Rockstar – Revolt Killer Cooler

Standard

Sockerfri vattenmelon med koffein samt camouflage anpassat för krigsföring i stadsmiljö på burken. Utifall att du måste gömma din rockstar mitt i stridens hetta.

Hur smakar det?
Jodå nog doftar det av vattenmelon alltid, dock inte någon naturlig sådan utan snarare den vattenmelon vi är vana vid från lösgodis. Smaken är som en blandning av vattenmelonklyftor och sura vattenmelon stubbar. Inte så surt dock som jag först trodde att det skulle vara baserat på doften. Efter varje klunk försvinner dock charmen med dickan, då vattenmelonen blir mer och mer vatten för varje klunk man tar. Visst smakar det fortfarande av syntetisk vattenmelon, men efter femte klunken är det inte så spännande längre. Det märks att detta är en lightprodukt. Nu dricker jag mycket light när det gäller energidrickor (Monster Ultra White, exempelvis) men vissa märks mer än andra att det är ersättningsmedel i och detta är en av dem. Eftersmaken är helt acceptabel, inget att hurra för men inte heller något att kritisera. Det smakar svagt av godisvattenmelon och syrligheten som känns efter varje klunk stannar som tur är inte kvar länge på eftersmaken.

Vart hittar jag läskeblasken?
Köptes på usagodis

Slutsats
Rockstar har problem att leverera en god dricka. Ser man till historiken över energidrickor från recensioner på sidan orkar de sällan över medel i betyg och ofta blir det snarare under medel. Detta är en dricka som ställer sig i ledet av mediokra drickor från Rockstar. De levererar en acceptabel dricka som man inte kan säga något direkt ont om men som inte heller kommer med något som får en att tänka ”denna skall jag köpa igen!”. Nej Rockstar behöver komma på något nytt för de förlorar gång på gång till konkurrenter, såsom Monster.

Slutbetyg

Flying Cauldron – Butterscotch Beer

Standard

Skotsk uppfinning i flytande form som känns höstig både i färg och grafik på etiketten.

Hur smakar det?
Doften är av smörkola, eller gräddkola, tusan vet, det doftar riktigt mycket som godis iaf. Härlig doft av kola och vanilj. Smaken kan jag närmast likna Crème brûlée, eller Piano Karamellpudding. En härligt smörig och kola/karamell-aktig smak lindar in munnen efter varje klunk. Man kan tänka att detta skulle bli för tungt efter en stund, så sockersött att smaklökarna ger upp, men så är inte fallet. Efter att den ganska intensiva smaken lagt sig och eftersmaken kommer rullandes så smakar det behagligt, välbalanserad sötma. Smaken hänger kvar ett väldigt bra tag, cirka en minut efter min senaste klunk och jag känner fortfarande den underbara smaken av butterscotch. Detta är fullkomligen ljuvligt. Jag saknar ord.

Vart hittar jag läskeblasken?
Köptes på usagodis i Stockholm.

Slutsats
Ibland hittar man något som lämnar en mållös. Detta är en av de sakerna. Frågan är om denna läskeblask inte är den absolut mest perfekta läsken jag någonsin har fått äran att smaka. Istället för att kunna knacka ner en vettig recension finner jag mig själv bara sittandes, stirrandes, på flaskan. Som att jag träffat mitt livs kärlek och inte kan få nog av att se henne. Den är perfekt i varje avseende, förutom ett: Tillgänglighet. Hade denna kommit i en vanlig butik, till ett vanligt pris så hade detta lätt blivit fredagsmyset. Om du råkar ha vägarna förbi usagodis i stockholm, köp! Och om de inte har den på lager, kräv att de tar in den. För detta mina vänner, detta är en dricka man inte får missa!

Slutbetyg

Bashew’s – Cream Soda

Standard

Få saker är så dekadent som cream soda, låt oss se hur sydafrikanerna vill ha sin

Hur smakar det?
Drar en sniff och första ordet är ”Wow!”. Doften är inte alls som jag trodde. Istället för traditionell cream soda doftar det blommor och honungsvatten med ett inslag av fläder. Smaken följer samma mönster som doften i det att den överraskar stort. Det smakar verkligen blommor och honung. Honung med en hint av vanilj och jag känner nog bannemig något som påminner om fläder på smaken. En lite ”skarp” eftersmak som för mig är synonymt med flädersaft på sommaren. Vaniljen finns där men gör inte så stort anspråk som i andra cream sodas, den ligger liksom lite i bakgrunden och kommer med små viskningar ibland. Eftersmaken är även den riktigt blommig och det som påminner om fläder kommer fram efter någon minut av njutning. Sötman är där men tar inte över och gör drickan tung. Total njutning från början till slut.

