Monster – Ultra Violet

Standard

Monster tänkte på 70-talets glamrock när de skapade denna drickan, själv är jag lite mera hair-metal om jag får välja

Hur smakar det?
Det doftar obestämt citrusaktigt med något bär i, kan inte riktigt sätta fingret på vad det doftar. Är sötsyrligt i doften. Först när man tar sig första klunken och har funderat en stund är smaken identifierade: Amerikansk Grape soda. Drickan har den distinkta smaken av grape (druvor, inte grape som i citrus frukten) och färgvalet på burken är nu självklart. Efter att det smakat druva ett tag så smakar det istället syrligt, lite citrus rundar av sötman. Precis som med de andra Ultra drickorna är sötningsmedlet knappt märkbart, det är sött utan några av biverkningarna som kan komma med en översötad lightdricka. Eftersmaken är ganska kort men tillräckligt lång för att ge mersmak. Smaken av druva försvinner snabbt och ger istället utrymme för den syrliga smaken. Något som uppskattas då den amerikanska druvan inte tillhör en av mina favoriter på smaker. Men den fungerar som en liten ”titt-ut” vid början av varje klunk. Väldigt trevligt.

Vart hittar jag läskeblasken?
Otroligt svårhittad, denna köptes på USAgodis.

Slutsats
Monster Ultra är en bra serie drickor, vit och röd tillhör favoriterna men denna kan nog ställa sig i ledet med riktigt goda lightdrickor. Hade den funnits mera tillgänglig (säg ICA eller 7-eleven) så hade det nog blivit någon burk i veckan. Sötningsmedlet i denna drickan är ett märkligt val, E968, vilket är Erytriol. Inget man brukar hitta i lightdrickor i Sverige. Märkligt val bland annat för att ämnet inte är lika sött som socker, så det behövs mer av ämnet för att uppnå samma sötma. Så varför man inte tog Aspartam, Sukralos eller Stevia är ett mysterium. Men det goda med detta är att det blir en väldigt trevlig sötma till drickan helt utan den där lite avslöjande lightsmaken som kan komma annars. Överlag är detta en riktigt god dricka och jag önskar som sagt att denna skulle gå att få tag på för ett annat pris än 45kr…

Slutbetyg

Playboy Energy Drink

Standard

En dricka som verkar ha gått i graven, precis som skaparen till det märke drickan påstår sig representera.

Hur smakar det?
Tänk er klassisk energidricka, det vill säga tidiga versioner av Battery, de thailändska okolsyrade red bull flaskorna och du har smaken på Playboy  Energy Drink. Det smakar trevligt och bekant, som att jag blivit transporterad tillbaks cirka 15 år i tiden till när energidrickor började göra entré på den svenska marknaden. Det finns en viss syrlighet till drickan som jag också associerar med de tidigare energidrickorna. Överlag en trevlig dricka som levererar det den skall.

Vart hittar jag läskeblasken?
Det gör du inte, den är otrotad, av Playboy Enterprises.

Slutsas
Jag börjar detta med ett meddelande på engelska: This is NOT an endorsement, an promotion or a sale of this energy drink. This is just a review of a now defunct energy drink and no one on this website/blog has any affiliation with the previous manufacturer of this energy drink. Varför skrev jag nu detta? Jo därför att efter många turer lyckades Playboy stänga ner produktionen av denna drickan, då den inte längre var officiellt licensierad av Playboy Enterprises. Det hela slutade med ett skadestånd i miljonklassen och ett stopp på produktionen i alla dess former. Vilket är synd, för burken var toksnygg och smaken helt okej. Den var dessutom relativt billig (köptes på webhallen) så den hade gärna fått stanna. Men rätt skall vara rätt och ett varumärke som ägs skall beskyddas.

Slutbetyg

Asina

Standard

En snudd på utdöd norsk klenod som idag endast produceras av två bryggerier, där Roma Mineralvannfabrikk är en av dem.

Hur smakar det?
Inget tvivel om saken att det är en apelsindricka vi har att göra med här. Härligt söt doft av apelsin, men än så länge, inget som skulle skilja dem från exempelvis Fanta eller Solo. Smaken skiljer sig dock lite från både Fanta och Solo. Läsken känns ”lättare” att dricka än andra apelsindrickor, som har en viss tendens (för mig) att bli lite väl sockriga och man tröttnar fort. Smaken av apelsin är trevlig och känns mer naturlig i smaken än exempelvis Fanta. Ingen syrlighet på eftersmaken finns det utan det smakar trevligt av apelsin en stund innan smaken slutligen försvinner. Lätt kolsyrad dricka, så skummar inte speciellt mycket. Sötman är väldigt balanserad. Efter att 3/4 av flaskan var borta kände jag inte samma sliskiga känsla jag kan få av andra apelsindrickor. Överlag gott men gör inget spektakulärt.

