Inca Kola – The golden kola

Standard

Den förlorade staden eldorado verkar ha kommit ut med sin egen form av läskeblask, och den är gjord av guld…

Hur smakar det?
Ja inte är det cola det smakar i alla fall, det kan vi snabbt konstatera. Drickan är gul i färgen, knallgul, och smakar av något gult också: Banan. Det spelar ingen roll hur många klunkar jag tar och att jag mellan varje klunk försöker tänka på något annat, det smakar klart och tydligt av banan varje gång. Men är det en god banan då? Nej inte det heller, den första sekunden du har drickan i munnen smakar det ganska trevligt, men snabbt efter att du svalt så känner du en påträngande artificiell eftersmak av banan. Om du någonsin fått bananlack på tänderna hos tandläkaren kan du räkna ut precis hur det smakar. Min största fråga är: Vart tog colan vägen?!

Vart hittar jag läskeblasken?
Denna inhandlades i en importbutik nere i den norska staden Kristiansand

Slutsats
Det första vi kan konstatera är att drickan helt klart har lyckats med sin image, drickan är knallgul och får oneklingen tankarna till guld. Men även om det är en kul liten detalj så räddar det inte själva drickan. De kanske inte menade att den skulle smaka cola, men när det står kola på burken så förväntar jag mig smak av kolaböna och inte bananlack. Nej det var en skoj dricka att ha testat men inte mycket mera än så, verkligen inget jag skulle köpa igen för att det var gott att dricka. Ser du en burk, köp den för att ha testat den, men förvänta dig ingen smaksensation.

Slutbetyg

Mountain Dew – Energy

Standard

Amerikanernas favoritdricka för gamers, nu med mera koffein! Den ser dock lite farlig ut…

Hur smakar det?
Jag förväntade mig en dricka med stark smak av citrus och otrevlig eftersmak, men blev positivt överraskad. Det smakar av citrus, som original Dew, men citrussmaken är mycket snällare denna gången. Det är sötare men inte på något överdrivet sätt. Det luktar lite som sprite men smakar mycket sötare/lenare än nämnda citrus/lime dricka. Eftersmaken är även den oerhört trevlig, det för tankarna till honung av någon anledning, väldigt lättdrucken. Det enda jag kan säga som är lite mindre bra med drickan är att efter att den goda eftersmaken har lagt sig så är det en ganska syr eftersmak av citrus i munnen, en eftersmak man lätt kan skölja bort genom att ta sig ännu en klunk av denna annars så eminenta dricka.

Vart hittar jag läskeblasken?
Just detta exemplar inhandlades i Norge, men grays american stores har nyligen (2012) börjat köpa in drickan, så om din butik har Grays som grossist så är chansen stor att drickan kommer till en butik nära dig

Slutsats
Original Dew tycker jag verkligen inte om, men deras andra sorter som jag smakat är ganska fina faktiskt. Jag tror inte att mtn dew energy kommer kunna ersätta mina vanliga gamer drickor (coca-cola och red bull) men jag skulle lätt kunna tänka mig att lägga till denna drickan på min inköpsrotation för läskeblaskar. Trevlig smak och lite koffein kommer man långt med, ett måste för alla som gillar mtn dew!

Slutbetyg

Pepsi Throwback

Standard

En Pepsi med retrokänsla, allt ifrån burkens grafik till innehållet andas nostalgi, men hur smakar denna nostalgi?

Hur smakar det?
Oj detta var svårt! För att kunna ge en rättvis recension drack jag Pepsi Throwback och en vanlig Svensk Pepsi sida vid sida, smakskillnaden var tydlig, men det var en riktig utmaning att få ner dessa skillnader på papper och beskriva hur Pepsi Throwback smakar. Vi kan börja med hur vanlig Pepsi smakar jämfört med något annat, exempelvis Coca-cola. Pepsi för mig som coca-cola fast utan den där viktiga smaken av citrus som gör coca-cola så frisk och härlig, det är mest sött och med en mera markerad smak av kolaböna. Pepsi Throwback är även den söt fast på ett helt annat sätt, det är som en cola jag aldrig förut druckit. Jag förväntade mig en smak i stil med Boylan Cola, som även den är gjort på rörsocker, men där Boylan Cola har en lite örtigare smak har Pepsi Throwback en lite fruktigare smak. Smaken av kolaböna är inte lika markant som i exempelvis den gamla hederliga Jolt Colan (innan konkursen) men betydligt mera påtaglig än i coca-cola. Smaken av Pepsi Throwback kan närmast liknas med hur de där små cola flaskorna ifrån Malaco smakar, vilket är ett bra betyg för det råkar nämligen vara en av favoriterna för mig i lösgodishyllan. Det enda negativa jag kan säga om drickan är att kolsyran var lite tam och när man tog sig en klunk så skummade det något alldeles väldigt i munnen.

