3D – Liberty pop

Standard

Ah liberty, synonymt med den nederländska flaggan som är avbildad på burken. För det är Nederländerna dom syftar till eller?

Hur smakar det?
Doftar lite som hallonlemonad, det vill säga syrligt och en aningens sött. Smakar som tur är inte så syrligt som den första misstanken var. Smakar istället trevligt sött, men fortfarande inslag av hallon. Hallon och bubbelgum skulle jag klassa det som. Sötman är väldigt trevlig och jag börjar undra om det är en sockerfri dricka. Snabb titt på innehållet och ja, det är sockerfritt, bra jobbat. För sötman är sockrig och rund på ett väldigt bra sätt. Efter några klunkar till byter smaken profil en aningens och går mer åt det syrliga hållet som jag tidigare var så glad att den inte gjorde. Hallonet byts nu också ut mot citron, men fortfarande med något sött såsom hallon. Kanske har drickan som designen på utsidan antyder olika lager? Knappast. Men lite ombytlig är den.

Vart hittar jag läskeblasken?
Denna köptes på cooperscandy.com

Slutsats
Liberty pop syftar nog till läsk, ”pop” är ett av några ord som används i staterna för att beskriva läskeblask överlag. Smaken är nog inspirerad av en amerikansk klassiker till isglass, Firecracker. Denna drickan har typ testats förut, fast då från Red, white & Boom – Freedom som var den dricka jag först tänkte på efter ett par klunkar. Betyget till red white and boom var en trea och det blir nog samma visa även här. Det börjar bättre än det slutar på drickan. Till en början är det trevligt och sött och gött men sen blir det lite tråkigare med citrus, men ändå tjänligt.

Slutbetyg

G Fuel – Berry Bomb

Standard

Blåbär och jordgubbe i en bomb, smakexplosion eller död?

Hur smakar det?
Doften är ganska intensiv iaf, doftar gott av båda blåbär och jordgubbar, mer åt det blåa bäret dock. Smaken är den samma, en bra blandning av de båda bären. Sött och trevligt, dock med lite av den där karaktäristiska sötman från zero drickor. Men bären smakar faktiskt riktigt trevligt. Inte syntetiskt direkt, lite mera åt godis hållet, men utan att bli överdrivet. Blåbäret är verkligen det bäret som märks mest i smaken. Inget jag har något emot då den absolut bästa energidrickan (förutom original Red Bull) är Red bull Blåbär. Tycker nog ändå att det är ett hallon med i bilden med ju längre ner i burken jag kommer. Den lite syrliga eftersmaken som ett hallon bjuder på dyker upp på eftersmaken och lär knappast bero på de andra två bären. Kanske en liten blandning av bluerazz? Försvinnande gott är det iaf. Lättdrucken och väldigt trevlig i smaken.

Vart hittar jag läskeblasken?
Denna köptes på ovrhypd.se

Slutsats
Man vet aldrig med bär. Antingen syntetisk katastrof eller yoggi skogsbärsyoghurt. Detta är det sistnämnda för smaken är angenäm från början till slut. Sötman har de fått till bra med, även om den inte kommer ”lura” folk som inte klarar av smaken av sötningsmedel. Men det är en fin blandning av iaf två goda bär, anser fortfarande att hallon är med i bilden med. Hade den funnits på svenska marknaden skulle det nog blivit ett inslag i rotationen helt klart.

Slutbetyg

G Fuel – Red Licorice

Standard

Sheetz är tydligen en Amerikansk matvarukedja, som valt att göra en dricka med gaming märket G Fuel, med smak av röd lakrits. Lite udda.

Hur smakar det?
Det var många många år sedan jag åt röd lakrits, redvines mer specifikt, så jag är faktiskt väldigt osäker på hur detta skall smaka. Av doften att döma är det bubbelgum tuttifrutti med stark närvaro av banan. Smaken är faktiskt precis som doften, bubbelgum med tuttifrutti och en stark närvaro av banan. Väldigt trevlig smak måste jag säga. Väldigt sötsliskigt men samtidigt uppfriskande på något märkligt vis. Är det såhär rödlakrits skall smaka eller har dom bara hittat på en helt egen smak? Ingen aning, men jag njuter av varje klunk. Sötman är som sagt väldigt bra, även om det är sockerfritt. Den där klassiska sötningsmedelseftersmaken kommer aldrig riktigt fram. Gissningsvis drunknar den i den intensiva smaken av bubbelgum. Eftersmaken är en aningens frisk på slutet, inte direkt syrlig, men det kommer en våg av något lättare som avrundar varje klunk på ett tillfredsställande vis.