Vart hittar jag läskeblasken?
Gåva från sodanation där drickan förhoppningsvis dyker upp i butik under hösten/vintern.

Slutsats
Jag kände för något riktigt sötsliskigt och tog denna ur läskeblaskkylen men istället för något tungt, sött och vaniljigt fick jag en lättdrucken dricka som fick mig att tänka på milda sommardagar omgiven av blommor. Vart all fläder kom ifrån vet jag inte men jag välkomnar det, då fläder tillhör en av de absoluta favoriterna när det gäller smaker på saft. Utan tvekan en fullpoängare som jag skulle uppmana alla att testa. Om jag hade hållit koll på min top 10 så skulle denna lätt kunna ta en placering i den listan.

Slutbetyg

Bashew’s – Raspberry

Standard

Hallon tillhör inte direkt ovanligheterna när det gäller läskeblask, men kanske smakar hallon från Sydafrika annorlunda?

Hur smakar det?
Det doftar inte hallon jag är van vid iaf. Doften för tankarna till lösgodis, närmare bestämt Revolver Frukt. Smaken är en aningens mera hallon, men inte mycket. Tycker mest att det smakar som något lösgodis, ett rött sådant, med inslag av vanilj. Inte är det något renodlat hallon det är tal om iaf. Sött är det, oerhört sött, får nästan ont i tänderna efter ett par klunkar. Gott är det men man önskar att det inte vore så gott. För efter varje klunk tänker man ”Nej usch vad sött, inte mer” men när eftersmaken kommer rullandes så tar man sig en slurk till för det är så vansinnigt lockande. Skummar lite för mycket för mitt tycke gör den. Men allt som allt, riktigt trevligt.

Vart hittar jag läskeblasken?
Gåva från sodanation, kan tänkas dyka upp i någon av butikerna under hösten/vintern.

Slutsats
Som en hallondricka är det ett misslyckande. Ingen aning vart hallonet tog vägen. Men som en godisdricka, väldigt lyckat! Eftersmaken är nog det bästa med drickan. Vid varje klunk är det till en början lite för potent, men lugnar sig ganska fort och blir behagligt. Om de bara skruvat ner sötman en aningens hade det nog blivit full pott, men den överdrivna sötman drar ner betyget till en fyra.

Slutbetyg

Bashew’s – Pineapple

Standard

Hela vägen från Sydafrika, nära Kapstaden, har vi en ananasläsk med hundraåriga anor

Hur smakar det?
Doftar initialt riktigt potent av ananas, dock inte ananas jag är van vid. Istället för att dofta som exempelvis ananasjuice eller för den delen, färsk ananas, så doftar det lite smått syntetiskt. Det får mig att tänka på någon pinnglass, ananas split kanske? Inte ätit den på många år, men det påminner mig om någon pinnglass. Smaken faller lite under samma kategori, är inte direkt som färsk ananas initialt, den har en viss syntetisk smak jag inte riktigt är med på. Det är dessutom oerhört sött, nästan på gränsen till att vara för sött. Men när den lite syntetiska smaken lagt sig kommer det en oerhört trevlig eftersmak, som känns riktigt ananas. Eftersmaken hänger kvar väldigt länge och och rundar av varje klunk på ett högst behagligt vis. Eftersmaken gör hela drickan faktiskt.

Vart hittar jag läskeblasken?
Gåva från sodanation, som hade de på prov, möjligt att de dyker upp i butiken under hösten.

Slutsats
Det som till en början var ganska så ”eh” blev istället ett ”mmmm!”. De har nog skruvat till det lite för mycket på den syntetiska smaken och det får mig fortfarande att tänka på en lite mindre lyckad ananasglass, men eftersmaken är riktigt trevlig och väger upp det första dåliga intrycket. Men hur man än vrider och vänder på det så är det en aningens för sött. Efter halva burken kände jag att det var dags att varva med vatten för det var så oerhört sötsliskigt i munnen. Så det som skulle kunna ha varit en fyra blir ”bara” en trea.

Slutbetyg

Monster – Lewis Hamilton Edition

Standard

Precis som Monster Gronk är detta en dricka gjord med en kändis i åtanke. Denna gången är det dock Formel 1 och inte amerikansk fotboll som gäller.