Vart hittar jag läskeblasken?
Just denna inhandlades i en importbutik i Kristiansand, men den finns även att beställa som Fridgemate på usagodis.se

Slutsats
Detta var faktiskt en utmaning och en rejäl sådan, att finna skillnader i cola är lätt men att få ner dem på papper är desto vanskligare. Det blev en hel resa bland en rad olika cola sorter och vad betydde denna resan i slutändan för Pepsi Throwback? Att det är gott är det inget tvivel om, att det är godare än vanlig Pepsi är det heller inget tvivel om, men är det godare än andra natuligt sockrade drickor såsom; Boylan Cola, Naturfrisk Cola & Pepsi Raw?
Godare vet jag inte, men Pepsi Throwback är på samma nivå som Boylan Cola. Där Boylan har en lite mera örtig smak har Throwback sin lite fruktigare smak, men båda två är väldigt fina i smaken. Pepsi Throwback är så som Pepsi borde smaka och ett måste för alla som gillar Cola!

Slutbetyg

9 Springe – Jim Him

Standard

Hur smakar ett tyskt hallon jämfört med ett svenskt hallon? Gullig etikett är det i alla fall

Hur smakar det?
Luktar precis som de där röda klubborna ifrån Karamellpojkarna och smakar precis som dem också. Det smakar ”rött” och inte hallon som man kan tro av etiketten. Väldigt sött men väldigt trevligt men samtidigt lite tråkigt, det finns ingen tydlig smak av hallon och när drickan börjar närma sig halvfull så har smaklökarna tröttnat på drickan och nu smakar det mest sockervatten.  En annan invändning är att den, som mycket annat som skall smaka av hallon, har en hemskt ful ovana att skumma något alldeles frukstansvärt när man dricker den. Vilket gör att du mest sväljer skum och inte dricka.

Vart hittar jag läskeblasken?
Denna inhandlades i de östra delarna av tyskland

Slutsats
Det är inte dåligt, det är inte bra, det är okej och inte mycket så mycket mer än så. Jag har druckit betydligt värre hallondrickor och fåtalet som faktiskt var godare. Hallon verkar vara en svår smak att få till i läskeblask, för det mesta blir det artificiellt och tråkigt. Även om jag inte kände den där distinkta artificiella hallonsmaken i denna läskeblasken så var den inte speciellt spännande rent smakmässigt. Men jag gillar det udda formatet på flaskan, även om det inte hjälper drickan att nå ett bättre betyg.

Slutbetyg

Crodino

Standard

En bitter aperitif från Italien, gjord på örter och socker, söt flaska, men innehållet är inte direkt sött…

Hur smakar det?
Doften är av citrusfrukter, lite åt mandarin hållet vilket inte verkar speciellt skräckinjagande, men lukten har inget med smaken att göra. Det smakar bittert och inte speciellt mycket mera. Smaken påminner om kinin, som är en vanlig ingrediens i Tonic water (såsom Schweppes och Canada Dry), en smak jag har mycket svårt för. Citrusen som man kände på doften blir helt bortspolad av bitterheten.  Den sträva, bittra smaken, invaderar hela munnen, tar ett stadigt grepp om dina smaklökar och vägrar släppa taget, hur mycket vatten du än sköljer munnen med. Jag har inget positivt att säga om denna vätskan, vidrigt.

Vart hittar jag läskeblasken?
Du kan hitta den lite överallt nere i Italien, finns säkert på andra ställen på kontinenten också.

Slutsats
Är det verkligen en läskeblask när den saluförs som en bitter aperitif? Jo jag tycker nog att den kan kallas för läskeblask, det finns ingen alkoholhaltig kusin till drickan och den är kolsyrad, men eftersom det är en aperitif så är tanken att ha den som en inledning till ett mål mat för att förstärka smaken av maten. Vad som dock är tydligt är att detta inte är en dricka som du köper för att avnjuta ute i solen på stranden för att släcka törsten. Jag tror även att man måste vara uppvuxen med drickor av denna karaktär för att kunna uppskatta det. Tre personer som påstår sig gilla bittra läskedrycker rynkade på näsan när de tog sig en hutt av denna märkliga sak, så det är inte bara mig det är fel på, nej denna får Italienarna behålla för sig själva.