Vart hittar jag läskeblasken?
Denna köptes på ovrhypd.se

Slutsats
I och med att jag inte hade en aning om hur röd lakrits skall smaka så kunde detta går precis hur som helst. Vanlig lakrits gillar jag ju skapligt. Men det finns inget i denna drickan som har något gemensamt med den svarta lakrits vi är vana vid här. Det smakar bara koncentrerat bubbelgum godis och jag klagar inte. Bubbelgum är en sådan smak som dyker upp överallt och som lätt blir tjatig. Men på denna drickan har dom fått till en väldigt delikat variant som nog är uppe i det översta skiktet av bra bubbelgumsdrickor. Handlar jag något annat och de råkar ha en burk eller två av denna i den digitala varuhyllan kommer det garanterat slinka med en burk eller två.

Slutbetyg

Dr Pepper – Strawberries and Cream

Standard

Doktorn blandar till en dricka som låter himmelsk och somrig

Hur smakar det?
Alltså det doftar precis som man kan tänka sig, Dr Pepper med lite mera vanilj och jordgubbe adderat. Väldigt inbjudande och munvattnande doft. Första klunken och… hmmmmm. Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag skall tycka. Det smakar först och främst som vanlig Dr Pepper, vilket inte är fel, älskar Dr Pepper. Men sen kommer dessa jordgubbar med tillhörande grädde och det är… okej? Men inte mycket mer än så. Tänk dig en ganska så dålig jordgubbsglass. Något lågpris du köper som en nödlösning för barnkalaset eller du vill ha jordgubbsglass men har inte råd med Häagen-Dazs. Det duger men du är inte direkt tillfredsställd. Lite samma effekt upplever jag här. Det smakar som Dr Pepper blandad med ICA Basic jordgubbsglass. Jordgubben är lite för syntetiskt, för fejk. Vaniljen är trevlig men hamnar i skymundan av den ganska så påträngande smaken av syntetiska jordgubbar. Eftersmaken är nog det sämsta med drickan. En väldigt märklig eftersmak som känns nästan lite vass, det sticker inte på tungan men smaklökarna känns stressade.

Vart hittar jag läskeblasken?
Denna köptes på coopers candy, där den tog slut galet fort

Slutsats
Efter att ha förälskat mig i Dr Pepper Dark Berry för ett tag sedan var jag eld och lågor inför denna drickan. Det låter ju riktigt kanon. Och det är faktiskt inte dåligt, det är bara inte så bra som det kunde ha varit. Smaken är för intensiv och för syntetisk. Hade det varit en bättre jordgubbssmak så hade intensiteten inte spelat någon större roll. Men här blir det för mycket för snabbt. Det går att dricka, beställer jag annat och de råkar ha några burkar inne kanske det slinker med en eller två i beställningen. Men det blir absolut inte som Dark Berry där jag kan tänka mig en hel pall med läsk om plånboken tillåter. Dugligt är ordet.

Slutbetyg

G Fuel – Clickbait

Standard

Tryck på denna artikel för en chans att vinna 10 000kr och en iPad!

Hur smakar det?
Denna gången fuskades det faktiskt lite och smakerna stod angivna på innehållet på burken. Så körsbär och granatäpple skall detta vara och kan hålla med om att det doftar faktiskt precis så när man öppnar burken. Smaken är dock lite anonymare men visst känner man att det är sagda frukter även där. Sötman är inte så direkt utan först kommer faktiskt en ganska så oväntad strävhet efter klunken. Lite som att dricka en Battery. Körsbäret är först ut i smakerna och det är ett lite syrligt körsbär och inte den lite sötare varianten. Men en trevlig och mild sötma och genuint god smak av körsbäret. Granatäpplet är inte glömt det heller utan dyker upp även det och bidrar med sin trevliga och ganska milda sötma. Samspelet är inte riktigt 50/50, lite fördel till körsbäret, men smakerna fungerar väl tillsammans. Märks att det är en zero man dricker då sötman inte har det djup man önskar. Men med drickans annars så syrliga natur så fungerar det och den är förlåten.

Vart hittar jag läskeblasken?
Denna köptes på ovrhypd.se

Slutsats
Vet inte vad som var speciellt clickbait med denna drickan. Fin burk och fint innehåll. Clickbait hade varit om de hade skrivit typ ”The best tasting energy drink you’ve ever tasted, also local single girls in your area inside!”. Så känns inte som att de förstod sitt eget namn. Men detta är en riktigt trevlig dricka som jag gärna hade blivit clickbaitad av igen. Om G Fuel någonsin letar sig in på den inhemska marknaden det vill säga.

