillning. Sötman är trevlig men lite anonym, sött men man vet inte riktigt av vad. Känns inte som att körsbäret och sötman hänger ihop. Den lite syrliga undertonen som kändes på doften återfinns inte i drickan. Nej, lite tråkigt faktiskt, sorry.

Vart hittar jag läskeblasken?
Köptes i Sundsvall, vilket är nära bryggeriet själv. Återfinns i stora delar av norrland. Ju längre ner i landet du kommer, desto sällsyntare är allt från Vasa.

Slutsats
Jag tänkte mig en riktig körsbärsbomb, ordet special lockade av någon anledning fram dessa tankarna. Men ack nej, detta känns tråkigt och oinspirerande. Visst det smakar av körsbär, men det är så svagt i jämförelse med de flesta andra körsbärsdrickor som har testats att det knappt går att kalla för en körsbärsdricka. Jag har testat att dricka den iskall, kylskåpskall och rumstempererad, inget stadie av denna drickan lockar fram mer smak av körsbär. Hade jag haft betygen ”axelryckning” hade den fått det, men en trea får symbolisera denna mediokra läskeblask. Bättre lycka nästa gång Vasa.

Slutbetyg

Monster – Ultra Violet

Standard

Monster tänkte på 70-talets glamrock när de skapade denna drickan, själv är jag lite mera hair-metal om jag får välja

Hur smakar det?
Det doftar obestämt citrusaktigt med något bär i, kan inte riktigt sätta fingret på vad det doftar. Är sötsyrligt i doften. Först när man tar sig första klunken och har funderat en stund är smaken identifierade: Amerikansk Grape soda. Drickan har den distinkta smaken av grape (druvor, inte grape som i citrus frukten) och färgvalet på burken är nu självklart. Efter att det smakat druva ett tag så smakar det istället syrligt, lite citrus rundar av sötman. Precis som med de andra Ultra drickorna är sötningsmedlet knappt märkbart, det är sött utan några av biverkningarna som kan komma med en översötad lightdricka. Eftersmaken är ganska kort men tillräckligt lång för att ge mersmak. Smaken av druva försvinner snabbt och ger istället utrymme för den syrliga smaken. Något som uppskattas då den amerikanska druvan inte tillhör en av mina favoriter på smaker. Men den fungerar som en liten ”titt-ut” vid början av varje klunk. Väldigt trevligt.

Vart hittar jag läskeblasken?
Otroligt svårhittad, denna köptes på USAgodis.

Slutsats
Monster Ultra är en bra serie drickor, vit och röd tillhör favoriterna men denna kan nog ställa sig i ledet med riktigt goda lightdrickor. Hade den funnits mera tillgänglig (säg ICA eller 7-eleven) så hade det nog blivit någon burk i veckan. Sötningsmedlet i denna drickan är ett märkligt val, E968, vilket är Erytriol. Inget man brukar hitta i lightdrickor i Sverige. Märkligt val bland annat för att ämnet inte är lika sött som socker, så det behövs mer av ämnet för att uppnå samma sötma. Så varför man inte tog Aspartam, Sukralos eller Stevia är ett mysterium. Men det goda med detta är att det blir en väldigt trevlig sötma till drickan helt utan den där lite avslöjande lightsmaken som kan komma annars. Överlag är detta en riktigt god dricka och jag önskar som sagt att denna skulle gå att få tag på för ett annat pris än 45kr…

Slutbetyg

Playboy Energy Drink

Standard

En dricka som verkar ha gått i graven, precis som skaparen till det märke drickan påstår sig representera.

Hur smakar det?
Tänk er klassisk energidricka, det vill säga tidiga versioner av Battery, de thailändska okolsyrade red bull flaskorna och du har smaken på Playboy  Energy Drink. Det smakar trevligt och bekant, som att jag blivit transporterad tillbaks cirka 15 år i tiden till när energidrickor började göra entré på den svenska marknaden. Det finns en viss syrlighet till drickan som jag också associerar med de tidigare energidrickorna. Överlag en trevlig dricka som levererar det den skall.

Vart hittar jag läskeblasken?
Det gör du inte, den är otrotad, av Playboy Enterprises.

Slutsas
Jag börjar detta med ett meddelande på engelska: This is NOT an endorsement, an promotion or a sale of this energy drink. This is just a review of a now defunct energy drink and no one on this website/blog has any affiliation with the previous manufacturer of this energy drink. Varför skrev jag nu detta? Jo därför att efter många turer lyckades Playboy stänga ner produktionen av denna drickan, då den inte längre var officiellt licensierad av Playboy Enterprises. Det hela slutade med ett skadestånd i miljonklassen och ett stopp på produktionen i alla dess former. Vilket är synd, för burken var toksnygg och smaken helt okej. Den var dessutom relativt billig (köptes på webhallen) så den hade gärna fått stanna. Men rätt skall vara rätt och ett varumärke som ägs skall beskyddas.

Slutbetyg

Asina

Standard

En snudd på utdöd norsk klenod som idag endast produceras av två bryggerier, där Roma Mineralvannfabrikk är en av dem.

Hur smakar det?
Inget tvivel om saken att det är en apelsindricka vi har att göra med här. Härligt söt doft av apelsin, men än så länge, inget som skulle skilja dem från exempelvis Fanta eller Solo. Smaken skiljer sig dock lite från både Fanta och Solo. Läsken känns ”lättare” att dricka än andra apelsindrickor, som har en viss tendens (för mig) att bli lite väl sockriga och man tröttnar fort. Smaken av apelsin är trevlig och känns mer naturlig i smaken än exempelvis Fanta. Ingen syrlighet på eftersmaken finns det utan det smakar trevligt av apelsin en stund innan smaken slutligen försvinner. Lätt kolsyrad dricka, så skummar inte speciellt mycket. Sötman är väldigt balanserad. Efter att 3/4 av flaskan var borta kände jag inte samma sliskiga känsla jag kan få av andra apelsindrickor. Överlag gott men gör inget spektakulärt.

Vart hittar jag läskeblasken?
Köptes på en Europshopper i Norge, har dock bara skådats i en butik, vilket är märkligt, då bryggeriet ligger nära Oslo.

Slutsats
Asina skapades och bryggdes av alla bryggerier som var med i Mineralvannfabrikkenes Landsforening, antagligen för att konkurrera med Solo, som görs av Ringnes. Solo är för mig synonymt med norsk dryckeskultur, då det är en läskeblask man ser absolut överallt. Asina å andra sidan har jag aldrig stött på tidigare. Man hända att den helt enkelt alltid varit lite i skuggan av Solo (en dricka som till och med kan mäta sig med Coca-Cola och Pepsi i säljsiffror). Nog om Solo, mer om Asina. Detta är en trevlig dricka som smakar gott av apelsin, precis som den skall göra. Inga spännande undertoner eller överraskningar. En apelsinläsk rätt upp och ned, men en klassiker oavsett.

Slutbetyg