Slutbetyg

Guarana Antarctica

Standard

Så for jag såg denna drickan tänkte jag på Metal gruppen ”Sonata Arctica”, undrar om drickan är lika bra som bandet

Hur smakar det?
Smakar som en ganska urvattnad version av den odödliga klassikern SanSao, lite som en loka smaksatt med päron. Eftersmaken påminner lite om gingerbeer, lite sträv eftersmak men inte såpass att den blir jobbig på något vis. Guarana är i regel en ganska så söt frukt, men denna drickan är som sagt ganska vattnig i smaken, men ta inte det som något negativt, nej tvärt om så bidrar den lite urvattnade smaken till hur uppfriskande drickan känns. Den subtila smaken av guarana gör att detta är som att dricka oerhört gott kolsyrat vatten. Jag vet att det låter lite motsägelsefullt, men tro mig, detta är riktigt gott och otroligt uppfriskande.

Vart hittar jag läskeblasken?
Just mitt exemplar hittades i Belgien, men läskeblasken har skådats på Willys

Slutsats
Nu är det så att jag för en gångs skull har en god vän som druckit samma läskeblask, men han hade inte samma inställning till drickan som jag hade. Ett par klunkar mäktade han med och sen kunde han inte med den längre, ”syntetiskt” sa han samtidigt som jag satt i skypen och prisade drickan för sin naturliga uppfriskande smak. Så där ser man, smaken är mycket riktigt som baken, delad. Så vem skall du tro på? Killen som gav upp på burken efter knappt halva burken, eller killen som knappt kunde få nog av den? Det är en väldigt förvirrande recension, en vattnig dricka som är sjukt god? Jag gör liknelsen till vattnet som finns i cocosnötter, vattnet som nöten sparar i sig är himmelskt gott, som nektar ifrån gudarna även om det är vattnigt. Jag påstår inte att Guarana Antarctica är nektar ifrån gudarna, men poängen är att även något som är vattnigt i smaken kan vara otroligt gott. Köp en burk själv och bilda din egen uppfattning.

Slutbetyg
 

Sumol

Standard

En läskeblask som ser ut att vara väldigt läskande att döma av burken, men hur uppfriskande är det egentligen?

Hur smakar det?
En väldigt potent doft av apelsin flödar ut ur den nyöppnade burken och för genast tankarna till det flytande vitamintillskottet Sana-Sol, något som jag älskade som barn så det bådar väl för drickan. Men ack, mina förhoppningar om en återupplevd barndom går i kras när jag tar första klunken och upptäcker att det är en otroligtg vattnig ursäkt till apelsindricka jag har i handen. Den lilla eftersmaken av apelsin är kortvarig vilket bara bidrar till besvikelsen. Tricket att lämna burken en stund för att få den närmare rumstemperatur fungerar inte heller, den är lika vattnig då som innan, vilket fail.

Vart hittar jag läskeblasken?
Finns på en del matbutiker i Sverige och då som importvara.

Slutsats
Snacka om magplask, doften man får när man öppnar burken är ljuvlig, men själva drickan är en vattnig besvikelse. Jag som ville ha något gott och uppfriskande med smak av apelsin fick bara en vattnig ursäkt till läskeblask med apelsinsmak och jag var ledsen resten av dagen. Nej det är en överdrift, men besviken blev jag och jag skulle råda folk till att köpa en gammal hederlig Fanta istället för Sumol.

Slutbetyg
 

Fiesta Brause – Waldmeister

Standard

Waldmeister? Vad tusan är Waldmeister? Googlar ordet och får fram att det är: Myskmadra… Vad är Myskmadra?!

Hur smakar det?
Innan jag öppnade flaskan gissade jag lite vad det kunde tänkas vara för någon dricka, jag gissade på att det skulle vara smak av krusbär, en kompis gissade på smak av kaktus, oj vad fel vi båda hade. Jag blir inte riktigt klok på vad Myskmadra är för något, men av lukten att döma så är det huvudkomponenten i solkräm. Det luktar precis som den solkräm jag var van vid att använda när familjen åkte till Kanariöarna på det glada 80-talet, jag skrattar till lite och tar mig premiärklunken, jupp, solkräm där också. Det smakar precis som att jag haft på mig solkräm, tagit ett dopp i havet och sedan slickat mig på armen. Det är inte äckligt, smaken är okej, men eftersom lukten och smaken sätter igång just dessa minnena för mig så blir det svårt att dricka upp drickan, man skall ju inte dricka solkräm! Kort sagt, en väldigt märklig dricka…

Vart hittar jag läskeblasken?
Finns nere i Tyskland, just denna inhandlades i den östra delen av Tyskland, men antagligen finns den lite överallt.

