År: 2010

Cult – Raw energy

Standard

Fräck burkdesign brukar dölja hemska hemligheter, låt oss se om detta är undantaget som bekräftar regeln

Hur smakar det?
Den första Cult jag smakade (orginal) tyckte jag smakade ganska snällt. Denna smakar ännu snällare i smaken, med andra ord, det smakar vatten. Det är lite märkligt, för den luktar energidricka (typ red bull) men den smakar nästan inget alls. Kanske kan jag känna en svag syrlig red bull liknande smak, men jag är inte säker, det kan vara att lukten sitter kvar i näsan. Något måste den smaka för håller jag den länge i munnen så blir det surt, som om man har något surt godis i munnen. Men det är det enda spåret av smaken, jag är ganska besviken faktiskt.

Vart hittar jag läskeblasken?
Cult fanns överallt i Sverige för några år sedan, jag vet inte om de finns undanstoppade i någon obskyr butik eller så, men det jag vet är att de finns många cult produkter i Norge och Danmark.

Slutsats
Jag gillade den första cult för att den inte innehöll taurin, i en tid när taurin var väldigt suspekt. Nu har de lagt in taurin i sin dricka och jag tycker kanske det är lite trisst. Men inte på långa vägar lika trist som själva ”smaken” på läskeblasken. Jag är inte säker på vad Raw energy har för någon vinkel, den måste skilja sig från orginal cult på något vis, men det jag vet är att jag blev ganska besviken eftersom de två andra cult jag druckit varit ganska goda. Det här är bara tråkigt och menlöst och förtjänar därför ett lägre betyg. Tuff burk dock.

Slutbetyg

A&W – Root Beer

Standard

En root beer som lovar en smak av ”Aged vanilla”, lockande burk om inte annat

Hur smakar det?
Precis som vanligt med root beer så doftar det som tuggummit Jenka smakar, det är säkert någon ört som det egentligen skall dofta, lite som att gå in i en hälsokostbutik. Men doften levererar dessvärre mer än smaken då detta är en ganska smaklös och tråkig root beer. Nog smakar det allt root beer, bara inte så mycket. Jag vill ha en lite ”vassare” smak, smaklökarna skall fullkomligen invaderas av ett virrvarr av märkliga örter och rötter med en intensiv sötma för att bryta den annars så ”jordnära” smaken. Vaniljen de talar om på burken lyser med sin frånvaro. Eftersmaken är lite för kort i smaken den med, efter bara någon sekund är man helt återställd igen, ingen smak som dansar runt på tungan och lockar en till att ta ännu en klunk. Ganska tråkigt faktiskt.

Vart hittar jag läskeblasken?
En ganska vanlig root beer och bör finnas i de flesta butiker som har en importhylla, just denna var från usagodis.se

Slutsats
I min tidigare recension (detta är en reboot) så skrev jag hur detta exemplar av root beer var ett steg i rätt riktning då den inte smakade lika mycket som de andra, tänk så smaken kan ändras med tiden. Nu har vi ett motsatt problem, att det smakar för lite. Detta är en root beer som skulle fungera bra som ”introduktion” till hela root beer scenen för en icke initierad. Men för oss som fattat tycke för exempelvis Boylan’s version, så är detta helt enkelt inte bra nog.

Slutbetyg

Urge Intense – Red Sting

Standard

En energidricka som på framsidan visar en otäck mygga, kanske får man malaria av denna läskeblasken?

Hur smakar det?
Det skall smakar hallon och det gör väl det, men inte några speciellt goda hallon. Det smakar väldigt artificiellt och har en ganska syrlig, citrusig eftersmak som jag inte alls uppskattar. Eftersmaken hänger kvar länge som en ovälkommen gäst och jag känner ganska fort för att byta till vatten för att skölja ur den jobbiga eftersmaken. Själva smaken av drickan kan jag nog stå ut med, det är eftersmaken som förstör hela upplevelsen. Det är lite av en pina att ta sig igenom resten av den allt för stora burken.

Vart hittar jag läskeblasken?
Verkar vara ganska vanligt i Norge (2010) och jag har sett den i allt från statiol till Coop Prix.

Slutsats
Fräck design på burken, om än lite illavarslande färg och motiv, vilket stämmer ganska bra in på själva drickan. Det är artificiellt och har en jobbig eftersmak. Drickan kostar ganska mycket (cirka 30 nok) och är verkligen inte värd pengarna, iaf inte för den här läskeblaskentusiasten.

Slutbetyg

Urge Intense – Tripple rush

Standard

Energidricka med ett hemskt namn i en stor burk med snygg design, kan det vara gott?