Hur smakar det?
Första intrycket är att det doftar helt vanlig energidricka, men efter en liten stund är det snarare energidricka blandat med bubbelgum som är den framträdande doften. Smaken är samma, det smakar klassisk energidricka blandat med bubbelgum. Påminner lite om den vanliga Monstern (den gröna) men har en lite fräschare smak. Detta är en ganska syrlig dricka också, efter varje klunk blir det ganska så surt i munnen, på ett högst trevligt sätt dock. Inte alls som vissa andra drickor som kan ge en lite sträv känsla i munnen av syran, det kittlar härligt och man blir lite pigg av känslan allena. Sött? Ja, men på ett behagligt vis. Smaken av bubbelgum ”kortas ner” av syrligheten i drickan, vilket gör den riktigt lättdrucken. Eftersmaken är god den med, bubbelgum som sakteligen avtar och lämnar rum för mersmak.

Vart hittar jag läskeblasken?
Denna köptes i Norge, där den (sommaren 2017) fanns i vanliga matbutiker. I Sverige skådades den först hos USAgodis som import, men finns nu att köpa på exempelvis 7eleven.

Slutsats
Någon hade sagt till mig att detta smakade endast vanlig monster, lite som Gronk, men så var inte fallet. Detta är en riktigt bra dricka, speciellt eftersom den innehåller hälften så mycket socker som en vanlig monster. Innehåller isoglukos och sukralos, så inte det bästa sockret kanske, men det är mindre av det iaf. Att smaken är riktigt trevlig är inte helt fel det heller.

Slutbetyg

Grans’ Cola X

Standard

Sockerfri cola från Grans bryggeri, som av någon anledning känns gammaldags i sin design, på ett positivt sätt.

Hur smakar det?
En väldigt svag doft av cola är vad denna drickan bjuder på, så man får hoppas att det den saknar i doft väger den upp i smak. Men nej, det är ingen smaksensation här heller, men även om den inte har någon explosiv ”wow!” smak så är detta faktiskt riktigt trevligt. Det smakar inte så mycket när man tar sig en klunk, lite sötma men ingen utmålad cola smak direkt. Magin händer snarare ett par sekunder efter att man tagit sig en klunk. Då kommer en riktigt trevlig smak av cola som har trevliga undertoner av något så konstigt som honung. Det finns säkert ingen honung i denna drickan, men sötman för onekligen tankarna åt just honungshållet. Smaklökarna lindas in i en dimma av välsmakande läskeblask och det blir bara bättre och bättre ju mera tid som går. Den är sötad med aspartam och folk som är känsliga för denna smaken kanske kommer rygga. Men personligen har jag inget emot aspartam så länge det är sötat med korrekt mängd. Vilket är fallet i denna drickan. Otroligt lättdrucken och man känner sig uppfriskad. Sötman bara rullar på och byter karaktär i vad som känns som en evighet efter varje klunk. Brusar inte heller sådär kusligt mycket som light cola gärna kan göra.

Vart hittar jag läskeblasken?
Köptes i Norge på en Rema 1000

Slutsats
När man tar si gen utflykt till Norge är Tab X-Tra mitt givna val för vägdricka, då den inte längre finns i Sverige. Nu är snarare Grans’ Cola X numero uno på listan, vilket är lite synd för den är faktiskt inte allt för lätt att hitta. Under senaste resan, då det gick från Tromsø till Oslo, hittade vi den endast ett fåtal gånger i butik. Kanske är den så populär att den alltid tar slut, eller så är det ett fall av att många butiker helt enkelt inte tar in den. Men när en flaska skådas är det bara att köpa. Ordet Fresh som står på framsidan till denna flaskan beskriver verkligen läskeblasken perfekt. Riktigt fräscht och galet välsmakande. Nog den bästa light-colan jag någonsin druckit.

Slutbetyg

Vasa Gammeldags Påsk Must

Standard

I skrivande stund är det September, men påsken varar ända fram till, dopparedagen?

Hur smakar det?
Precis som vanligt med must, varesig det är jul eller påsk, så är skummet viktigt. Detta test klarar vasa med bravur då det skummar rejält och ger en lockande skumkrona för första klunken. Musten är god, smakar sött och mustigt. Inte för sött dock, en bra balans. Musten har en syrlighet som jag associerar lite med Apotekarnes, fast där Apotekarnes kan smaka lite sur strumpa klarar sig denna musten precis. Fast en nyans för ”surt” för min smak. Inte surt som i citron dock, nej en annan surhet som kan upplevas med viss must. Eftersmaken är trevlig men inget speciellt. Fast det är väl inte att förvänta sig något annorlunda, det är trots allt en vanlig must.