Slutsats
Solkräm, det finns ingen annan slutsats att dra. Sedan kan man diskutera om man vill dricka solkräm eller inte, jag vill nog faktiskt inte göra det. Dock måste jag påpeka att det egentligen inte är något fel på smaken, det smakar bra på något konstigt sätt, inte kemiskt framställt och inte för sött samtidigt som det inte är för blaskigt. Det är en helt okej dricka med en ganska svårbegriplig smak, allt jag kan jämföra den med är just solkräm, en annan person som dricker den kanske associerar smaken till något helt annat. Råkar du vara i Tyskland och känner dig lite äventyrlig så tycker jag verkligen du skall köpa dig en liten flaska och se vad du tycker det smakar. Glöm inte att rapportera tillbaka hit sen bara!

Slutbetyg

Orangina – Red Orange

Standard

Orangina, Fransmännens favorit bland apelsinläsken, tågar nu in i lilla Sverige med en smak av blodapelsin

Hur smakar det?
Min erfarenhet av blodapelsin har varit att det är en lite surare version av apelsiner, en blandning mellan apelsin och grape, så jag var lite oroad när jag öppnade flaskan men blev genast positivt överraskad. Iskall så smakar den av solmogen söt blodapelsin, en svag underton av syrlighet finns det också men det kommer mest som en trevlig slutnot för att runda av smaken. Sötman är valbalanserad med den lite syrliga eftersmaken och skapar således en dricka som ger mersmak, syrligheten emot slutet ger en frisk känsla som är välkommen såhär i Juli när även den Svenska sommaren kommit igång. En riktigt lyckad dricka!

Vart hittar jag läskeblasken?
Just detta exemplaret inhandlades på Pressbyrån, men bör finnas i vanliga matbutiker också, om nu inte pressbyrån har ensamrätt på läskeblasken

Slutsats
Jag blev som sagt väldigt positivt överraskad av drickan, inte alls som jag trodde att den skulle vara. Jag avnjöt drickan till en chili-intensiv Thailändsk nudelrätt, där drickans sötma hjälpte mig att överkomma hettan i maten, men även efter att maten var uppäten och man bara softade på uteserveringen så smakade det riktigt gott och uppfriskande. Orangina skryter i vanlig ordning med att de har bitar av äkta fruktkött i sig, men det är verkligen inte märkbart, det är inte direkt som God Morgon Apelsinjuice med fruktkött om du trodde det. Denna drickan föll mig för övrigt mer i smaken än original Oranginan, som jag ansåg alldeles för syrlig.

Slutbetyg
 

Griffitz

Standard

En dricka som ser ut som en energidryck, det står att det är skadligt för barn och googlar man Griffitz hittar man bilder på ett Formel1-team och breakdansande italienare…. vad är detta för något!?

Hur smakar det?
Öppnar burken och genast luktar det som något väldigt välbekant; Minttu, eller Listerine (den gröna) där den sistnämnda liknelsen är den mest slående eftersom själva drickan är grön i färgen. Anledningen till att den luktar mint är för att den är gjord på mynta, något som jag inte direkt associerar med läskeblask. Första klunken är bra, jag råkar gilla Minttu, en svag underton av eucalyptus tycker jag mig känna också. Men redan på andra klunken börjar man genast tröttna, läskeblack skall inte smaka av mynta. Tredje klunken och jag är nu rejält trött på drickan. Fjärde klunken blir den sista, det går inte, hela kroppen känns som ett stort myntablad. Jag har en obehaglig ”frisk” känsla av mynta i munnen, ner för strupen och ända ner i magen, det isar när jag andas (som när du käkat en halstablett), jag vacklar bort till diskhon och häller ur resten.

Vart hittar jag läskeblasken?
Den finns nere i Italien i de flesta butiker.

Slutsats
Jag gjorde ett försök att hitta vad egentligen Griffitz är för något, men inte ens italienska wikipedia hade någon information om drickan. Det enda som är ”officiellt” för drickan är en blogg på italienska med massa hippa människor som dricker Griffitz, ett flicker konto med breakdansande italienare med Griffitz kläder hittade jag också. Mest förvånande var nog att de hade sitt eget F1-team… Vad är detta för något egentligen?! Jag kanske aldrig får veta… Vad jag med all säkerhet dock vet är att denna drickan är vidrig, något av det värsta jag druckit. Smaken i sig är det inget fel på, men det blir bara fel för mig att dricka en läskeblask som smakar precis som Listerine. Första klunken var rolig, de resterande en pina. Kan köpas i experimentellt syfte, men annars tycker jag vi kan låta Italienarna ha denna för sig själva.

Slutbetyg