Hur smakar det?
Det smakar av citrus, vilket är föga förvånande då Urge orginal är en citrus smakande dricka, men denna smakar faktiskt mycket bättre än orginal Urgen. Men den smakar inte speciellt supergott för det, det är ganska tråkigt, det händer inte så mycket i smaken. När jag försökte halsa drickan så smakade det bara beskt i munnen efter en stund. Men i små smuttar är det ganska trevligt, men inget speciellt.

Vart hittar jag läskeblasken?
Verkar vara ganska vanligt i Norge (2010) och jag har sett den i allt från statiol till Coop Prix.

Slutsats
Jag har ett problem med energidrickor som kommer i så stora burkar, för det mesta brukar de, av någon anledning, smaka ganska banalt och jag tröttnar på dem innan halva burken är slut. Den är dock helt okej i smaken, inte något jag skulle välja över en klassisk red bull direkt men gillar man citrus och vill ha lite extra energi är detta ett givet val. För mig dock, kanske inget jag kommer köpa igen på nästa affärsresa till Norge.

Slutbetyg

Shot – Energydrink

Standard

En farligt gul burk döljer någon form av energidricka, vi öppnar upp och smakar av.

Hur smakar det?
Luktar av sur strumpa, det börjar inte bra. Oerhört syrlig i smaken, det känns som att öronen kommer att börja rotera vilken sekund som helst. Sen kommer eftersmaken, det smakar som det luktar, sur strumpa som legat i gymbagen lite för länge. Jag kämpar vidare för jag behöver lite energi men ju fler klunkar jag tar desto värre smakar det. Vid tredje klunken tycker jag inte längre att det smakar sur strumpa utan nu smakar det som vitaminpillerhyllan i den lokala hälsobutiken luktar, inte bra. Blev dock nästan drickbar när den var avslagen och rumstempererad.

Vart hittar jag läskeblasken?
En ganska vanlig energidricka som jag har skådat i några mataffärer och pressbyrån liknande butiker. Borde inte vara så svårt att hitta om man är i Norge.

Slutsats
Detta är inte alls gott, det är förfärligt. Relativt dyr (som alla andra energidrickor i Norge) och vidrig smak. Inget jag kommer köpa igen. Dock så har jag faktiskt smakat värre, som Grasshopper, så det blir ett bottenbetyg men inte det absolut värsta. Jag begriper inte hur denna drickan har kunnat överleva i så många år på den Norska marknaden.

Slutbetyg

Oskar Sylte – Ananas

Standard

Oskar Syltes flaggskepp sedan 1929, låt oss se om detta är något att vara stolt över

Hur smakar det?
Ananas, det smakar ljuvlig ananas. Lukten är inte lika stark som med de andra läskeblaskarna från Oskar Sylte vilket får ses som något positivt eftersom lukten på de andra var såpass mycket starkare än själva smaken. Här är lukt och smak i perfekt balans, sötman är precis rätt, kolsyran är inte för skummig och inte för avslagen, eftersmaken hänger kvar länge men inte för länge, kort sagt: Detta är underbart! Efter en stund tycker jag att det smakade av Piggelin, vilket är märkligt eftersom Piggelin smakar av päron, men Piggelin är gott så allt som smakar som sagda glass är bara positivt.

Vart hittar jag läskeblasken?
Det är lite svårare att svara på, det verkar vara lite av en nationell läskeblask men än så länge har jag endast sett den i Kristiansands området.

Slutsats
Jag älskar ananas, det är kanske en stor bidragande orsak till varför jag tycker detta är så vansinnigt gott. Men det märks att detta är den dricka som gjorde Oskar Sylte framgångsrika och varför de fortfarande till denna dag finns kvar som ett av Norges äldsta bryggerier. Ananasbrusen är mycket mera balanserad än de andra drickorna och smaken mycket mer framträdande. Gillar du ananas måste du testa denna, tycker du ananas är sådär tycker jag du borde testa i alla fall och gillar du inte ananas över huvudtaget så kanske denna drickan kan få dig att tänka om.

Slutbetyg

Oskar Sylte – Pære

Standard

En pärondricka från Oskar Sylte med en väldigt anonym etikett, hur anonym är smaken?