Vart hittar jag läskeblasken?
Köptes på en Europshopper i Norge, har dock bara skådats i en butik, vilket är märkligt, då bryggeriet ligger nära Oslo.

Slutsats
Asina skapades och bryggdes av alla bryggerier som var med i Mineralvannfabrikkenes Landsforening, antagligen för att konkurrera med Solo, som görs av Ringnes. Solo är för mig synonymt med norsk dryckeskultur, då det är en läskeblask man ser absolut överallt. Asina å andra sidan har jag aldrig stött på tidigare. Man hända att den helt enkelt alltid varit lite i skuggan av Solo (en dricka som till och med kan mäta sig med Coca-Cola och Pepsi i säljsiffror). Nog om Solo, mer om Asina. Detta är en trevlig dricka som smakar gott av apelsin, precis som den skall göra. Inga spännande undertoner eller överraskningar. En apelsinläsk rätt upp och ned, men en klassiker oavsett.

Slutbetyg

Gran’s Cola

Standard

Norsk cola från Grans som andas 50-talet med sin design på etiketten

Hur smakar det?
Denna sockriga variant doftar betydligt mer än sin osockrade broder. Det doftar av ”blommig” cola och man tänker genast isglass i stil med Calippo. Fösta klunken och det går inte att ta miste på, detta är smält och kolsyrad calippo! En riktigt härlig söt smak av klassisk cola med lite ”blommiga” undertoner. Smakar betydligt mer än en coca-cola (som i ärlighetens namn är lite tråkig) och man vill ta sig klunk efter klunk. Sött är det, men inte för sött. Dock så sött att om jag hade haft en 1½ liters flaska istället för en knapp halvliter så hade jag nog fått ha något till (chips exempelvis) för att bryta sötman lite. Men det är en härlig smak av cola med en eftersmak som lever kvar länge och väl. Eftersmaken hittar dock inte på lika mycket som light varianten, men det smakar trevligt hela vägen.

Vart hittar jag läskeblasken?
Köptes i Norge på en Rema 1000

Slutsats
Konstigt nog är denna röda varianten ovanligare än den blåa (light). Hittade den blåa i ett par butiker men den röda endast i en. Vilket är märkligt för de är båda minst lika goda. Genuin colasmak som påminner om allas favorit isglass (hur annars kan den ha överlevt så länge?). Gott från början till slut och nu gråter jag lite över att den inte finns att köpa i min lokala matbutik.

Slutbetyg

Flux Soda

Standard

En norsk klassiker som fått nytt liv tack vare den lille brusfabrikken

Hur smakar det?
Doftar inte speciellt mycket, det är en väldigt subtil doft av något fruktigt och en hint av vaniljen. Smakar dock lite mer än det doftar, men är fortfarande väldigt subtil. Det smakar obestämt fruktigt, som att de blandat äpplen med aprikos och möjligt något obestämt bär. Vaniljen finns där med, som en liten underton som märks mer på eftersmaken. Eftersmaken är väldigt trevlig, för då kommer en fruktig vanilj fram som för tankarna till lavendelsocker. Efter en ytterligare liten stund smakar det istället sockerbitar, ni vet det där marshmallow-liknande godiset man kan köpa i lösvikt. En sak som dock måste nämnas är att det finns en underton som av någon anledning får minnesbanken att öppnas och få mig att tänka på ett badskum jag hade som liten. Det märks först på smaken, innan äventyret med eftersmaken kommer och det är till en början lite förvirrande. Med det sagt, jag älskar viol och många säger att det smakar tvål, så jag kanske helt enkelt gillar badskum och tvål? Men badskum eller ej, det smakar gott.

Vart hittar jag läskeblasken?
Köptes på en Euroshopper i Norge, har endast skådats en gång i Norge dock.

Slutsats
Min mor blev helt lyrisk när hon såg denna drickan, det var tydligen något som fanns i hennes barndom och jag såg hur nostalgin fyllde hennes ögon. Så det var med spänning som jag tog och öppnade denna flaskan för ett test. Det är en oerhört spännande dricka, speciellt eftersom eftersmaken byter skepnad så många gånger. Först tänkte jag att detta endast skulle vara en banal fruktsoda, men drickan innehåller en komplexitet som imponerar. Är det den bästa läsken någonsin? Nej. Är det en oerhört intressant läsk? Ja! Skulle jag mot förmodan finna en flaska igen så blir det lätte ett köp.