Slutbetyg

G Fuel – Pink Drip

Standard

Jag kan inte kommentera på något vis kring drip utan att framstå som en boomer, så här är en dricka som smakar rosa

Hur smakar det?
Doftar förvånansvärt lite, en ganska subtil doft av generiskt godis är allt jag känner. Smakar likadant, odefinierat men väldigt gott sött godis. Fruktig sockervadd typ. Lite smak av jordgubbar tycker jag mig känna också. Ett virrvarr av söta saker helt enkelt. Sötman har dom fått till snudd på perfekt på denna drickan. Zero sugar man gott om sötma och inte den där tråkiga ”ihåligheten” som vissa zero drickor får. Inga bismaker av sötningsmedel, nej detta är bra. Smakerna varierar bland olika godisinslag utan att aldrig gå den syrliga rutten, vilket jag uppskattar. Eftersmaken är mer av det samma. Det smakar trevligt av jordgubbssockervadd och allmänt sötslisk länge efter varje klunk. Mycket godare när den är kylskåpskall än när den blivit lite rumstempererad. Så in i kylen igen åker den när den börjar närma sig några plus för mycket.

Vart hittar jag läskeblasken?
Denna köptes på ovrhypd.se

Slutsats
Man vet aldrig riktigt med G Fuel. Ibland får dom till en bra sötma och ibland är det bara en stor besvikelse. Detta är ett lyckat exemplar och en väldigt god dricka. I ärlighetens namn smakar det såpass generiskt att den smakar som flera andra drickor från exempelvis G Fuel och Bang (och säkert fler än det) alla som gett sig på någon form av cotton candy smak är i detta området och sniffar. Men det var en dricka jag tyckte var väldigt trevlig och något jag skulle kunna köpa igen om jag ändå skall ha något annat.

Slutbetyg

Cult – Mango & Chili

Standard

Chili i drickor är ett big nono, men kanske kan denna övertyga mig om annat?

Hur smakar det?
Som vanligt börjar vi med doften och det doftar riktigt tjock mango juice. Jag förväntar mig nästan att det kommer vara grynigt i drickan för det doftar så sjukt intensivt. Okej den var inte grynig och det smakar faktiskt ganska rejält av mango, i någon sekund. Det jag trodde skulle vara en sötsliskig historia är istället väldigt syrligt och jag blir helt sträv på tungan efter varje klunk. Den intensiva mango doften återfinns knappt i smaken. Förvisso smakar det mango, men bara kanske 20% av vad doften gav ett intryck av. Desto längre ner i burken jag kommer desto värre blir det. Sötman är väldigt sötningsmedel-aktig (sukralos i detta fallet) och passar sig inte alls med mangon. Ska det vara mango skall det vara sötslisk, såsom Mango Loco från Monster. Vart chilin befinner sig i hela den här ekvationen vet jag inte, vilket inte gör mig det minsta besviken för jag avskyr verkligen när läskeblasken är stark.

Vart hittar jag läskeblasken?
Denna köptes i Norge vintern 2022, men har skådats på svensk mark, på Pressbyrån.

Slutsats
Det som doftade så lovande föll platt på marken. Trevlig mango i kanske två sekunder sedan bara en pina av syrlighet och dålig sötning. Jag är bara en tredjedel genom burken nu men är redan så galet trött på denna att det snart blir vasken. Om man är ett stort fan av syrlighet så är detta nog kanoners. Om man däremot tänker att det vore skoj med en dricka som innehåller chili kan du fetglömma denna drickan för det finns inte minsta lilla gnutta chili i den. Ett misslyckande från start till slut helt enkelt.

Slutbetyg

G Fuel – Spyro – Dragon Fruit

Standard

Spyro, en odödlig klassiker bland plattformsspel och drakfrukt är ju vanligtvis ganska så gott, tror jag…

Hur smakar det?
Doftar, ja vad doftar det egentligen? Sött kan jag konstatera, men nu slår det mig att jag vet nog inte hur drakfrukt egentligen skall dofta eller smaka. Smaken är som en blandning mellan passionsfrukt och ananas, ganska så syntetiska sådana också. Den absolut första smaken som når tungan är inte speciellt trevlig, det påminner om smaken du får på läpparna när man blåser upp en ballong. Sen kommer en väldigt syntetiskt smakande kombination av passionsfrukt och ananas. Som typ funkar, men inte mycket mer än så. Eftersmaken är lite udda. Först blir det strävt och lite sticksigt på tungan och sen kommer en ganska så behaglig söt smak av obestämd natur som liksom rundar av drickan. Den eftersmaken är kanske det bästa med hela drickan. Sötman märks att det är en dricka utan socker man dricker. Sötman känns ”ihålig” och de kunde ha gjort det bättre. Bara för att det är sockerfritt så behöver det inte smaka såhär platt. Men överlag, en okej dricka.