Hur smakar det?
Som med alla andra läskedrycker från Oskar Sylte så luktar det riktigt starkt, men det luktar ett bra starkt. Det luktar naturligt och friskt och man tänker ”nu skall mina smaklökar få dansa” men sen tar man första klunken och tänker ”va? var det allt?”. Jag gillar läsk med päronsmak, päronsoda är nog min favorit av alla olika sodasorter, men detta är ganska tråkigt. Det smakar inte tillräcklig med päron, jag känner att smaken finns där i bakgrunden men den gör inget större framträdande. Den har en väldigt kort eftersmak, så man hinner aldrig riktigt känna att man dricker något som smakar av päron mer än på lukten.

Vart hittar jag läskeblasken?
Det är lite svårare att svara på, det verkar vara lite av en nationell läskeblask men än så länge har jag endast sett den i Kristiansands området.

Slutsats
Missförstå mig nu inte, det smakar av päron, men bara inte så mycket som jag skulle önska. Den lilla smak som faktiskt finns är väldigt naturlig och frisk men bara lite anonym. Lukten är läskeblaskens största karaktär, på gott och ont, eftersom man tror att det skall smaka som det luktar. En okej dricka som inte gör något märkvärdigt.

Slutbetyg

Oskar Sylte – Sitron

Standard

Norrmännen stavar Citron ganska lustigt

Hur smakar det?
Luktar precis som sprite, vilket är föga förvånande eftersom det är en läskedryck med citronsmak. Smaken är även den som sprite, dock inte lika tung på kolsyran, vilket jag gillar.
Det smakar friskt av citron, inte artificiellt men inte lika friskt som lemonad, kort eftersmak. När den har fått stå en stund och blivit rumstempererad så tycker jag att drickan ändrade karaktär och blev lite beskare, nästan som grape.

Vart hittar jag läskeblasken?
Det är lite svårare att svara på, det verkar vara lite av en nationell läskeblask men än så länge har jag endast sett den i Kristiansands området.

Slutsats
Nu hör det till saken att jag är inte speciellt förtjust i sprite, jag tycker det är ganska tråkigt och denna läskeblasken faller under samma kategori, det är ganska tråkigt. Men om jag jämför den med andra läskeblask med citronsmak så är den helt okej. Den är inte för syrlig, inte för tung på kolsyran och smakar faktiskt ganska naturlig, då andra citron drickor ibland kan smaka lite som något rengöringsmedel.

Slutbetyg

Oskar – Hallonsmak

Standard

Hallonläsk från ett litet bryggeri i Norge som grundades 1929 av en man som hette Oskar Sylte. För att ha överlevt så länge måste drycken vara väl värd pengarna, eller?

Hur smakar det?
Lukten är väldigt naturlig, det luktar som hallonsylt, med andra ord inte det minsta syntetiskt. Dessvärre är lukten starkare än smaken, det smakar inte illa eller så och inte så vattnigt heller, men det smakar bara inte så värst mycket. Det är trevligt dock, även om det inte är någon smaksensation direkt. Den håller måttet från början till slut men det blir aldrig något mera än en medioker läskeblask med hallonsmak.

Vart hittar jag läskeblasken?
Det är lite svårare att svara på, det verkar vara lite av en nationell läskeblask men än så länge har jag endast sett den i Kristiansands området.

Slutsats
Det händer inget speciellt av denna drickan. På plussidan så är den väldigt naturlig i smaken och av lukten att döma borde detta ha varit en av de mest välsmakande hallondrickor jag smakat, men dessvärre blir man lite besviken när den inte smakar lika mycket som den luktar. Bara pytte lite mera smak hade ändrat betyget till fyra burkar istället för tre. Ingen dålig hallondricka, den är bara inte exceptionell på något vis.

Slutbetyg

Villa

Standard

En Norsk favorit med smak av fruktchampagne som får igång nostalgin

Hur smakar det?
Det smakar fruktchampagne, vilket inte kan liknas med fruktsoda som har en mycket tunnare smak än vad fruktchampagne har. Villa har en rund och fyllig smak med balanserad kolsyra och en lång behaglig eftersmak. Det för tankarna till den klassiska drycken SanSao som tyvärr försvann för några år sedan. Det smakar inte precis som SanSao, men det påminner om det, vilket endast kan ses som positivt.

Vart hittar jag läskeblasken?
Jag har sett drickan i nästan alla butiker som säljer läskedrycker i Norge, så kommer du dit så bör det inte vara några problem att hitta ett exemplar eller två.

Slutsats
Det smakar riktigt gott, det smakar nostalgi (för mig) och den finns överallt. Det finns andra fruktchampagner som smakar snäppet godare, som Julebrusen från Borg, men det är en riktigt god fruktchampagne som rekommenderas varmt! (men som bör serveras kallt!)

Slutbetyg