Slutbetyg

Fanta Zero -Blackcurrant

Standard

En halloween temad läskeblask utan socker och med smak av svarta vinbär

Hur smakar det?
Nog doftar det av svarta vinbär iaf. Till en början riktigt trevligt men när jag återvänder till burken för en till sniff känner jag någon underton i doften som inte riktigt uppskattas. Smaken är trevlig vid en första klunk. Det smakar svarta vinbär och känns inte speciellt artificiellt utan som att de använt äkta vara. Dock är detta en smakglädje som inte stannar speciellt länge då det snabbt blir väldigt menlöst. Smaken försvinner nästan på en gång efter att man svalt drickan och kvar i munnen är endast syrligheten från de svarta vinbären kvar. Det känns ”tomt” efter varje klunk och även om man kan förnya smaken med en ny munfull så är det tråkigt att upplevelsen blir så kort. För när det väl smakar svarta vinbär så smakar det gott. Sötman känns typiskt ”zero” men bekommer mig inte, det är en helt okej sötma som inte går överstyr med aspartamet.

Vart hittar jag läskeblasken?
Köptes i en ica butik, som för stunden har någon form av exklusivitet.

Slutsats
Jag hade tidigare hört mixade recensioner av drickan. Vissa ansåg att den var kanon andra att den var hemsk. Själv är jag i mitten. Det var trevligt, men lite ”kort”. Smakar svarta vinbär, smakar goda svarta vinbär, trevlig sötma men allt för kort eftersmak. Hellre en Zero svarta vinbär än en Zero apelsin. Kan nog tänkas att denna dricks igen. Kanske rent av ett sexpack för att variera lite mot den sedvanliga läskeblasken. Helt ok men inget fantastiskt (snygg burk dock).

Slutbetyg

Rockstar – Beach Blend

Standard

Baywatch gjorde entré på bioduken i somras och möttes väl av ett ganska kyligt mottagande, nu får vi se om denna kylda dryck får samma betyg?

Hur smakar det?
När det står Beach Blend säger inte det så mycket om vad man kan förvänta sig egentligen. Läser på baksidan av burken och tydligen anser Rockstar att körsbär är = stranden, okej. Jag gillar körsbär, så inte mig emot, men jag tänkte mig mera något fruktigt i stil med ananas eller passionsfrukt. Körsbär doftar det dock och för tankarna till Dr Pepper Cherry eller Berry körsbärsyoghurt. Tar mig första klunken och det smakar körsbär, trevlig körsbär, men svag körsbär. Varje klunk ger ett blandat intryck. Det smakar som körsbär som de spätt ut med något annat, exempelvis riktigt vattnig äppeljuice. Hela drickan ger ett väldigt vattnigt intryck och jag tror det är sötningsmedlet som gör just detta, då det har en tendens att ta ut sötman ur drickan. Eftersmaken är lite syrlig men överlag väldigt kort. En helt okej körsbärssmak som dock faller på att det inte är sött nog.

Vart hittar jag läskeblasken?
Köptes på usagodis, limited edition dock, så kan nog vara svår att finna.

Slutsats
Rockstar… Vad sysslar ni med? Kan ni aldrig leverera en dricka med ordentligt med sötma och trevlig smak? Till och med körsbär lyckas ni göra mediokert. Körsbär om något behöver en sötare smak, det är hela poängen med smaken. Att det skall vara sötsliskigt och dekadent. Det är inget större fel på drickan, den är bara medioker och oinspirerad. Allt hade kunnat lösas med mera socker, för tusan, släng i lite isoglukos som amerikanarna är så förtjusta i. Nej Rockstar är verkligen energidryckens Nickelback…

Slutbetyg

Rockstar – Revolt Killer Cooler

Standard

Sockerfri vattenmelon med koffein samt camouflage anpassat för krigsföring i stadsmiljö på burken. Utifall att du måste gömma din rockstar mitt i stridens hetta.

Hur smakar det?
Jodå nog doftar det av vattenmelon alltid, dock inte någon naturlig sådan utan snarare den vattenmelon vi är vana vid från lösgodis. Smaken är som en blandning av vattenmelonklyftor och sura vattenmelon stubbar. Inte så surt dock som jag först trodde att det skulle vara baserat på doften. Efter varje klunk försvinner dock charmen med dickan, då vattenmelonen blir mer och mer vatten för varje klunk man tar. Visst smakar det fortfarande av syntetisk vattenmelon, men efter femte klunken är det inte så spännande längre. Det märks att detta är en lightprodukt. Nu dricker jag mycket light när det gäller energidrickor (Monster Ultra White, exempelvis) men vissa märks mer än andra att det är ersättningsmedel i och detta är en av dem. Eftersmaken är helt acceptabel, inget att hurra för men inte heller något att kritisera. Det smakar svagt av godisvattenmelon och syrligheten som känns efter varje klunk stannar som tur är inte kvar länge på eftersmaken.