Vart hittar jag läskeblasken?
Denna köptes på ovrhypd.se

Slutsats
Nja jag tror inte detta är något att köpa igen. Man köper den la mest för att det är en Spyro-temad dricka och inte mycket mer än så. Ett samlarobjekt mer än en dricka man köper ett flak av för att sitta uppe och spela hela natten. Inte direkt något fel på smaken, även om de missat lite på sötman och den lite väl syntetiska tropiska smaken. Smakar det drakfrukt? Ingen aning faktiskt, jag får helt enkelt åka till tropikerna och testa en sådan frukt för att kunna svara på den frågan. En ok dricka för ett engångsköp.

Slutbetyg

Red Bull – Summer edition – Juneberry

Standard

Red bull blandar till en dricka på ett för mig helt okänt bär

Hur smakar det?
Doftar Yoggi skogsbär, vilket inte är mig emot. Smakar också lite som yoggi skogsbär, blandat med Red bull. Ganska kort efter att man fått en söt och trevlig smak av, vad det nu är, så kommer en ganska så intensiv syrlighet traskandes. Syrligheten är potent och stannar kvar länge. Den tidigare söta goda smaken av yoggi skogsbär är undanpetad till ett mörkt hörn och kommer aldrig riktigt tillbaks där ifrån. I samband med den syrliga smaken kommer ett inslag av beska också. Ett inslag som jag gärna hade varit utan. Varje ny klunk följs av samma mönster. Att det är en trevlig söt smak till en början men sen kommer syrligheten och fullkomligen tar över. Eftersmaken har lite mer av en närvaro från den goda söta bärsmaken, men vid det här laget är den så svag att den knappt mäktar med att ens kittla smaklökarna. Lite felbalanserad dricka för min smak.

Vart hittar jag läskeblasken?
Denna köptes på pressbyrån, men kan hittas lite över allt.

Slutsats
Red bull och deras editions är generellt sett riktigt svaga. Varje år köper jag mig en eller två burkar för test men återvänder aldrig. Lutar åt att det blir samma sak även i år. Jag håller mig som vanligt hellre till vanlig Red bull eller blåbärsvarianten. Min förhoppning att detta skulle vara åt blåbärshållet krossades helt av den överdrivna syrligheten. Folk som gillar syrligt kommer nog gilla denna. Men för egen del, neh, pass.

Slutbetyg

Egils – Appelsin

Standard

Om det är något Island är känt för så är det apelsiner

Hur smakar det?
Doften på drickan är väldigt inbjudande, känns som en äkta apelsin som jag precis brutit skalet på. Smaken är också den väldigt naturlig av apelsin. Precis som med doften är det som att jag just skalat en apelsin och börjat kalasa på en klyfta av en riktigt härligt mogen apelsin. Den upplevs inte lika söt som exempelvis Fanta, även om detta är en söt dricka. Drickan har en viss bitterhet i sig, som bidrar till att ge intrycket av en helt naturlig smaksättning då det smakar lite som skalet på en apelsin. Tänk dig en Fanta men som man kryddat med lite zest. Eftersmaken är trevlig den med, hänger kvar ett ganska bra tag innan den gör sorti. Sötman på drickan känns inte lika sliskig som exempelvis en Fanta, men innehåller ändå 11g socker per 100ml, vilket väl är mer eller mindre standarden. Men överlag smakar det som en apelsindricka brukar smaka och skall smaka. För när allt kommer omkring så är en apelsinläsk en apelsinläsk, iaf för mig.

Vart hittar jag läskeblasken?
Skänktes av en äkta islänning, som i sin tur handlat den på Grimsis i Bollebygd.

Slutsats
Som sagt, apelsinläsk är apelsinläsk. Det tillhör inte mina favoriter men går ner under de rätta omständigheterna. Islänningen i fråga har ett väldigt sentimentalt förhållande till denna drickan, vilket jag helt kan relatera till fast då mot den norska motsvarigheten till Fanta, känd som Solo. Men skall man se helt objektivt på drickan så är det en apelsindricka som ändå är strået vassare än Fantan. Som väl ändå får ses som måttstocken för apelsinläsk. Det är den lilla tvisten med vad som närmast kan beskrivas som zest som för drickan över en poäng i skalan. Samtidigt som den är söt och trevlig är den lite besk och det uppskattar jag i detta fallet. Bra jobbat Island. Eller som det gamla isländska uttrycket går: Nú hafa kindurnar hlaupið upp eldfjallið aftur!

Slutbetyg