Vart hittar jag läskeblasken?
Denna köptes uppe i Sundsvall, men kan finnas på andra platser i landet. Norrland är dock där du har störst chans.

Slutsats
Detta är en vanlig påskmust och det smakar vanlig påskmust. Det är inget speciellt åt något håll, varken ovanligt gott eller ovanligt illasmakande. En påskmust som mycket väl kan stå på bordet tillsammans med andra mustsorter utan att skämmas eller överglänsa. Tjusig etikett har den också.

Slutbetyg

Rockstar Revolt – Killer Citrus

Standard

En camofärgad burk med mördande citrus utan socker, vilken kombination!

Hur smakar det?
Doftar riktigt starkt av citron och inte på ett ”oooh detta doftar gott” vis utan på ett stickande ”åh herregud jag tror dom varit i kemilabbet igen…”. Smaken är till en börjar inte alls lika farlig som doften. Det smakar faktiskt ganska så snällt av citron och man tycker till en början att det är ganska så trevligt. Sen kommer en käftsmäll av syrlighet, kemi och sötningsmedel. Sukralos för att vara mera precis. Som vanligt, smaken av sötningsmedel bekommer mig inte så mycket, men tillsammans med allt annat som går fel med denna drickan var det inte välkommet. Det positiva med drickan är att till skillnad från en vanlig käftsmäll så försvinner ”smärtan” ganska så fort och övergår istället till en ganska så blaskig och kemiskt framställd smak av citron. Nu låter det kanske inte som något positivt, men även om det är blaskigt och kemiskt är det åtminstone inte så ”in your face” som det var för några sekunder sedan. Eftersmaken hänger kvar länge, på tok för länge. Den tråkiga smaken av WC-anka i kolsyrat vatten blir riktigt långrandig och jag ser mig om efter något annat att dricka.

Vart hittar jag läskeblasken?
Köptes via usagodis.se

Slutsats
När det kommer till citrus och lightprodukter brukar det inte gå speciellt bra. Man måste ha riktigt socker för att det skall bli uthärdligt. Det hjälper inte heller att de misslyckats i labbet med citronsmaken. Istället för något syrligt och härligt har de gjort en substans som, i tillräckligt höga doser, nog kan få målarfärgen att trilla av från husväggen. Efter att ha druckit cirka en tredjedel av burken känner jag hur det sticker på tungan, som att jag fått i mig något jag inte borde ha druckit. Nog kommer jag tag mig igenom burken, av ren snålhet, men jag lovar att det blir en grimas efter varje klunk. Namnet killer citrus är nu uppenbart. Detta är en dricka designad för att döda.

Slutbetyg

Dr Pepper – Cherry Vanilla

Standard

Skaparna av Dr Pepper försvarar till denna dag att deras dricka INTE smakar körsbär, märkligt då att det finns så många som smakar just körsbär… Här en med vanilj adderat också

Hur smakar det?
Till en början doftar det inget mer än helt vanlig Dr Pepper, det vill säga en sorts körsbär fast ändå inte. Märkligt att inget extra körsbär märks på doften och att inslaget av vanilj lyser med sin frånvaro. Tar mig en klunk och kan konstatera samma sak, det smakar bara helt vanlig Dr Pepper. Inget att klaga på där, Dr Pepper är en god dricka, men vart är det extra inslaget av körsbär? Och vart tusan är vaniljen? Jämfört med exempelvis Dr Pepper Cherry så är körsbärssmaken i denna inget att hurra för (drickorna testade sida vid sida då jag inte kunde motstå lite Dr Pepper Cherry när jag beställde från usagodis), även om det fortfarande är gott, men inget speciellt. Eftersmaken är av helt vanlig Dr Pepper, ingen vanilj kommer dansandes på smaklökarna och körsbäret är lika mycket körsbär som standardvarianten.

Vart hittar jag läskeblasken?
Köptes på usagodis.se

Slutsats
Förväntningarna var verkligen skyhöga för denna dricka. Dr Pepper Cherry är en av mina absoluta favoriter och tanken att blanda i vanilj i en redan fantastisk dricka möttes av stående ovationer från mina smaklökar. Tyvärr blev det lite som att se Beach Boys uppträda på Ullevi cirka sådär trettio år efter att de var relevanta. Trevlig nostalgi, något man känner igen sig i och man är nöjd när man går där ifrån. Välgjort men inte minnesvärt.

Slutbetyg