Vart hittar jag läskeblasken?
Köptes på usagodis

Slutsats
Rockstar har problem att leverera en god dricka. Ser man till historiken över energidrickor från recensioner på sidan orkar de sällan över medel i betyg och ofta blir det snarare under medel. Detta är en dricka som ställer sig i ledet av mediokra drickor från Rockstar. De levererar en acceptabel dricka som man inte kan säga något direkt ont om men som inte heller kommer med något som får en att tänka ”denna skall jag köpa igen!”. Nej Rockstar behöver komma på något nytt för de förlorar gång på gång till konkurrenter, såsom Monster.

Slutbetyg

Flying Cauldron – Butterscotch Beer

Standard

Skotsk uppfinning i flytande form som känns höstig både i färg och grafik på etiketten.

Hur smakar det?
Doften är av smörkola, eller gräddkola, tusan vet, det doftar riktigt mycket som godis iaf. Härlig doft av kola och vanilj. Smaken kan jag närmast likna Crème brûlée, eller Piano Karamellpudding. En härligt smörig och kola/karamell-aktig smak lindar in munnen efter varje klunk. Man kan tänka att detta skulle bli för tungt efter en stund, så sockersött att smaklökarna ger upp, men så är inte fallet. Efter att den ganska intensiva smaken lagt sig och eftersmaken kommer rullandes så smakar det behagligt, välbalanserad sötma. Smaken hänger kvar ett väldigt bra tag, cirka en minut efter min senaste klunk och jag känner fortfarande den underbara smaken av butterscotch. Detta är fullkomligen ljuvligt. Jag saknar ord.

Vart hittar jag läskeblasken?
Köptes på usagodis i Stockholm.

Slutsats
Ibland hittar man något som lämnar en mållös. Detta är en av de sakerna. Frågan är om denna läskeblask inte är den absolut mest perfekta läsken jag någonsin har fått äran att smaka. Istället för att kunna knacka ner en vettig recension finner jag mig själv bara sittandes, stirrandes, på flaskan. Som att jag träffat mitt livs kärlek och inte kan få nog av att se henne. Den är perfekt i varje avseende, förutom ett: Tillgänglighet. Hade denna kommit i en vanlig butik, till ett vanligt pris så hade detta lätt blivit fredagsmyset. Om du råkar ha vägarna förbi usagodis i stockholm, köp! Och om de inte har den på lager, kräv att de tar in den. För detta mina vänner, detta är en dricka man inte får missa!

Slutbetyg

Bashew’s – Cream Soda

Standard

Få saker är så dekadent som cream soda, låt oss se hur sydafrikanerna vill ha sin

Hur smakar det?
Drar en sniff och första ordet är ”Wow!”. Doften är inte alls som jag trodde. Istället för traditionell cream soda doftar det blommor och honungsvatten med ett inslag av fläder. Smaken följer samma mönster som doften i det att den överraskar stort. Det smakar verkligen blommor och honung. Honung med en hint av vanilj och jag känner nog bannemig något som påminner om fläder på smaken. En lite ”skarp” eftersmak som för mig är synonymt med flädersaft på sommaren. Vaniljen finns där men gör inte så stort anspråk som i andra cream sodas, den ligger liksom lite i bakgrunden och kommer med små viskningar ibland. Eftersmaken är även den riktigt blommig och det som påminner om fläder kommer fram efter någon minut av njutning. Sötman är där men tar inte över och gör drickan tung. Total njutning från början till slut.

Vart hittar jag läskeblasken?
Gåva från sodanation där drickan förhoppningsvis dyker upp i butik under hösten/vintern.

Slutsats
Jag kände för något riktigt sötsliskigt och tog denna ur läskeblaskkylen men istället för något tungt, sött och vaniljigt fick jag en lättdrucken dricka som fick mig att tänka på milda sommardagar omgiven av blommor. Vart all fläder kom ifrån vet jag inte men jag välkomnar det, då fläder tillhör en av de absoluta favoriterna när det gäller smaker på saft. Utan tvekan en fullpoängare som jag skulle uppmana alla att testa. Om jag hade hållit koll på min top 10 så skulle denna lätt kunna ta en placering i den listan.

Slutbetyg